Subscribe
Europeiska unionen vill visa att den kan hantera två allvarliga konflikter – den i Ukraina och den i Mellanöstern – samtidigt, men det är nästan omöjligt, åtminstone för närvarande, att visa att de 27 ledarna för medlemsländerna kan tala med en röst när det gäller den nuvarande komplicerade geopolitiska situationen och de brännande frågorna för stunden. Det verkar vara slutsatsen av höstens toppmöte i Bryssel, som på sin agenda hade utvecklingen av Mellanösternkonflikten, men också en ”strategisk” diskussion om migration i Europeiska unionen.
Israels rätt att försvara sig mot ondskefulla attacker från Hamas och tillhandahållandet av humanitärt bistånd till civilbefolkningen på Gazaremsan å ena sidan, och det fortsatta militära stödet till Ukraina i den utlovade takten å andra sidan, är två frågor som splittrar Europa. Men det finns också frågan om migration och irritationen hos vissa medlemsländer som klagar över bristen på konkreta åtgärder för att förhindra en ny våg av illegala invandrare, liknande den 2015, mitt i spänningarna i Mellanöstern.
Utöver den politiska aspekten bränner det pris som EU betalar för kriget i Ukraina hål i dess fickor, särskilt som man skulle vilja behålla sin status som ledande givare när det gäller att ge humanitärt stöd till den palestinska befolkningen. I detta sammanhang måste EU:s ledare också diskutera pengar. För närvarande finns det ytterligare 66 miljarder euro för en rad prioriteringar, bland annat för att täcka de stigande räntekostnaderna för EU:s skulder. Av detta skulle 20 miljarder euro vara militärt stöd till Ukraina, vilket EU:s diplomatiske chef Josep Borrell bad EU-ledarna om vid Europeiska rådets möte i oktober, utöver de 50 miljarder euro i ytterligare stöd som diskuterades tidigare. Denna fond på 20 miljarder euro är en ny tvistefråga, inte bara för att vissa europeiska ledare har lanserat idén att avbryta det militära och ekonomiska stödet till Ukraina, utan också för att vissa länder – särskilt Frankrike – föredrar att pengarna går till europeiska försvarsentreprenörer, och mindre östeuropeiska länder som geografiskt ligger nära Ryska federationen, särskilt Lettland, Litauen och Estland, vill köpa vapen till ett lägre pris och som kan levereras från lager (i den meningen att ingen ledtid behövs för produktionen) från Sydkorea, Förenta staterna och Turkiet.
Att Europeiska unionen vill visa att den kan hantera båda konflikterna samtidigt bekräftas av uttalandet från EU:s rådsordförande Charles Michel själv, som i slutet av toppmötet i Bryssel betonade att situationen i Mellanöstern inte distraherar från det hot som Ryssland utgör mot EU.
På samma sätt har Tyskland, genom den tyske förbundskanslern Olaf Scholz, under de senaste veckorna upprepade gånger försäkrat Ukraina om att landet ”inte kommer att försvaga sitt stöd”, samtidigt som Tyskland var det mest högljudda europeiska land som – inledningsvis villkorslöst – förklarade sitt stöd för Israel. Bakom slutsatserna från toppmötet i Bryssel, där EU på nytt bekräftade Israels ”rätt att försvara sig” och behovet av ”humanitära pauser”, verkar det alltså finnas häftiga dispyter mellan länder som prioriterar stöd till Israel i dess ”försvar mot terrorism” och de som sätter behovet av en ”vapenvila” i första rummet.
Enligt en artikel i ”Le Temps”, citerad av euractiv.ro, är idén om en humanitär ”vapenvila” populär i Frankrike, Belgien och till och med Spanien, men avvisas av Tyskland, som anser att den strider mot Israels rätt att försvara sig. Dessutom har Tyskland kritiserats för sitt stöd till Israel, som till en början var ovillkorligt när det gällde respekten för internationell rätt. Och ett besök i Israel av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har bara förvärrat spänningarna mellan de två sidorna.
