Krishantering i försörjningskedjan. EU-kommissionen presenterade ett krisinstrument för den inre marknaden.

Först pandemin Covid 19, följt av Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, energikrisen, inflationen och risken för recession. Detta är de viktigaste händelserna som har satt Europeiska unionen på prov under de senaste två åren: på nivån för medlemsstaternas nationella regeringar, men också på nivån för de institutionella strukturer som ansvarar för EU:s styrning.

En av de kritiska faktorerna som framkom under de nämnda händelserna är försörjningskedjan, som drabbades under pandemifasen och upplevde verkliga blockeringar inom logistik och detaljhandel.

I början av pandemifasen berodde svårigheterna i leveranskedjan på de plötsliga hälsorestriktioner och säkerhetsåtgärder som tillämpades på alla nivåer i människors liv, både privat och i arbetslivet.

Detta gällde även de asiatiska fabrikerna, som är utgångspunkten för ett stort antal produkter och förnödenheter i den globaliserade världen, och som också drabbades av tillfälliga nedläggningar och allt strängare säkerhetsnormer i syfte att begränsa den mänskliga närvaron på arbetsplatsen så mycket som möjligt.

Paradoxalt nog har systemet fortsatt att gå i spinn just på grund av att den sociala och ekonomiska verksamheten har ökat. Detta har lett till en ökad efterfrågan från konsumenter som blir alltmer krävande när det gäller tillgången till önskade varor och snabba leveranser.

Den globala försörjningskedjan, som nu har förändrats på grund av den akuta hälsokrisen, kan i många fall inte längre möta den efterfrågan som rådde före koviden när det gäller utbudet.

I Europa skapade Covid-19-krisen också stora obalanser i förbindelserna mellan enskilda medlemsstater, vilket i vissa fall undergrävde den nödvändiga europeiska solidariteten, som bröt samman på grund av svagheterna i styrningen av den inre marknaden.

Det ömsesidiga beroendet i de europeiska värdekedjorna blev lidande när vissa stater ensidigt beslutade att stänga sina gränser, vilket i praktiken blockerade handelsflödena.

I detta sammanhang och mot bakgrund av de nya geopolitiska utmaningar som vi står inför har Europeiska kommissionen infört ett nödinstrument som ger den nya befogenheter när det gäller försörjningskedjor.

Det nya instrumentet för krissituationer på den inre marknaden, som upphäver rådets förordning (EG) nr 2679/98, syftar till att bevara den fria rörligheten för varor, tjänster och personer samt att bevara tillgången till viktiga varor och tjänster i händelse av nya krissituationer inom den närmaste framtiden.

Verktyget, som är utformat för att gynna EU-medborgare och företag, ”kompletterar andra EU-rättsliga åtgärder för krishantering”, t.ex. EU:s civilskyddsmekanism och EU:s regler för särskilda sektorer, försörjningskedjor eller produkter, t.ex. hälsa, halvledare eller livsmedelssäkerhet, som redan innehåller riktade åtgärder för krishantering. ”Den upprättar en balanserad ram för krishantering för att identifiera olika hot mot den inre marknaden och säkerställa att den fungerar smidigt”, står det i EU:s pressmeddelande.

Mer konkret innebär instrumentet att kommissionen aktivt kan ingripa mot enskilda EU-länder för att ålägga dem att bygga upp lager av varor som anses vara ”kritiska”. Samtidigt måste företagen dela med sig av information om sin verkliga produktionskapacitet och eventuella lager av viktiga varor i händelse av en kris. Dessutom kommer kommissionen att diktera produktionsprioriteringarna i händelse av en nödsituation och styra om dem till de varor som anses vara ”viktiga”.

Enligt SMEI ska en rådgivande grupp inrättas, en ram för beredskapsplanering av en reglering av tillsynsmetoden för den inre marknaden skapas och den ska övergå till nödläge. Den rådgivande gruppen, som har till uppgift att ge råd till kommissionen om åtgärder som ska vidtas i händelse av ett hot, för att förebygga det eller för att hantera det om det redan är på gång, leds av kommissionen själv och består av en representant från varje medlemsstat.

