Subscribe
Det konservativa VOX-partiet (ECR) i Spanien har valt Júlia Calvet till sin lista i det kommande regionvalet i Katalonien.
Trots sin unga ålder har Calvet snabbt blivit en ledande röst i den ”konstitutionalistiska” rörelsen mot katalansk separatism och mobiliserat stora massor mot de katalanska separatistpartiernas grundlagsstridiga självständighetssträvanden.
Enligt Calvet innebär ”att vara konstitutionalist idag att vara revolutionär”.
Calvet tackade VOX ordförande Santiago Abascal för hans förtroende och för möjligheten att ”rädda Katalonien”.
Den unge ledaren kommer att ansluta sig till VOX:s generalsekreterare Ignacio Garriga, som leder listan för det extra valet, och andra erfarna ledare mot självständighet, som Juan Carlos Girauta, en långvarig samarbetspartner till VOX via dess tankesmedja Fundación Disenso.
Calvet är före detta ordförande för S’ha Acabat!, en ”patriotisk” katalansk organisation i det civila samhället som motsatte sig de katalanska självständighetspartiernas styre.
Hon har sagt att premiärminister Pedro Sánchez anpassning till de katalanska separatisternas nycker är en ”utförsäljning” av landet.
”För honom är det mycket viktigare att behålla makten än rättsstatsprincipen och vår nationella enighet”, tillade Calvet.
VOX har länge följt ett mönster där man förlitar sig på unga och nya politiska aktörer för att lyfta fram storskaliga frågor på nationell och internationell nivå.
VOX talesperson i det spanska parlamentet är 29-åriga María José ”Pepa” Rodríguez de Millán Parro. Pepa, som tidigare var senator, är de konservativas ledande röst och den yngsta av alla talare i kongressen.
Förutom Pepa är José María Figaredo, med sina 35 år, inte bara VOX parlamentariska grupps generalsekreterare, utan också partiets ”ekonomiska guru”.
I slutet av förra året ledde Figaredo den internationella kampanj som VOX lanserade för att bekämpa amnestin för dömda katalanska separatister, en kampanj som också stöddes av Fundación Disenso.
Pepa och Figaredo har presenterat en av de mest ambitiösa skattereformerna i Spaniens demokratiska historia. Inte nog med att man fördömer obetänksamma utgifter för ideologiskt baserade (inte behovsbaserade) institutioner, som jämställdhetsministeriet, utan man föreslår en massiv minskning av skattebördan för spanska arbetstagare, samtidigt som de sociala tjänsterna bevaras intakta.
Valet i Katalonien i maj ligger mellan det baskiska regionalvalet i april (där separatismen också är starkt framträdande) och valet till Europaparlamentet i juni.
Den regionala katalanska regeringen, som leds av den nu tillförordnade presidenten Perè Aragonés från vänster- och separatistpartiet Esquerra Republicana, utlyste ett extraval efter att ha misslyckats med att få tillräckligt stöd för sin föreslagna årliga budget.
EU-parlamentarikern Carles Puigdemont kommer att återvända till Spanien om hans Junts per Catalunya vinner en majoritet i det extra valet. Puigdemont är dock efterlyst av den spanska rättvisan för sin inblandning i 2017 års upproriska händelser som inkluderade en olaglig folkomröstning och en ensidig självständighetsförklaring av regionen Katalonien.
Det separatistiska hotet svävar återigen över Spanien. Socialistregeringens osmakliga överenskommelser med separatistpartierna gör en regeringsstödd folkomröstning om självständighet allt mer sannolik, trots Pedro Sánchez vägran.
Aragonès har själv sagt offentligt att ”Sánchez brukade inte hålla med om Amnestylagen”. Det var socialistpartiet som lade fram amnestiförslaget i det spanska parlamentet.
Amnestylagen måste fortfarande ta sig igenom resten av Spaniens komplicerade parlamentariska förfarande för att bli landets lag.
Oppositionspartiet Folkpartiet (PP, EPP), som för närvarande har majoritet i senaten, har lovat att blockera amnestiförslaget i överhuset. Den spanska kongressen kan dock enkelt upphäva en senats veto.
Senaten kan bara fördröja processen. Det är VOX åtgärder i domstolarna som har störst chans att undanröja en amnesti för separatister och uppviglare (vissa anklagade för terrorism).