Subscribe
I de flesta länder är vänsterpartierna rädda för att förlora valet till Europaparlamentet. De saknar en politik som väljarna attraheras av, så de tar till smutsiga attacker mot de konservativa som växer i folkopinionen.
Överallt sprider nu vänsterakademiker och vänsterorganisationer skräckhistorier om hur hemskt det skulle vara om konservativa, eller högerextremister som de felaktigt kallar olika nya och växande partier i flera europeiska länder.
Spöken mitt på ljusa dagen
Det verkar nästan vara organiserat. Vänsteraktörer i olika länder framför exakt samma budskap: Om de konservativa vinner valet till Europaparlamentet kommer kvinnors jämställdhet att hotas och minoriteter kommer att förlora sina rättigheter.
För att plocka ut en artikel ur högen intervjuar Politico feministiska aktivister från European Women’s Lobby som hävdar att en konservativ vinst skulle innebära att viktiga rättigheter, såsom antidiskrimineringslagar och jämställdhetslagar, urvattnas eller skrotas.
Ett exempel sägs vara Spaniens nya nationalkonservativa politiska parti Vox, som är med och styr på lokal och regional nivå i landet. Avdelningar inom den offentliga sektorn som arbetar för att främja jämställdhet har skurits ned och fokus på könsbaserat våld eller HBTQ+-rättigheter har minskat.
Italiens konservativa koalitionsregering har kritiserats från vänster för att ha skurit ned på finansieringen av program för att bekämpa könsbaserat våld, hävdar den feministiska aktivisten.
Akademiker, som Gabriele Abels från universitetet i Tübingen, intervjuas och framför sina personliga åsikter om att EU:s framsteg kan hotas av ett konservativt inriktat Europaparlament som gradvis kan urholka kvinnors rättigheter istället för att direkt angripa dem.
Andra akademiker sprider ”studier” som visar att de väljare som vanligtvis röstar på center-högerpartier skulle ta avstånd från dem om de började samarbeta med nationalkonservativa partier i Europaparlamentet.
Bara smutskastning, aldrig någon substantiell politisk debatt
Jag känner igen detta från den svenska valrörelsen 2022, då vänsterpartier och vänstermedier gjorde allt de kunde för att förhindra center-högerpartier (EPP / RE) från att samarbeta med Sverigedemokraterna (ECR). De målade upp skräckscenarier om vad som skulle kunna hända: Allt gott i landet skulle förstöras.
Ja, Socialdemokraternas partiledning – med statsministern, försvarsministern och inrikesministern – höll till och med en seriös presskonferens en vecka före valdagen för att tala om Sverigedemokraterna som ett hot mot rikets säkerhet. Det var verkligen allvarligt, sa de med bister min.
Alla förstod vilken parodi detta var, eftersom den första frågan från journalisterna var: Har ni rapporterat detta till säkerhetspolisen? Svaret var: ”Nej”.
Vänsterpartierna vill stämpla den framväxande konservativa rörelsen som djävulens påfund. Men det fungerade inte eftersom svenska folket inte köpte tankegången. Och förhoppningsvis kommer det inte att fungera på andra europeiska väljare före valet i juni.
Tomma tunnor
Det finns ett uttryck som heter: ”Tomma tunnor bullrar mest”. Det är så man bör tolka vänsterns alla engagerade och hatfyllda angrepp. De har ingen egen politik att erbjuda väljarna.
De har ingen politik som är attraktiv för väljarna. Och det vet de. Det mest effektiva sättet att bedriva en valkampanj är därför att angripa motståndarna. Inte på grund av vad de tycker, utan för att de är onda i sig själva. De är förkastliga som personer och partier.
Endast genom att demonisera motståndarna kan de frenetiskt försöka behålla väljarna på valdagen.
Allt annat än väckning anses vara oacceptabelt
Men om vi tar anklagelserna på allvar? Vad har spanska Vox gjort som är så hemskt? De försvarar familjen. De försvarar det som har varit sant genom historien: att det finns två kön. Att en biologisk man aldrig kan bli en kvinna.
När det gäller att satsa pengar på olika projekt är det en ständig fråga om prioriteringar. Om konservativa partier investerar i den offentliga sektorns kärnverksamhet – att se till att sjukhus och infrastruktur fungerar – i stället för att spendera pengar på ideologiproduktion, ses det som ondskefullt och som att de vill minska kvinnors rättigheter. Men det är bara en chimär.
Om sjukvården (där många kvinnor arbetar) får mer resurser och kommunikatörer (som bara producerar papper och pratar) får mindre pengar, är det ur ett konservativt perspektiv något bra och önskvärt. Men för vänstern är det symbolerna för verksamheten som är viktigast, inte realiteterna.
Vänstern är faktiskt upprörd över att konservativa vågar utmana den vakna, radikala postmodernismen och dess utarmning av språk och normer.
Häri ligger den verkliga kampen. Det är bara synd att vänstern inte vågar ta det rakt på sak, utan försöker undvika saklig debatt för att försöka demonisera sina motståndare.
Väljarna måste se igenom detta skådespel före valet till Europaparlamentet.