Kampen mot mikroplaster och Europeiska kommissionen

Mikroplaster utgör ett växande hot mot miljön och människors hälsa runt om i världen och Europa avser att vidta åtgärder.

Det växande miljöhotet är extremt små plastpartiklar, ofta mindre än 5 millimeter, som kan uppstå från olika källor, inklusive plastavfall, personliga hygienprodukter, textilindustrin med mera. Dessa små partiklar infiltrerar vatten- och landekosystem och till och med den luft vi andas och orsakar irreparabla skador på levande organismer och miljön i allmänhet. Europeiska kommissionen är medveten om detta växande hot och har tagit betydande initiativ för att bekämpa problemet med mikroplast, som ofta avsiktligt tillsätts i olika industriprodukter.

Mikroplaster finns i alla hörn av planeten, från havsbotten till bergstoppar, vilket till stor del beror på att mikroplaster kan finnas kvar i miljön i hundratals år och längre.

Källorna till dessa mikropartiklar är många och varierande och en av de viktigaste är kopplade till konventionell plast som fragmenteras med tiden på grund av atmosfäriska faktorer, såsom sol och vind. Dessutom innehåller vanliga konsumentprodukter, som tvättmedel, kosmetika och rengöringsprodukter, ofta mikroplast i form av pärlor eller suspenderade partiklar som tillsatts avsiktligt för att förbättra produktens effektivitet. Andra källor är slitage från bildäck, frigörande av plastfibrer från syntetiska tyger vid tvätt och spridning av plastpellets som används i tillverkningsindustrin.

Mikroplaster utgör ett hot mot människors hälsa, miljön och vattenlevande organismer, från marina djur till fiskar, som kan få i sig dessa partiklar, med potentiellt allvarliga konsekvenser. Mikroplaster kan ansamlas i organismers vävnader, äventyra deras hälsa och till och med hamna i livsmedel som konsumeras i stor utsträckning, vilket utgör en verklig förorening. Sådana små plastfragment kan fortfarande avge giftiga kemikalier, t.ex. mjukgörare, som kan skada omgivande organismer och ekosystem. Plastpartiklar kan föras med vinden och hamna i den luft vi andas, och de kan förorena marken och påverka växttillväxten och kvaliteten på jordbruksmark. Spridningen av mikroplast i landmiljön kan också ha negativa effekter på vilda djur och växter som lever i dessa livsmiljöer.

EU-kommissionen har insett att det är bråttom att ta itu med problemet med mikroplast och har tagit en rad initiativ för att bekämpa spridningen av dessa skadliga partiklar. Ett av de viktigaste initiativen var antagandet av strategin ”Plast i en cirkulär ekonomi”, som syftar till att minska användningen av plast för engångsbruk och främja återvinning och återanvändning av relaterade material. Strategin är en del av den europeiska gröna given, en ambitiös plan för att göra Europa till den första klimatneutrala kontinenten senast 2050.

Europeiska kommissionen har också föreslagit en verklig lag om cirkulär ekonomi som fastställer tydliga mål för minskningen av mikroplast som tillsätts i produkter. Denna lag kräver att produkter som innehåller mikroplast fasas ut från den europeiska marknaden och inför strikta gränsvärden för mikroplast i kosmetika, tvättmedel och kroppsvårdsprodukter. Ett annat viktigt initiativ var undertecknandet av det frivilliga avtalet mellan den europeiska industrin för kosmetika, tvättmedel och produkter för personlig vård, när det gäller tillsatt mikroplast, enligt vilket företagen kommer att åta sig att gradvis eliminera skadliga partiklar från sina produkter inom en viss tidsperiod.

Europeiska kommissionen har också investerat i forskning och övervakning för att bättre förstå omfattningen av mikroplastproblemet och identifiera de viktigaste källorna, och sådana vetenskapliga studier ger redan viktiga uppgifter för att utveckla effektiva strategier för att hantera problemet. Även om Europeiska kommissionens initiativ har välkomnats av de flesta miljöorgan som är engagerade i frågan, finns det också utmaningar och kritik att ta itu med, särskilt när det gäller det effektiva genomförandet av politik och lagar. För att säkerställa att företagen följer de gränser och mål som fastställts av Europeiska kommissionen krävs ständig övervakning och effektiva sanktioner vid överträdelser. Problemet med mikroplaster är globalt och de åtgärder som EU-kommissionen vidtagit är visserligen viktiga men kan inte ensamma lösa problemet. Det är viktigt att främja internationellt samarbete för att hantera det globala flödet av mikroplaster genom att informera människor om de hälsoproblem som de kan orsaka.

Alessandro Fiorentino