Giorgia Meloni talade i det italienska parlamentet om kommunikation inför Europeiska rådets möte den 27-28 juni. Ett toppmöte där många svåra strategiska frågor måste tas upp, t.ex. kriget i Ukraina och situationen i Mellanöstern. För att inte tala om den viktiga och nödvändiga frågan om utnämningar efter valomgången den 6 och 9 juni. Talet i den italienska deputeradekammaren kommer dagen efter rykten från Bryssel om ett ”slutet” avtal om de nya samhällsledarna. Den nya EU-kommissionens ansikte utåt kommer fortfarande att vara Ursula von der Leyen, om det inte sker några förändringar under resans gång. Den liberala estniska premiärministern Kaja Kallas kommer att ta över ledningen för EU:s utrikespolitik, medan den portugisiske socialisten Antonio Costa kommer att leda arbetet i Europeiska rådet.
De femtielfte ideologiska valen som inte tar hänsyn till folket och den förskjutning åt höger av Europeiska unionen som bekräftades av den senaste valomgången. Premiärministern anser att man mot bakgrund av resultatet i det senaste EU-valet – som också präglades av en stark nedlagd röst – kan frestas att ”sopa dammet under mattan” genom att fortsätta med gamla och nedslående logiker ”som om ingenting hade hänt”. Huvudproblemet i denna omröstning är ett EU som är ”alltför likt sig självt och självrefererande” och som inte har anpassat sin strategi till det förändrade globala scenariot. Ett EU som av medborgarna har ansetts vara alltför strikt och invasivt när det gäller att bestämma ”vad man ska äta, vilken bil man ska använda och hur man ska renovera huset”. Europeiska unionen har i praktiken förvandlats till ”en slags byråkratisk jätte” som genomsyras av ”ideologiska val” som har skapat ”det avstånd som idag finns mellan medborgarna och gemenskapens institutioner”.
Europa har nu en ”svår uppgift: att ompröva sina prioriteringar, sin strategi och sin hållning”, samtidigt som man ”måste göra mindre och göra det bättre”, fortsatte Meloni. ”Överlåt till nationalstaterna att avgöra vad som inte behöver centraliseras” för att fokusera på de behov som enskilda länder ”inte kan agera på egen hand”. Här är alltså Italiens uppmaning till gemenskapen: att använda principerna om ”subsidiaritet och proportionalitet”. Ett konkret politiskt-institutionellt förslag, ur denna synvinkel, skulle kunna vara att inrätta en ”särskild delegation för avbyråkratisering” som inrättas ad hoc av Europeiska kommissionen. För EU blir det viktigt att utrusta sig med verktyg för att stödja de investeringar som man uppmanas att göra och för att stimulera privata investeringar som riktas mot mer företagsamma marknader. Allt detta kan göras med hjälp av den metod som denna regering tillämpar i Italien: ”Stör inte dem som vill göra”. Detta innebär enligt premiärministern att ”vara attraktiv för andra” och detta kan uppnås genom att ”rensa upp i den byråkratiska djungeln”.
Sedan kommer frågan om migranter upp. Den första rättigheten som ska garanteras är den att ”inte behöva emigrera”, vilket förutsätter att en ”ny modell för samarbete med afrikanska länder” byggs upp. Detta synsätt återfinns helt och hållet i ”EU:s strategiska agenda, där Italien har föregått med gott exempel genom Matteiplanen för Afrika”, fortsatte Meloni. Konceptet är tydligt: Afrikanska regeringar ber inte om allmosor, ”de ber inte om vår välgörenhet, utan om gemensamma projekt som ska genomföras tillsammans och det finns inget mer konkret än att investera i infrastruktur och energi”.
”Vi kommer inte att tillåta maffian att hantera inresor till Italien, vilket jag tror att de har gjort under en tid, och jag är förvånad över att ingen före oss märkte det”, vilket är anledningen till att ”jag lämnade in ett klagomål till den nationella åklagarmyndigheten mot maffian och meddelade ändringar i den lag som reglerar frågan”.