Irlands svar på krisen med askskottsjukan

Symptom på askskottsjuka (Hymenoscyphus fraxineus), en svampsjukdom som drabbar den vanliga asken, har observerats i europeiska skogar sedan 1990-talet. Sedan dess har flera varianter av svampen identifierats och varje variant har orsakat förödande och snabb förstörelse av skogar i ett betydande antal EU-länder och tidigare medlemsländer, som Storbritannien. Sjukdomen anses vara ett av de allvarligaste hoten mot den biologiska mångfalden i Europas skogar, med omfattande konsekvenser för miljön, skogsbruket och landsbygdsekonomin. Sedan sjukdomen först upptäcktes i Storbritannien 2012 har det pågått ett kontinuerligt försök att hejda sjukdomens framfart i askbeståndet. Experter uppskattar att askskottsjukan har potential att förstöra 95% av Storbritanniens askbestånd, en häpnadsväckande siffra som understryker hur allvarlig krisen är. Situationen är lika allvarlig i andra delar av Europa, bland annat i Norge och Sverige, där mer än 8 av 10 unga askar har förstörts av sjukdomen. Förlusten av dessa träd, som spelar en viktig roll i lokala ekosystem, får kaskadeffekter, bland annat i form av förlorade livsmiljöer för vilda djur, ökad jorderosion och förändringar i skogens sammansättning. Irlands skogar har inte undgått askskottsjukans härjningar. Under de år som gått sedan det första bekräftade fyndet 2012 i en skog i County Leitrim, som kunde spåras tillbaka till träd som planterats 2009 och som importerats från kontinentala Europa, har det pågått en omfattande och välorganiserad kampanj från skogsbruksgrupper och jordbrukare. De har försökt få till stånd ett omfattande kompensationspaket som en del av olika beskogningsprogram som stöds av den irländska regeringen. Dessa grupper hävdar att sådana åtgärder är nödvändiga för att mildra de ekonomiska och ekologiska skador som sjukdomen orsakar och för att skapa incitament för att ersätta sjuka askar med alternativa arter. Organisationer som företräder skogsbruket, såsom Social, Economic, Environmental Forestry Association of Ireland (SEEFA), har upprepade gånger kritiserat den irländska regeringen för vad de har kallat ett decennium av passivitet och dålig politik sedan sjukdomen först identifierades. Enligt dessa organisationer har regeringens långsamma reaktion lett till att irländska skogsbrukare kämpar för att ta sig ur krisen, och många står inför ekonomisk ruin. Denna kritik har kvarstått trots att vissa statliga åtgärder har vidtagits, däribland Department of Agriculture, Food and the Marine’s (DAFM) Reconstitution Scheme (Chalara Ash Dieback), som inrättades i mars 2013. Detta system var utformat för att återställa skogar som etablerats inom ramen för beskogningsprogrammet och som drabbats av, eller var associerade med, växter som drabbats av sjukdomen. Under 2018 genomförde DAFM en översyn av de nationella åtgärderna mot askskottsjukan efter att uppdaterade vetenskapliga råd klargjort att det inte längre var möjligt att utrota sjukdomen. Följaktligen är DAFM:s nuvarande vetenskapliga strategi att hantera effekterna av sjukdomen snarare än att försöka utrota den. Målet är nu att ersätta askar med alternativa arter för att säkerställa hållbarheten i Irlands skogar. Detta policyskifte har dock lett till ytterligare debatt, och kritiker menar att regeringens underlåtenhet att agera beslutsamt i de tidiga stadierna av utbrottet förvärrade problemet. I juni 2023 inleddes en snabb översyn av statligt stöd från 2013 till 2023 för att bedöma effektiviteten i de åtgärder som vidtagits för att bekämpa askskottsjukan. Denna granskning är särskilt anmärkningsvärd för sin starka kritik av EU:s roll när det gäller att bromsa eller aktivt motarbeta åtgärder som föreslagits för att stoppa sjukdomens framfart i irländska och brittiska askbestånd. Enligt granskningen finns det tydliga bevis för att Irland aktivt sökte sätt att skärpa reglerna för den fria rörligheten för askplantor innan sjukdomen upptäcktes 2012. Både Irland och Storbritannien uppmanades dock av Europeiska kommissionen att återkalla de nationella nödåtgärder som införts efter 2012, eftersom de stred mot EU:s växtdirektiv. Trots dessa ingripanden visar granskningen att en allirländsk strategi för bekämpning av chalarasjukan lanserades i juli 2013 av de ansvariga irländska och brittiska ministrarna. Detta följde på ett gemensamt tillkännagivande i oktober 2012 om en strategi för ”Fortress Ireland”, som omfattade en politik för utrotning av sjukdomen. Enligt de personer