Nya allianser behövs mellan medlemsländerna

Den svenske EU-ambassadören Lars Danielsson, som nu avgår, har lång erfarenhet på högsta politiska nivå inom EU. Han menar att Sverige behöver utveckla nya EU-samarbeten efter Brexit.

Lars Danielsson har varit nära medarbetare till två socialdemokratiska statsministrar och hade då särskilt ansvar för EU-samarbetet. Han har varit ambassadör i flera viktiga länder och de senaste sju åren chef för Sveriges EU-representation, en post som han lämnade efter sommaren.

Skapa allianser mellan nord och öst

Han kan ge insikter om hur det svenska etablissemanget ser på EU. I en intervju menar han att Brexit har förändrat förutsättningarna för medlemsländerna.

– Naturligtvis har vi ett nära samarbete med de nordiska länderna, men jag skulle säga att Nederländerna under min tid har varit det land som vi har samarbetat mest med. Vi har samma finansiella struktur, de betonar vikten av subsidiaritetsprincipen som vi gör i Sverige. Och de är i princip frihandelsvänner som vi.

Lars Danielsson uppmanar Sverige att bygga allianser med fler länder i Östeuropa, såsom Tjeckien, Slovenien och Rumänien.

– Effekten av Brexit är att vi har tvingats in i nya samarbetsmönster och det tycker jag är bra, säger Lars Danielsson.

Europeiska unionen har förändrats

Danielsson har spelat en viktig roll för svenska regeringar, både under det första ordförandeskapet 2001 och under det senaste som ägde rum våren 2023.

Han anser att Europeiska unionen har ändrat skepnad under de snart 20 år som Sverige har varit medlem i unionen.

– Då bestod unionen av 15 medlemsländer och idag är vi 27. Sverige har blivit mycket bättre på att agera inom EU. Vi har lärt oss mekanismerna och har en större grupp människor som har lång erfarenhet av att arbeta inom EU. Framför allt är det en större del av det svenska samhället, inklusive näringslivet, som förstår EU mycket bättre idag, menar han.

Danielsson medger att den alltmer detaljerade styrningen från Bryssel inte stämmer överens med svenska intressen.

– Samtidigt har det europeiska samarbetet blivit mer och mer detaljerat, vilket inte passar oss särskilt bra. Sverige har byggt ett samhälle som ger mycket utrymme för marknaden jämfört med de flesta andra länder, och dessutom har vi ett system där det handlar mer om ramregleringar än detaljregleringar. Det skapar konflikter för oss inom EU.

Sverige har alltid betonat frihandelszonen och konkurrenskraften, medan motviljan mot att låta Bryssel kontrollera politiska frågor är stark från svensk sida. Men tvärtemot svenska intressen har konkurrensfrågorna halkat ner på prioriteringslistorna i EU.

Starkare fokus på konkurrenskraft

Under det senaste ordförandeskapet har Sverige arbetat hårt för att åter sätta dem i fokus. Och de lyckades med att skapa ökad tonvikt på konkurrenskraft på globala marknader i texter, men nu är det upp till bevis.

– Vi har skapat ett ramverk. Nu måste vi i alla beslut vi fattar utvärdera hur det påverkar Europas konkurrenskraft. Det huvudsakliga arbetet kvarstår. Vi har tappat konkurrenskraft på många sätt, gentemot USA och framför allt delar av Asien. Detta är ett sätt att försöka se till att den diskussionen är levande i allt vi gör och att kommissionen är helt med på noterna, säger han.

Även här påverkades Sverige negativt av Storbritanniens utträde ur unionen. Britterna var Sveriges närmaste allierade i synen på det mesta som diskuterades i EU. Lars Danielsson var med i nästan hela Brexit-processen från insidan och beskriver utträdet som ”fruktansvärt sorgligt”. Men han uppmanade omedelbart sina medarbetare att hoppa över sorgeperioden och inse att det nu var en helt ny situation som rådde.

Det är därför viktigt att bygga nya allianser mellan medlemsländernas regeringar och företrädare.

Blanda inte ihop frihandelsavtal med politik

Men i slutändan är det fortfarande de två stora länderna som bestämmer, Tyskland och Frankrike.

– Problemet med Frankrike är att vi ofta störs av deras retorik, som ofta uppfattas som protektionistisk, säger han.

Han är också kritisk till att frihandelssträvandena överskuggas av politiska överväganden.

– Problemet är att EU har valt en väg där man vill baka in massor av politiska element som kräver ratificeringar i varje medlemslands parlament. Vi har inte ens lyckats ratificera CETA med Kanada, och om man inte kan göra det kan man inte ratificera någonting. Vi måste titta på hur vi ska dela upp den kommersiella delen, som godkänns i Europaparlamentet, och en politisk del, som tas till de nationella parlamenten. Det är inte förvånande att avtalen förlängdes, eftersom det handlar om hållbarhetsfrågor. Men vi har drivit det för långt, avslutar han.