Vad som är säkert är att om EU vill behålla sin trovärdighet i Mellanöstern och kunna agera för att förhindra en upptrappning av situationen i regionen, med konsekvenser som till och med kan bli förödande för EU, måste man behålla sin position som världens största givare av humanitärt bistånd till den palestinska befolkningen, en position från vilken man kan sätta press på de parter som är inblandade i konflikten, heter det i artikeln.
Viktor Orban: alla som stöder migration stöder terrorism
Det finns stater som är starkt emot en politik för att anslå extra pengar till kriget i Ukraina, vilket enligt deras ledare kommer att innebära att man samlar in extra pengar från EU:s blockmedlemmar. Ungerns premiärminister, Viktor Orban, säger att Budapest inte kommer att ge extra pengar till Ukraina på grundval av förslag som ”saknar sunda tekniska och politiska argument”. Han betonade i Bryssel att principen att ”ge mer pengar inte kommer att fungera, vi kommer att förkasta det”, samtidigt som han hävdade att Ungern har en fredsplan, vilket är anledningen till att man vill hålla alla kommunikationskanaler öppna med Ryssland, i hopp om att den ska accepteras. Som ett tecken på att han håller alla kommunikationskanaler öppna med båda sidor skakade Orban vänskapligt hand med Moskvas ledare vid ett möte med Vladimir Putin vid ett ekonomiskt toppmöte i Peking, ett faktum som rapporterades med oro av den internationella pressen. Orbans inställning till att anslå mer pengar från EU-budgeten är densamma när det gäller migration. Vid toppmötet i Bryssel sade Viktor Orbán att Ungern inte stöder migration och hoppades att EU skulle erkänna att det finns en tydlig koppling mellan terrorism och migration. Han backade upp sin ståndpunkt genom att säga att alla som stöder migration stöder terrorism.
Inte bara Viktor Orban har ifrågasatt tilldelningen av nytt budgetstöd till Ukraina för de kommande åren, utan även den nye slovakiske premiärministern Robert Fico. Att avbryta det militära stödet till Ukraina, en oberoende utrikespolitik och aggressiva åtgärder mot invandring var de viktigaste kampanjtemana för populisten Robert Fico, som nyligen valdes till en fjärde mandatperiod som Bratislavas ledare. Liksom sin ungerska kollega, som fördömde ”kriget” vid den serbiska gränsen mot migration, där ungersk polis har kastat alla sina vapen mot den, har Fico också lovat massiva utplaceringar av gränspolisstyrkor vid sin gräns mot Ungern för att stoppa terrorister från att komma in i landet.
Riskerna för nya vågor av migranter som hotar att ”belägra” Europa, främst i Medelhavsområdet, kräver omedelbara åtgärder, inklusive konsekventa gemensamma beslut om asylreglering och verkställighet.
Medan det olikartade sorlet från EU-ledarnas röster i migrationsfrågan och i synnerhet tilldelningen av medel för att genomföra ytterligare åtgärder i migrationsfrågan blir allt högre, framfördes nyligen en uppmaning till solidaritet inom EU i frågan av den grekiske migrationsministern Dimitris Kairidis. Detta sker vid en tidpunkt då EU under migrationskrisen 2015 stod inför en tillströmning av mer än en miljon människor, främst syriska flyktingar, utöver de från Nordafrika som anlände till Grekland via Turkiet. Det efterlyste mer vaksamhet och bättre gränsskydd, men också utvisningar av dem vars ansökningar avslogs i dag. Kairidis sade att Grekland i detta sammanhang av ökad oro för säkerheten i Mellanöstern stod i förgrunden för EU:s debatt om det stora antalet utvisningar och återvändanden av migranter.
”Vi har en oacceptabel situation där du, oavsett om din ansökan godkänns eller avslås, kan stanna i Europa”, sade Kairidis och hänvisade till attacken av en beväpnad tunisier i Bryssel. Tunisiern, som levde illegalt i Belgien, ska ha kommit till EU via den italienska ön Lampedusa 2011 och sökt politisk asyl men fått avslag.
”Vi spenderar massor av pengar och resurser på att bedöma dessa ansökningar… men i slutändan blir det hela ett hån”, tillade han och efterlyste en gemensam europeisk mekanism för återvändande migranter.