Subscribe
Rom, känt för sin rika historia och sitt kulturarv, stod som en symbol för enighet när man välkomnade ledare från Italien och hela Afrika till det betydelsefulla toppmötet mellan Italien och Afrika: En bro till gemensam tillväxt”. Med den italienska premiärministern Giorgia Meloni i spetsen innebar denna milstolpe ett förnyat åtagande att främja samarbete och dialog mellan Italien och den afrikanska kontinenten.
I sitt öppningsanförande betonade premiärminister Meloni betydelsen av toppmötet och sade: ”Denna sammankomst återspeglar ett medvetet politiskt val att prioritera Afrika på G7-agendan under vårt ordförandeskap. Det understryker hur sammanlänkade Europa och Afrika är och vår gemensamma strävan efter en ljusare framtid.”
Toppmötet samlade en illustra samling dignitärer, däribland stats- och regeringschefer från afrikanska länder, företrädare från Europeiska unionen med Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Europaparlamentets talman Roberta Metsola, Europeiska rådets ordförande Charles Michel, Afrikanska unionens ordförande Azali Assoumani, ordföranden för Afrikanska unionens kommission Moussa Faki Mahamat, FN:s vice generalsekreterare Amina Jane Mohammed samt många delegater från framstående internationella organisationer. Denna mångskiftande församling återspeglade den kollektiva beslutsamheten att ta itu med gemensamma utmaningar och utnyttja gemensamma möjligheter.
I centrum för toppmötet stod offentliggörandet av en mycket ambitiös plan som har fått sitt namn efter ”Enrico Mattei”, en italiensk politiker och affärsman som grundade det mycket välkända bensinbolaget ENI.
Den aviserade planen är en omfattande investeringsplan på 5,5 miljarder euro som syftar till att katalysera initiativ för hållbar utveckling i hela Afrika. Premiärminister Meloni formulerade målen för denna ambitiösa plan och sade: ”Vår investeringsplan är ett bevis på vårt engagemang i Afrikas utvecklingsresa. Den omfattar strategiska insatser inom viktiga sektorer som utbildning, jordbruk, hälsa, energi och förvaltning av vattenresurser.”
Utbildningssektorn kommer att få omfattande stöd för att förbättra lärarutbildningsprogrammen, förnya läroplanerna och utöka möjligheterna till yrkesutbildning i linje med marknadens krav. Inom jordbruket kommer initiativen att inriktas på att förbättra livsmedelssäkerheten, främja agroindustriell utveckling och öka produktionen av icke-fossila biobränslen.
Hälso- och sjukvårdsinsatserna syftar till att stärka den primära mödra- och barnhälsovården, stärka den lokala hälsovårdskapaciteten och förbättra strategierna för förebyggande och hantering av sjukdomar. Inom energisektorn kommer insatser att göras för att positionera Italien som ett viktigt energihub, underlätta tillgången till hållbar energi och främja energipartnerskap över kontinenten.
Initiativ för förvaltning av vattenresurser kommer dessutom att prioritera borrning av soldrivna brunnar, rehabilitering av befintliga vattenkällor och investeringar i infrastruktur för vattendistribution för att säkerställa rättvis tillgång till rent vatten.
Premiärminister Meloni underströk vikten av att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration genom insatser för hållbar utveckling och sade: ”Vårt mål är att skapa förhållanden där människor inte tvingas migrera i jakt på ett bättre liv utan kan trivas i sina egna samhällen.”
När toppmötet avslutades uttryckte deltagarna optimism om utsikterna till ett fördjupat samarbete mellan Italien och Afrika. Evenemanget var ett bevis på det gemensamma engagemanget för att bygga en mer välmående, inkluderande och sammanlänkad framtid för båda regionerna.
Premiärminister Giorgia Melonis berättelse om toppmötet har framgångsrikt fångat internationell uppmärksamhet och återspeglar en intressegemenskap mellan Italien och länderna i Indo-Stillahavsområdet. Även om Italiens strategiska vision är väl förankrad hos likasinnade demokratier i Indo-Stillahavsområdet, kvarstår dock frågor om i vilken utsträckning deras mål och prioriteringar överensstämmer med Italiens mål och prioriteringar när det gäller Afrikas utveckling. Trots dessa utmaningar visar länder i Indo-Stillahavsområdet som Indien, Japan, Sydkorea, Australien, Taiwan, Indonesien och Vietnam allt större intresse för Afrika, vilket ligger i linje med Italiens vision för kontinenten. Dessa likasinnade demokratier delar Italiens engagemang för fria marknader och är mindre benägna att störa den rådande världsordningen jämfört med Kina.
När Italien navigerar sina partnerskap i Afrika blir det avgörande att förstå potentiella allierade och konkurrenter i Indo-Pacific. Samarbetsinsatser med länder i Indo-Stillahavsområdet skulle kunna förstärka Italiens inverkan på Afrikas utveckling, förutsatt att det finns en överensstämmelse mellan mål och intressen. Mattei-planen, som hyllas som ett flaggskeppsinitiativ, har potential att fungera som ett vägledande paradigm för europeiska projekt i Afrika och attrahera stöd från både europeiska och Indo-Pacific-partner.
Sammanfattningsvis kan man säga att toppmötet mellan Italien och Afrika: En bro till gemensam tillväxt” inkapslade andan av partnerskap och samarbete och lade grunden för varaktiga vänskapsband och delat välstånd mellan Italien och Afrika.