I sin första rapport om faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) 2022 identifierade Europeiska revisionsrätten betydande brister i Spaniens nationella plan, som utarbetades av Pedro Sánchez socialist-kommunistiska regering. Trots att Europeiska kommissionen var medveten om dessa brister beslutade den den 31 mars att göra en tredje utbetalning.
Detta innebar att 6 000 000 000 euro av offentliga medel – som kommer från medlemsstaterna själva, närmare bestämt från deras medborgares fickor – överlämnades utan att man tog itu med de problem som EU:s revisionsmyndighet hade identifierat.
Den 27 april 2023 frågade ECR-ledamoten Jorge Buxadé kommissionen om den skulle rekommendera den spanska regeringen att investera i elnätet, med tanke på att det enligt revisionen inte fanns några sådana investeringar i Spaniens plan.
Inledningsvis svarade kommissionär Paolo Gentiloni att den spanska återhämtnings- och resiliensplanen omfattade en rad reformer och investeringar i elinfrastruktur, smarta nät och utbyggnad av flexibilitet och lagring. När det gäller investeringar skulle planen stödja digitaliseringen av elnätet och utbyggnaden av energilagring för att öka flexibiliteten i elsystemet. De relevanta delmålen och målen bifogades den sjätte och åttonde betalningsuppmaningen.
Ledamoten Buxadé följde dock upp med en ytterligare fråga den 18 juli, eftersom Gentilonis ursprungliga svar inte kunde tas på särskilt stort allvar: I själva verket hade han helt enkelt hänvisat till informationen i planen av den 30 april 2021, vilket var före revisionsrättens rapport!
I sitt efterföljande svar gjorde den italienske kommissionären två häpnadsväckande och motsägelsefulla uttalanden. Som för att ursäkta sig för att inte kontrollera användningen av skattebetalarnas pengar låtsades han att ”RRF-förordningen inte ger kommissionen mandat att kräva att medlemsstaterna prioriterar specifika reformer eller investeringar”. Enligt artikel 24 i förordningen om fonden för återhämtning och resiliens får kommissionen dock tillfälligt upphäva eller till och med avsluta avtalet med en medlemsstat om delmål och mål inte uppfylls.
Den socialdemokratiska kommissionsledamoten insåg att ett sådant undvikande av ansvar inte övertygar någon och fortsatte med att förklara att Spaniens reviderade plan innehåller en investering i ny infrastruktur för elnät. Del C31.I4 i den reviderade planen syftar till att stödja utvecklingen av det spanska elöverföringsnätet, med en total investering på 931 euro, som ska vara slutförd senast den 31 augusti 2026. Detta motsvarar 9 % av den motsvarande sjunde delbetalningen som kommissionen kommer att betala ut till Spanien.
Buxadé påminde vidare om att den regionala förvaltningen av forsknings- och innovationspolitiken i Spanien var kaotisk, eftersom EU:s revisorer påpekade att denna politik inte samordnas ordentligt mellan de många olika nivåerna i den nuvarande administrationen. Efter att först ha undvikit frågan en gång till ansåg kommissionsledamoten att ändringen av lag 14/2011 förbättrar samordningen mellan olika regeringsnivåer av politiken för vetenskap, forskning och innovation, och förbättrar styrningen och samordningen av det spanska systemet för vetenskap, teknik och innovation.
Slutligen betonade VOX-politikern de nödvändiga investeringar som måste göras i Spaniens primärvård, som också saknades i den socialistiska-kommunistiska planen, enligt EU:s revisorers bedömning. Här uppträdde den socialistiska kommissionsledamoten orubbligt: eftersom återkommande personal- och driftskostnader inte är stödberättigande inom ramen för RRF, skulle de behöva finansieras genom den nationella budgeten.
Det är dock inte vad revisionsrätten kräver; enligt en sådan unionsmyndighet bör den spanska planen innehålla investeringar – inte återkommande personal- och driftskostnader – i primärvården. Den uppenbara slutsatsen är att varken socialdemokraterna på nationell nivå eller på EU-nivå är särskilt intresserade av investeringar i primärvården i Spanien, medan VOX och ECR är det.