Subscribe
Migration är ett komplext fenomen som alltid har haft en betydande och ofta negativ inverkan på Europa. Under de senaste årtiondena har det i allt högre grad betraktats som en europeisk verksamhet, eftersom de europeiska ländernas politik och ekonomier i hög grad påverkas av migrationsflödena. Det är väl känt att en av de främsta anledningarna till migration i Europa är sökandet efter ett bättre liv eller ekonomiska möjligheter. Många invandrare från utvecklingsländer kommer till Europeiska unionen för att söka arbete, en högre levnadsstandard och individuell trygghet. Väpnade konflikter, politisk eller etnisk förföljelse och klimatförändringar driver en annan kategori av migranter att söka skydd i Europa.
Migrationens inverkan på de europeiska länderna, och i förlängningen på EU:s medlemsstater, är komplex och ambivalent. Å ena sidan bidrar invandrarna med tillgänglig arbetskraft och kulturell mångfald, vilket i sin tur bidrar till ekonomisk tillväxt och kulturell berikning av det europeiska samhället. Å andra sidan finns det farhågor om dessa invandrares integration i samhället, konkurrensen om arbetstillfällen och resurser samt den nationella säkerheten. Det är välkänt att en stor del av invandrarna vägrar att integreras i samhället i de länder där de söker asyl och skapar små kulturella enklaver i sina ursprungsländer. Dessa små enklaver kommer säkert att expandera och under de kommande 10-20 åren, med tanke på att födelsetalen bland invandrare är mycket högre än bland EU-medborgare, kommer vi att se interkulturella konflikter mellan medborgare i medlemsstaterna och dem som har adopterats genom asylansökningar.
För att hantera migrationsströmmarna har Europeiska unionen och medlemsstaterna genomfört olika strategier och åtgärder, men tyvärr har de ofta visat sig vara ineffektiva. Dessa omfattar återtagandeavtal med ursprungsländer, inrättandet av europeiska byråer och institutioner som ägnar sig åt migrationshantering, såsom Frontex och EASO, och utvecklingen av en gemensam asyl- och invandringspolitik. Det finns dock spänningar och skillnader mellan medlemsstaterna, här syftar vi på sydeuropeiska och nordliga länder, om hur man ska hantera migration, vilket har lett till vissa konflikter och avvikelser i politiska strategier.
Trots ansträngningarna att hantera migrationen är frågan fortfarande föremål för intensiv debatt och oro i Europa. Ökningen av högerextremism och nationalism i vissa medlemsländer drivs delvis av oro över migration och uppfattningen att regeringarna misslyckas med att hantera frågan på ett effektivt sätt. Migration kan verkligen ses som en europeisk angelägenhet, med tanke på komplexiteten och omfattningen av dess inverkan på länder i hela Europa. En sak som parlamentsledamöterna måste förstå är att en integrerad och samarbetsinriktad strategi på EU-nivå är absolut nödvändig för att hantera denna fråga effektivt och säkerställa en smidig integration av migranter i det europeiska samhället. Därför måste EU:s asyllagstiftning ses på medellång och lång sikt och inte bara ses som engångsåtgärder för varje våg av migranter som anländer till EU:s gränser.
Nästan en miljon migranter söker asyl i EU varje år
Den senaste officiella statistiken över migration och asylansökningar i Europeiska unionen gäller 2022. Av en befolkning på 447 033 117 i de 27 medlemsländerna registrerades inte mindre än 965 665 asylansökningar under 2022, tre gånger fler än för 10 år sedan.
Det högsta antalet asylansökningar på EU-nivå registrerades 2015 med 1 322 850 ansökningar och 2017 med 1 260 930 ansökningar, på grund av konflikten i Syrien. Utan att ta hänsyn till de officiella uppgifterna om asylansökningar under de senaste två åren, eftersom de ännu inte har kvantifierats, kan vi säga att under perioden 2012-2022 har 8 169 050 asylansökningar registrerats, vilket innebär att mer än 800 000 migranter per år anländer till Europa. I topp bland de EU-länder som dessa migranter riktar in sig på ligger Tyskland (243 835 ansökningar), Frankrike (156 455 ansökningar), Spanien (117 945) och sist men inte minst Österrike (112 245 ansökningar). De mest oattraktiva länderna för migranter är Ungern (45 ansökningar), Slovakien (545 ansökningar) och Lettland (620 ansökningar). Migranter som anländer till Italien och Grekland, de viktigaste inkörsportarna för migranter som vill ta sig in i EU via den södra rutten, lyckas på något sätt fortsätta sin resa till Österrike och Tyskland utan att ens registreras vid EU:s yttre gräns. Österrikiska diplomater säger att migrationsproblemet skakar Europeiska unionen i dess grundvalar. De ifrågasätter dess framtid och sammanhållning. Vid sidan av Tyskland är Österrike ett av de EU-länder som har fått flest asylansökningar under de senaste åren.
