Subscribe
Europaparlamentet har nyligen publicerat en studie som jämför hur rätten att göra framställningar regleras i olika nationella rättsordningar.
Av EU:s tjugosju medlemsstater är det bara tre som inte erkänner medborgarnas rätt att göra framställningar, nämligen Cypern, Finland och Sverige.
I de länder som erkänner rätten till framställningar godtar alla utom Bulgarien och Frankrike framställningar som lämnas in av juridiska personer.
Tre medlemsstater kräver ett minsta antal underskrifter för att en framställning ska godtas: 10 000 i Lettland, 1 000 i Estland och 500 i Österrike.
Ytterligare fem medlemsstater fastställer tröskelvärden för att en framställning ska beviljas en utfrågning: 50.000 underskrifter i Tyskland, 25.000 i Belgien, 10.000 i Tjeckien, 4.500 i Luxemburg och 1.000 i Portugal.
Ytterligare tre medlemsstater kräver ett minimiantal underskrifter för att en debatt i plenum ska tillåtas: 500 000 i Frankrike, 100 000 i Slovakien och 7 500 i Portugal (Portugal tillåter en debatt i utskottet med endast 2 500 underskrifter).
Fyra medlemsstater som skiljer sig från de tidigare nämnda, Litauen, Rumänien, Slovenien och Spanien, tillåter inte att man lägger till underskrifter efter det att framställningen har godkänts.
När det gäller sakinnehållet utesluter fyra medlemsstater framställningar som rör rättsväsendet: Belgien, Tyskland, Portugal och Slovakien.
Av dessa ger Ungern och Italien framställarna möjlighet att lägga till information som är relevant för framställningen under framställningsförfarandet.
Det gör även parlamentet i Bulgarien, som dessutom hör framställarna vid alla tillfällen, vilket är en mycket öppen praxis.
Kroatien avslutar inte en framställning förrän det behöriga organet har lämnat ett svar.
På samma sätt går Polen vidare till avslutande med godkännande av en resolution.
Båda systemen är positiva när det gäller att uppmuntra till ett svar/en resolution som svar på utövandet av rätten för framställarens räkning.
Tre medlemsstater avslutar dock en framställning i slutet av valperioden, nämligen Belgien, Italien och Spanien.
Detta anses inte vara god praxis, eftersom det kan ha funnits för lite tid för att behandla ärendet ordentligt, särskilt om slutet på en valperiod inte är fastställt utan beror på ett fritt beslut av den verkställande makten.
Det finns inget skäl till varför den nya lagstiftande församlingen inte skulle kunna behandla den öppna framställningen, i stället för att avsluta den senare.
Spanien och Bulgarien är de enda två medlemsstater där ett beslut om att avsluta en framställning kan överklagas, vilket är en mer omfattande rättighet för den person som har lämnat in framställningen.
När det gäller längden på handläggningstiderna är det Luxemburg, Slovenien och Turkiet som har de snabbaste handläggningstiderna från mottagande till avslutande. I andra änden av spektrumet är det Bulgarien med 12 månader som har de långsammaste handläggningstiderna, följt av Portugal med en stor variation mellan 1,5 månader och 12 månader.
De flesta medlemsstater, med undantag av Slovenien, publicerar framställningar på sina respektive webbsidor.
Studien innehåller ingen information om Danmark, Grekland, Irland, Malta eller Nederländerna, eftersom ingen av dem lämnade information till Europaparlamentets avdelning för medborgarnas rättigheter och konstitutionella frågor.
Detta är naturligtvis inte god praxis från någon av de fem, men information kan kompletteras enligt olika källor.
När det gäller Danmark föreskrivs i artikel 58 i 1953 års grundlag att framställningar kan inges till Folketinget, det nationella parlamentet. När det gäller Grekland fastställs i artikel 10 i 1975 års konstitution att varje person, som handlar på egen hand eller tillsammans med andra, ska ha rätt att, med iakttagande av statens lagar, skriftligen göra framställningar till offentliga myndigheter, som ska vara skyldiga att vidta omedelbara åtgärder i enlighet med gällande bestämmelser och att ge ett skriftligt och motiverat svar till framställaren i enlighet med vad som föreskrivs i lag.
På Irlands parlaments webbplats förklaras tydligt rätten att göra framställningar för sina medborgares räkning.
Maltas parlament tar också emot framställningar och publicerar dem på sin webbplats.
Slutligen erkänner Nederländernas Grondwet (konstitution) framställningar enligt artikel 5.
Källa till bilden: Wikipedia