som deltog i 2023 års översyn verkade det vid den tidpunkten inte finnas någon större medvetenhet på EU-nivå om att Irlands och Storbritanniens unika ögeografi krävde särskilda åtgärder för att förhindra att sjukdomen spreds från det europeiska fastlandet. En stor del av den kritik som riktats mot den irländska regeringens åtgärder handlar om att kompensationsbetalningarna till skogsbrukare och markägare som planterat askar inom ramen för ett ministeriellt askprogram inte anses vara tillräckliga. Kritikerna hävdar att det ekonomiska stödet inte återspeglar de faktiska kostnader som skogsbrukarna ådragit sig för att hantera sjukdomen. Dessutom är inte alla markägare med askar berättigade till bidrag, vilket gör att privata husägare och de som har askar i trädgårdar eller på små gårdar inte får något ekonomiskt stöd. Detta har varit en betydande källa till frustration för de drabbade parterna. Enligt villkoren i det nuvarande återställningsprogrammet för askskottsjuka kan drabbade askskogsbrukare ansöka om en utbetalning på 5 000 euro per hektar. Denna betalning är avsedd att stödja askskogsägare som, i samarbete med DAFM, röjer askskottsområden och utför återplantering. En talesperson för DAFM har förtydligat att betalningen kommer att betalas ut i tre delbetalningar: en förskottsbetalning på 2 500 euro, följt av två årliga betalningar på 1 250 euro i den andra och tredje bidragsfasen, fyra år efter återplanteringen. Skogsbruksorganisationer som SEEFA och Limerick and Tipperary Woodland Owners (LTWO) har dock skarpt kritiserat denna utbetalningsnivå och påpekat att enbart röjningskostnaderna kan uppgå till 6.500 euro per hektar. Detta innebär att bidragen är långt ifrån tillräckliga för att täcka den ekonomiska bördan, vilket gör att många skogsbrukare kan tvingas låna för att rensa marken från sjuka askar. Denna ekonomiska påfrestning har lett till förnyade krav på att regeringen ska höja bidragsnivåerna till mer realistiska nivåer. Den irländska regeringen har försökt bemöta denna kritik genom att erbjuda ytterligare 5.000 euro per hektar inom ramen för Climate Action Performance Payment. Denna betalning är tillgänglig för askskogsbrukare som har röjt och återplanterat sina områden inom ramen för ett återställningsprogram (Department Reconstitution Scheme). Skogsbrukare har dock invänt att denna extra betalning i praktiken är meningslös om de inte har råd med de initiala kostnaderna för att röja sjuka områden. Utan att slutföra röjnings- och återplanteringsprocessen kan skogsbrukarna inte utnyttja klimatåtgärdsersättningen, vilket gör att de fastnar i en cykel av ekonomiska svårigheter. Det finns ännu inga tecken på att den irländska regeringen kommer att ge efter för kraven på ytterligare höjningar av bidragsnivåerna. Denna ovilja har lett till att många förutspår att hela skogsområden på Irland kommer att vara fyllda med sjuka träd under överskådlig framtid. Denna passivitet kommer inte bara att förvärra spridningen av sjukdomen utan också undergräva Irlands förmåga att uppnå sina mål för beskogning. Enligt uppgifter som sammanställts av SEEFA låg Irland redan långt efter sitt mål för 2024 om att plantera 8 000 hektar ny skog. Utan ytterligare revideringar av återskapandeprogrammet kommer dessa brister sannolikt att fortsätta, vilket hindrar landets bredare miljö- och klimatmål. Askskottsjukans mer omfattande konsekvenser sträcker sig bortom skogsekonomi. Förlusten av askar har en djupgående inverkan på den biologiska mångfalden, kulturarvet och landsbygdssamhällena. Asken är en nyckelart i många ekosystem och utgör livsmiljö för många växter och djur. Att asken försvinner från landskapet innebär också en kulturell förlust, eftersom arten är djupt rotad i irländsk folklore och irländska traditioner. För att ta itu med dessa frågor krävs en helhetssyn som går utöver ekonomisk kompensation och omfattar åtgärder för att bevara den genetiska mångfalden, stödja återplantering av skog och öka allmänhetens medvetenhet om askens ekologiska betydelse. Sammanfattningsvis har krisen med askskottsjukan visat på betydande brister i Irlands skogspolitik och dess förmåga att hantera miljöutmaningar. Eftersom sjukdomen fortsätter att ödelägga askbestånd i hela Europa har behovet av en samordnad och tillräckligt finansierad insats aldrig varit mer akut. Huruvida den irländska regeringen kommer att klara denna utmaning återstår att se, men insatserna kunde inte vara högre för Irlands skogar, landsbygdssamhällen och naturarv.