Subscribe
Under de senaste åren har Italien noggrant omvärderat sitt energilandskap och sökt alternativ till traditionella fossila bränslen för att möta det växande energibehovet och samtidigt minska koldioxidutsläppen. Bland de många alternativen har kärnkraft framstått som en omstridd men lovande väg för Italiens energiframtid. Trots sin komplexa historia med kärnkraft håller Italien försiktigt på att ompröva sin inställning, driven av behovet av hållbara energikällor och nödvändigheten att bekämpa klimatförändringarna.
Italiens förhållande till kärnkraft har varit omtumlande. Efter Tjernobylkatastrofen 1986 vände sig den allmänna opinionen mot kärnkraft, vilket kulminerade i en landsomfattande folkomröstning 1987 som ledde till att alla befintliga kärnkraftverk stängdes. Sedan dess har Italien främst förlitat sig på importerade fossila bränslen och förnybara energikällor för att tillgodose sina energibehov.
På senare tid, delvis på grund av Ukrainakrisen och de kraftigt stigande kostnaderna för gas och olja, har den italienska regeringen inlett en diskussion om huruvida man ska återinföra kärnkraft i sin energimix och dra nytta av framstegen inom kärnkraftstekniken.
Detta sker också i syfte att minska utsläppen av växthusgaser.
Tanken, åtminstone på papperet, är att skapa flera ”minikraftverk” med låg miljöpåverkan med hjälp av modern kärnkraft.
Det här är verkligen en komplicerad och långdragen väg, både ur rättslig och teknisk synvinkel.
Men om vi verkligen vill starta en seriös och trovärdig process för att minska koldioxidutsläppen är det nödvändigt att använda nästa generations energimix, där kärnkraft ingår.
Nyligen betonade minister Pichetto Fratin att återgången till kärnkraft är ett prioriterat behov och påminde om hur kärnkraften officiellt har återgått till att vara en användbar resurs, efter godkännandet av majoritetsförslaget i parlamentet den 9 maj som förpliktigade regeringen att ”stimulera utvecklingen av ny kärnteknik avsedd för produktion av energi för civila ändamål”.
De första stegen mot denna process har redan tagits, både genom inrättandet av den nationella plattformen för hållbar kärnkraft, en expertgrupp som utsågs i september förra året för att utarbeta en strategi för sektorn som samordnas av ministeriet för miljö och energisäkerhet med stöd av ENEA och RSE, som syftar till att ”inom en bestämd tidsram definiera en väg som syftar till ett eventuellt återupptagande av användningen av kärnkraft i Italien och möjligheterna till tillväxt i den nationella industrikedjan som redan är verksam inom sektorn”.
Och den italienska premiärministern Giorgia Meloni har under de senaste dagarna upprepat att ”ett stort perspektiv, en stor vision, en stor dröm härrör från möjligheten att i en inte så avlägsen framtid producera ren och obegränsad energi från fusionskärnkraft.
Italien är Enrico Fermis hemland, och tack vare vårt kunnande, vår forskning och utveckling och vårt produktionssystem är Italien oöverträffat på detta område: vi kan fortsätta att växa, ge världen nya upptäckter och en bättre och annorlunda framtid.”
Femonet