Klimatneutralitet kan inte uppnås utan energioberoende

Det finns ett mycket intressant faktum om elproduktionen i Europeiska unionen som öppnar upp för några viktiga reflektioner.
Sedan 2004 har elproduktionen i EU blivit alltmer grön.
Detta beror på att andelen förnybara energikällor i elproduktionssiffrorna hittills har mer än fördubblats.
En växande möjlighet även under de kommande åren, särskilt med tanke på den europeiska politiken som syftar till att uppnå klimatneutralitet till år 2050.
Ett mål som förvisso är intressant, men som inte kan undgå att komma överens med medlemsländernas förväntningar och med utsikterna i ett alltmer instabilt internationellt ramverk.
Det är därför som målet om klimatneutralitet i allt högre grad bör åtföljas av målet om energioberoende inom EU:s gränser.
ELEKTRICITETSDATA I EUROPA För att få en mer fullständig bild måste man använda de analyser som Eurostat tillhandahåller på grundval av de årliga uppgifterna från varje EU-medlemsstat.
Det bör noteras att den energi som fanns tillgänglig i Europeiska unionen 2022 minskade jämfört med föregående år (vi talar om -4,5 procent).
Framför allt oljan ökade med 2,8 procent jämfört med 2021, medan gasen minskade med 13,3 procent.
Naturligtvis är detta fenomen nära kopplat till internationella eventualiteter.
I synnerhet invasionen av Ukraina av Moskvas trupper.
När det gäller förnybara energikällor har vi anpassat oss till den siffra som angavs i början av denna artikel, med en konstant ökning konstant.
ELEKTRICITETSPRODUKTION I EUROPEISKA UNIONEN Uppgifterna är därför ganska tydliga: i Europeiska unionen står förnybara energikällor för den största andelen av produktionen.
Omedelbart därefter kommer fossila bränslen (i olika former) och slutligen hittar vi den energi som produceras av kärnkraftverk.
År 2022 producerade EU som helhet 2 641 terawattimmar el (uppgifter från Eurostat).
Denna siffra består av nästan 40 procent förnybar energi, 38,6 procent fossila bränslen och över 20 procent kärnkraft.
Bland de fossila bränslena var det främst gas som användes för att producera el (19,6%), följt av kol (15,8%).
Naturligtvis varierar procentsatserna mellan medlemsstaterna, eftersom flera länder (t.ex. Italien) inte har några kärnkraftverk.
År 2022 var kärnkraftverk i drift i tretton EU-medlemsstater.
Just på grund av internationella oförutsedda händelser och behovet av att se över gasförsörjningskanalerna – exklusive Moskva – för cirka åtta av dem, täckte kärnkraften dessutom mer än en tredjedel av elproduktionen.
Detta gav de europeiska regeringskanslierna tid att hitta alternativ efter invasionen av Ukraina.
Skillnaderna i energimix mellan EU-länderna gäller naturligtvis också för förnybara energikällor.
Kvoterna varierar från land till land, med toppnoteringar på 90 procent av den producerade energin och bottennoteringar på 15 procent.
Denna variation beror naturligtvis på många faktorer.
För det första måste man titta på de geografiska förhållandena i varje land, på förekomsten och tillgängligheten av andra naturresurser som gas- eller kolfyndigheter. Bland de faktorer som spelar in för att bestämma andelen förnybar energi finns dock den nationella politiken (som i valet av kärnkraft) och de olika ekonomiernas struktur.
ELPRISER Begreppet energioberoende blir än mer intressant och tänkvärt när man ser på de senaste årens utveckling av energipriserna kopplade till internationella händelser.
I och med den ryska invasionen av Ukraina har priset på fossila bränslen i Europa skjutit i höjden.
Framför allt har gasen blivit en mycket större utgiftspost i EU-medborgarnas räkningar.
Sambandet mellan gaspriset och priset på den el som gasen produceras med är uppenbart.
I takt med att importen har minskat har gaspriset stigit och trots att mindre än 40 procent av energin i EU kommer från fossila bränslen har detta i hög grad bidragit till att öka kostnaderna för slutanvändarna.
Särskilt under 2022 (det år då energikrisen gjorde sig mest påmind) införde EU några särskilda åtgärder för att försöka mildra kostnadseffekterna på medborgarnas dagliga liv, t.ex. sänkt beskattning eller subventioner till hushåll och företag.
Därför är det nu viktigt att arbeta med reformeringen av elmarknaden inom EU:s gränser, så att man undviker nya toppar som beror på externa händelser.
Mot bakgrund av de uppgifter som presenterats och det alltmer komplexa internationella landskap där Europeiska unionen uppmanas att spela en ledande roll, är det uppenbart att vägen till energioberoende inte kan gå via diversifiering av leverantörer och differentiering av energikällor.
Efter den 24 februari 2022, i och med Rysslands invasion av ukrainskt territorium, har diversifiering av energileverantörer blivit en avgörande nod i medlemsländernas politik.
Behovet av att ersätta gasleveranserna från Ryssland har placerat Italien i en central position när det gäller energiförsörjningen till Europa.
Vårt lands geografiska läge i mitten av Medelhavet, tillsammans med förekomsten av strategiska infrastrukturer, ger oss möjlighet att vara en nyckelspelare i denna omorganisation av energileverantörer till Europa.
Även Matteiplanen (som är användbar för att skapa energipartnerskap på nationell nivå), som lanserades av den italienska regeringen, är ett grundläggande verktyg i denna process, mycket användbart för att bygga en bro med afrikanska nationer och göra Italien till ett verkligt nav som behövs för att garantera Europeiska unionen dess energitrygghet och oberoende.
Även om detta initiativ från EU:s södra front är absolut nödvändigt och i linje med internationella eventualiteter, krävs det naturligtvis också riktade avsikter och politik på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att uppnå energioberoende.
Framför allt måste diversifieringen av energiförsörjningskällor och differentieringen av energikällor ske med fokus på förnybara energikällor och väte, just för att hålla ett öga på 2050-perspektivet med klimatneutralitet.
Samtidigt kan dock staternas ekonomiska förväntningar och tillväxtförväntningar inte åsidosättas, så medlemmarnas självständighet att besluta om sin egen energimix, i linje med den nationella industri- och tillväxtplanen, måste också garanteras.
Detta innebär naturligtvis ökade investeringar i forskning och utveckling för att säkerställa kontinuerlig innovation på energiområdet, inklusive vägen till säkrare, stabilare och renare fusionskärnkraft för att göra medlemsstaterna och Europeiska unionen alltmer suveräna och oberoende i energifrågor. Detta kan också ske genom att man återgår till att utnyttja fyndigheter inom EU:s gränser och genom att man skapar en politik som styr medlemmarna mot energineutralitet för att öka säkerheten inom denna strategiska sektor.
På nationell nivå måste vi därför skapa instrument för att genomföra dessa direktiv, även i syfte att i allt högre grad stödja hushåll och företag som beslutar sig för att investera i förnybar energi.
Slutligen måste vi arbeta med elnätet, så att det blir alltmer effektivt och integrerat.
Detta kan uppnås genom att stärka infrastrukturer och energisammankopplingar, vilket till exempel Italien har gjort med RePowerEu-kapitlet inom NRRP.
Målet måste vara att öka investeringarna för att stärka lagringssystemen, utveckla smarta nät och öka energigemenskaperna, så att man inte står oförberedd inför externa faktorer eller fluktuationer på den internationella energimarknaden, på grund av faktorer som inte kan förutses eller påverkas direkt.