Katolicism och kapitalism är förenliga

Europeisk dagbok: Zagreb, maj 2022

Zagreb är en av de trevliga centraleuropeiska städerna i det Habsburgska riket, med en katedral, många andra kyrkor och marknadstorg som såg till att både ande och kött serverades. Den ligger liksom Ljubljana i Slovenien och Belgrad i Serbien vid floden Savas stränder, den största bifloden till Donau. Staden har anor från 1094 då den ungerske kungen grundade ett stift där, och 1557 blev Zagreb huvudstad i kungariket Kroatien som var i personalunion med kungariket Ungern, under Habsburgarna. Tidigare hade Kroatien, mellan 925 och 1102, varit ett självständigt kungarike. Det är viktigt för kroaterna, det kände jag under ett besök i Zagreb i maj 2022, att deras land har varit i stort sett autonomt och rimligt definierat som en politisk enhet under mer än ett årtusende. Landet har haft en diet, Sabor, sedan 1273. Det blev ett folkvalt parlament 1848 och avbröts endast mellan de två världskrigen på 1900-talet då det artificiellt skapade Jugoslavien var en enhetsstat. Hösten 1991 blev Zagreb huvudstad i den självständiga staten Kroatien, som gick med i Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato, 2009 och i Europeiska unionen 2013.

Aquinas om privat egendom och brott utan offer

Kroatien är ett katolskt land och katedralens två spiror dominerar Zagrebs skyline. För mig verkade det därför lämpligt att kort diskutera katolicism och kapitalism, i mitt bidrag till ett seminarium den 11 maj 2022 i Zagreb, som anordnades av Zagreb School of Economics and Management och Austrian Economics Center. Jag hävdade att katolicism och kapitalism var helt förenliga och påminde om det övertygande försvaret av privat äganderätt som presenterades av Thomas av Aquino i Summa Teologica: Individer kommer att vara mer uppmärksamma på vad som är deras än på vad som är allas; och mänskliga angelägenheter kommer att vara mer ordnade om saker tillhör särskilda personer. I stället för att slåss om mark och boskap inhägnas marken och boskapen märks.

Jag nämnde också den helige filosofens argument om synden: Människan är verkligen en bräcklig varelse, en potentiell syndare, erkände Aquinas, och därför bör regeringen bara ägna sig åt de synder som är skadliga för andra, såsom stöld och fysiskt våld, och lämna andra synder, som i dag ofta kallas offerlösa brott, därhän. Jag påpekade att två av de mest framstående företrädarna för vad jag har identifierat som den konservativa-liberala politiska traditionen var hängivna katoliker, Alexis de Tocqueville och Lord Acton. I min senaste bok i två volymer, Twenty-Four Conservative-Liberal Thinkers, ägnade jag kapitel åt Aquinas, Tocqueville och Acton.

Möte med Thatchers biograf

Andra talare vid seminariet var den amerikanske affärsmannen Terry Anker om entreprenörskap, den kroatiske finansprofessorn och investeraren Andrej Grubišić om ekonomiska möjligheter i Kroatien, den kroatiske ekonomiprofessorn Vedrana Pribicević om förutsättningar för ekonomisk tillväxt i Kroatien, den brittisk-kroatiske författaren dr. Robin Harris om Kroatien och Europeiska unionen, den österrikiske ekonomen dr. Barbara Kolm om monetära system i små länder, den amerikanske professorn Christopher Lingle om argumenten för den fria marknaden, den kroatiske finansstrategen dr. Neven Vidaković om nödvändiga reformer i Kroatien, den amerikanske författaren Craig Biddle om individualism (enligt den amerikanska författaren Ayn Rand), den kanadensisk-kroatiske revisorn John Gasparac om att göra affärer i Kroatien, och den kroatiske affärsmannen Damir Vanđelić om utsikterna till ekonomisk tillväxt i hans land. Diskussionen var livlig och lärorik.

Efter seminariet tog den kroatiske politiske filosofen och parlamentsledamoten Stjepo Bartulica med talarna på en rundtur i det kroatiska parlamentet och i lokalerna för sin tankesmedja, Center for the Renewal of Culture. Han gav många insikter i kroatisk politik. Vid ett efterföljande drinkparty på centret hade jag nöjet att sitta ner med Robin Harris och prata med honom om Margaret Thatchers personlighet och politik, som Harris hade skrivit en bok om, Not for Turning: The Life of Margaret Thatcher (2013). Efter att ha doktorerat i modern historia vid Oxford University hade han under Thatchers tid varit chef för den konservativa forskningsavdelningen och därefter medlem av premiärministerns policyenhet. Senare hade Harris hjälpt henne att skriva sina memoarer i två volymer och med hennes bok Statecraft: Strategier för en föränderlig värld. Hans biografi är en utmärkt introduktion till Thatchers liv och arv.

Jag hade själv träffat Thatcher vid flera tillfällen, och jag minns en middag med henne i London (2002) där hon utbrast: ”Problemet med Brysselbyråkraterna är att de inte förstår den anglosaxiska traditionen av frihet under lagen”. Jag vill bara tillägga att frihet under lagen också är en nordisk tradition, som jag för närvarande håller på att skriva en bok om. En stark rättstradition gjorde det möjligt för de nordiska länderna att stå emot angrepp från både kungar under 1600- och 1700-talen och från socialdemokrater under 1900-talet, som alla försökte utöka regeringens diskretionära makt, naturligtvis alltid i det allmännas intresse.