Subscribe
Resultatet och den långa konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan
I dagens globala scenario är det tydligt att de internationella spänningarna ökar, och nyheterna är fyllda av rapporter om konflikter och tvister. Två av de mest omtalade frågorna är den ryska militära interventionen i Ukraina och det israeliska svaret på Hamasattackerna. Det finns dock en annan långvarig konflikt som har pågått i över trettio år i den sydkaukasiska regionen i Europa. Konflikten kretsar kring regionen Nagorno-Karabach, som både Azerbajdzjan och Armenien hävdar som sin egen. Trots flera försök att lösa konflikten har den inte lösts, vilket har lett till en humanitär kris och instabilitet i regionen.
Nagorno-Karabach är en region som ligger i södra delen av Mindre Kaukasus och är en viktig del av regionens komplexa historia. Under ryskt och sovjetiskt styre blev området känt som Nagorno-Karabach, vilket är ryska för ”bergiga Karabach”. Själva namnet ”Karabach”, som har persiskt och turkiskt ursprung, hade dock tidigare använts för att beteckna slätterna mellan floderna Kura och Aras och det intilliggande bergsområdet. Under forntiden beboddes regionen Nagorno-Karabach, mellan floderna Kura och Aras, av Kura-Araxerna, ett folk som historikerna inte har dokumenterat så mycket om på grund av bristen på källor. Det äldsta omnämnandet av territoriet går dock tillbaka till inskriptionerna av Sardur II, kung av Urartu (763-734 f.Kr.), där regionen kallas Urtekhini.
För att återgå till dagens händelser, sedan den 1 januari 2024 har situationen blivit ännu mer komplicerad. Den parallella staten Republiken Artsakh, som bildades av armenier i regionen Nagorno-Karabach för att proklamera sin självständighet från Azerbajdzjan, har upphört att existera. Detta har lett till en ny våg av spänningar i regionen, där båda sidor anklagar varandra för att bryta mot det avtal om eldupphör som undertecknades 2020. Situationen är ytterst känslig, och varje felsteg kan leda till ett fullskaligt krig mellan de två länderna.
Nagorno-Karabach är en region som länge har varit en tvistefråga mellan Armenien och Azerbajdzjan. Regionen ligger i Azerbajdzjan men har en betydande armenisk majoritet. I början av 2000-talet utgjorde armenierna ca 94% av befolkningen. Nagorno-Karabach har varit under Azerbajdzjans kontroll sedan 1920-talet, då Stalin gav regionen till den socialistiska sovjetrepubliken. Samtidigt gav han också området Nakhchivan, som har armenisk majoritet, till den socialistiska sovjetrepubliken, vilket gav dem en utloppsöppning mot Kaspiska havet.
I och med Sovjetunionens upplösning löstes dock aldrig frågan om Nagorno-Karabach helt, vilket ledde till en pågående konflikt mellan armenierna och azerbajdzjanerna. Båda sidor har deltagit i militära operationer för att försöka få kontroll över territoriet. Nagorno-Karabach är ett övervägande bergigt och glesbefolkat område med drygt 140 000 invånare och en befolkningstäthet på 32 invånare per kvadratkilometer.
Detta område, som är en enklav inom Azerbajdzjan, befolkas till största delen av etniska armenier, och det är mycket viktigt för Armenien att återfå suveräniteten över sitt territorium. Å andra sidan hävdar Azerbajdzjan att regionen är en integrerad del av dess territorium och att man, om man förlorar den, riskerar att förlora kontrollen över den autonoma republiken Nakhchivan, som är av större betydelse på grund av dess befolkning på nästan en halv miljon och rikliga naturresurser, inklusive bomull och tobak, och viktiga mineraler som bly.
Konflikten kompliceras ytterligare av att externa makter är inblandade, och Ryssland spelar ofta en modererande roll för att förhindra en upptrappning av konflikten. Ryssland har ett intresse av att undvika konflikter i sitt inflytelseområde och ligger nära Iran, ett annat land som inte är allierat med väst. Den pågående konflikten har haft en betydande inverkan på regionen och orsakat förluster av människoliv och förflyttningar av befolkningar, och en lösning på konflikten är fortfarande svår att nå trots många försök till fredsförhandlingar.