Åtgärderna kommer att baseras på övervakning av försörjningskedjor, inrättande av strategiska reserver, klassificering av varor som ska lagras, utbyte av information om reserver mellan medlemsstaterna och samordning av insatser på grundval av målförteckningar. Medlemsstaterna kommer att förbjudas att begränsa den fria rörligheten för varor och tjänster om ett undantagstillstånd utlöses, och företag kan straffas om de undanhåller nödvändig information.

Nio EU-länder, däribland Belgien, Danmark och Nederländerna, har dock redan uttalat sig mot denna version av planen, som de anser går för långt utöver de ursprungliga målen.

”Vi uppmanar Europeiska kommissionen att hålla fast vid sin ursprungliga plan att anta ett instrument som garanterar fri rörlighet för varor, tjänster och personer, med större öppenhet, samordning och snabba beslut, baserat på en tydlig definition av kriserna kring den fria rörligheten inom EU”, skrev länderna i ett brev till kabinettscheferna för kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, vice ordförandena Margrethe Vestager och Valdis Dombrovskis samt kommissionären för den inre marknaden Thierry Breton.

Kritiken från vissa medlemsstater åtföljs av kritik från industrigrupper, handelsföreträdare och till och med fackföreningar. Enligt bestämmelserna riskerar företag som inte följer de prioriteringsordningar som fastställts inom ramen för nödordningen böter på upp till 1,5 procent av sin omsättning, medan företag som inte lämnar korrekt information som kommissionen begärt av dem riskerar böter på upp till 300 000 euro.

Risken är att åtgärderna kan förvärra en eventuell kris i stället för att mildra den, eftersom offentliggörandet av kommersiellt känslig information om lager och produktionskapacitet eller styrning av affärsbeslut uppifrån i slutändan skulle kunna få negativa konsekvenser för företagen, vilket konstaterats av Martynas Barysas i BusinessEurope, den största arbetsgivargruppen i regionen.

Enligt EuroChambres överskrider kommissionens förslag sina ursprungliga mål och inför åtgärder som går längre än vad som var tänkt, till exempel ”tillsynsmetoden”, vilket riskerar att skapa rättslig osäkerhet.

Förslagen, som lades fram den 19 september, följer på ett tillkännagivande från Europeiska kommissionen, som i sin uppdaterade Meddelandet om industristrategi från maj 2021, hade planerat att lägga fram ett särskilt instrument för att garantera den fria rörligheten för varor, tjänster och personer samt ökad öppenhet, samordning och solidaritet i nödsituationer.

Det nya instrumentet kommer att passa in inom ramen för redan existerande EU-rättsliga instrument för krishantering i allmänhet, t.ex. EU:s civilskyddsmekanism. SMI kommer därför att fokusera på att undanröja hinder och upprätthålla den fria rörligheten för varor, tjänster och personer och säkerställa tillgången till kritiska produkter på den inre marknaden i händelse av aktivering, vilket kompletterar andra nyligen antagna EU-åtgärder och kommissionsförslag som fastställer mer riktade åtgärder för vissa aspekter av krishantering eller som är relevanta för specifika sektorer. En av dessa är den europeiska myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (HERA). Ett annat särskilt instrument är krisplanen för att säkerställa livsmedelsförsörjningen och livsmedelssäkerheten. Lagen om europeiska chips passar också in i denna ram.

Åtgärderna diskuteras för närvarande i Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. När förordningen har antagits träder den i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i EU:s officiella tidning.

De instrument som utformas bör hjälpa medlemsstaterna att stärka befintliga band och i allt högre grad främja samarbetsprocesser och interna förbindelser för att befästa det privilegierade förhållande som finns inom EU. Att förbli ”förenade i mångfalden” även i kristider.

The text was translated by an automatic system