Vad bevisar dessa siffror? För det första är de sydeuropeiska länderna, som är de främsta källorna till att invandrare kommer in i EU, inte så attraktiva för invandrare eftersom de föredrar länder vars sociala system gynnar dem. Den berättigade fråga som uppstår är hur mycket och hur länge EU-länderna kommer att bära kostnaderna för dessa invandrare genom att missgynna sina egna medborgare?
EU måste förstå att migration inte bara är ett italienskt, grekiskt eller spanskt problem, utan ett europeiskt. Det är välkänt att det finns tvister i Bryssel mellan Europeiska kommissionen och Europaparlamentet om president Ursula von der Leyens gest att göra åtaganden om EU-medel på omkring en miljard euro under hennes förhandlingar i Tunisien i juni och juli förra året, utan att rådfråga parlamentet och medlemsstaterna. Med detta avtal med Tunisien förväntas den nordafrikanska staten hålla kvar migranter i utbyte mot ekonomiskt stöd. Att säkra EU:s yttre gränser skulle kunna ses som en europeisk lösning. EU:s marina uppdrag som övervakar Medelhavet och försöker hindra migranter från att lämna Nordafrika stöter ofta på problem med icke-statliga organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Dessa icke-statliga organisationer, som är ganska välfinansierade, patrullerar också rutterna för migranter som de räddar från havet och landar i hamnar i södra EU. Många EU-länder har inte återtagandeavtal med de asylsökandes ursprungsländer, vilket är anledningen till att antalet personer som faktiskt kan utvisas är relativt litet. Migranternas försök att nå Europa via Medelhavet slutar ofta i tragedier när de överfyllda båtarna som de befinner sig i sjunker.
Problemet med illegal migration i EU ur ett konservativt perspektiv
Ett första tillvägagångssätt från ett konservativt perspektiv på migrantproblemet skulle vara att stärka EU:s yttre gränser för att hindra illegala migranter från att komma in. Detta skulle omfatta förstärkning av gränssäkerheten genom användning av avancerad teknik, ökade resurser för patrullering och utbyggnad av säkerhetsinfrastrukturen vid EU:s gränser. En viktig roll i den nya lagstiftande församlingen kommer att spelas av ledamöter med konservativa doktriner. De skulle kunna främja en striktare politik för återvändande och återtagande av olagliga invandrare till deras ursprungs- eller transitländer. Med denna politik menar vi både utvecklingen av strängare lagar på EU-nivå och förhandlingar om bilaterala eller regionala avtal med andra länder för att underlätta återvändandeprocessen och minska antalet olagliga invandrare som stannar kvar i EU.
Mottagandet och fördelningen av flyktingar, migranter och asylsökande har varit den mest omtvistade frågan inom EU i över ett decennium. En konservativ inställning till denna fråga skulle kunna vara att se över och begränsa kriterierna för beviljande av asyl för att begränsa antalet personer som beviljas asyl. Detta skulle kunna inbegripa en mer rigorös bedömning av asylansökningar och en större fokusering på människor som verkligen förföljs av politiska, religiösa eller etniska skäl. Om vi ser det ur den europeiska konservatismens synvinkel skulle politiska ledare kunna stödja en politik som främjar lagliga invandrares säkerhet och sociala integration i Europeiska unionen. Social integration av lagliga invandrare skulle kunna inbegripa genomförandet av obligatoriska integrationsprogram, inklusive språk- och kulturkurser, samt åtgärder för att främja europeiska värderingar och respekt för lagen. Med andra ord, om du kommer till mitt hus (land) ska du respektera mina husregler, mina individuella värderingar, min egendom och alla mina medborgerliga rättigheter. Om du inte gillar det är du fri att gå tillbaka dit du kom ifrån utan att tvinga mig som medborgare att bära kostnaderna för att försörja dig.
EU tillkännagav nyligen ett finansieringspaket på 7,4 miljarder euro till Egypten för att hejda migrationsströmmen från Nordafrika till Europa. Genom avtalet uppgraderas EU:s förbindelser med Egypten till ett ”strategiskt partnerskap”. Den föreslagna finansieringen omfattar 5 miljarder euro i förmånliga lån och 1,8 miljarder euro i investeringar. Ytterligare 600 miljoner euro ska tillhandahållas i bidrag, inklusive 200 miljoner euro för migrationshantering.