Den pågående konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien är en komplex fråga som inbegriper flera faktorer. En av de viktigaste faktorerna är de alliansspel som pågår bakom kulisserna i denna konflikt. Azerbajdzjan stöds ekonomiskt och militärt av Turkiet, som är medlem i Nato. Å andra sidan beväpnas Armenien av Ryssland. Detta har i hög grad komplicerat situationen och ökat konfliktens intensitet.
Andra länders inblandning i denna konflikt är inte heller obetydlig. Israel är känt för att stödja den azerbajdzjanska saken, medan Iran stöder den armeniska. Detta stöd drivs främst av antiiranska respektive antiamerikanska känslor. Detta komplexa nät av allianser har gjort situationen ännu mer komplicerad och svårare att lösa.
De sammandrabbningar som inträffade under hösten 2020 ansågs vara ett fullskaligt krig och resulterade i över 6 000 dödsfall bland de väpnade styrkorna och över 150 civila förluster. Dessutom har konflikten lett till att 100.000 armenier och 40.000 azerier har fördrivits. Dessa siffror är alarmerande och har haft en betydande inverkan på befolkningen i regionen och orsakat utbredd rädsla, ångest och trauma. Konflikten visar inga tecken på att snart upphöra, och dess inverkan på människorna i regionen kommer sannolikt att märkas under en lång tid framöver.
I september 2023 inledde Azerbajdzjan en offensiv som bara varade en dag och slutade med en stor turkisk-azerisk seger. Detta ledde till en definitiv utvandring av armenier, vilket gör att Nagorno-Karabach i dag är ett slags spökregion.
Denna serie sammandrabbningar skulle lätt kunna ingå i den långa kampen mellan turkarna och armenierna, som började med det folkmord på den armeniska befolkningen som det ottomanska riket utförde mellan 1915 och 1916 och som enligt tidpunkterna orsakade över en och en halv miljon dödsfall. I det fallet utfärdade den dåvarande sultanen Muhammad V en lag om deportation av armenierna, allt i ett klimat av både religiös fanatism (armenierna är bland de få kristna befolkningarna i området) och nationalism, pådriven av ungturkarna bland vilka Atatürk kommer att dyka upp och ge liv åt dagens Turkiet.
Efter denna dramatiska period kommer Armenien uppenbarligen att bli en inbiten fiende till Turkiet och i Ryssland finna en utmärkt allierad som är intresserad av att slå mot Erdogan och Turkiet på ett anti-atlantiskt sätt.
I den väpnade konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach har de armeniska styrkorna hittills lidit flera svidande nederlag. Som ett resultat av detta behåller Azerbajdzjan nu kontrollen över två regioner, vilket har fått allvarliga ekonomiska återverkningar. Azerbajdzjans BNP per capita är 17 500 USD, tack vare landets oljeutvinning i Kaspiska havet. Detta har gett landet en betydande fördel jämfört med Armenien, vars BNP per capita endast är 9 500 USD, vilket tyder på en mycket fattig och komplex ekonomi. Dessutom har Armenien tvingats hantera förflyttningen av ytterligare 100 000 medborgare som fördrivits från Nagorno-Karabach, vilket har förvärrat den redan svåra situationen. Landet har kämpat för att tillhandahålla grundläggande bekvämligheter till sin befolkning, inklusive mat, tak över huvudet och sjukvård. Konflikten har lett till betydande ekonomiska och sociala utmaningar för båda länderna. Situationen i Armenien är dock särskilt allvarlig, och landet har en lång väg kvar till återhämtning.
Den aktuella situationen är oerhört komplicerad, med flera faktorer som spelar in. Den hålls hårt i greppet av internationella maktspel, där olika nationer utövar sitt inflytande och tävlar om kontrollen. Dessutom står de berörda människorna inför många historiska och samhälleliga utmaningar som bara har förvärrat deras nuvarande kristillstånd.