Subscribe
Barcelona har återigen varit skådeplats för våld i tunnelbanan, ett återkommande problem som verkar sakna en hållbar lösning.
Den 26 januari ledde ett stort bråk på Trinitat Vella-stationen till att minst två personer knivskars, vilket på nytt väckte kritik mot stadens säkerhetsarbete.
Denna händelse, som läggs till en lång lista av våldsamma övergrepp och bråk i kollektivtrafiken, återspeglar en alarmerande situation som, långt ifrån att förbättras, fortsätter att förvärras.
Omkring kl. 06.40 förra söndagen bevittnade tunnelbaneresenärer ett slagsmål mellan två grupper av människor, uppenbarligen utlöst av ett rånförsök. De skadade, två knivskurna personer, togs snabbt om hand av räddningspersonal och fördes till ett närliggande sjukhus.
Det faktum att offren inte har lämnat in något klagomål visar dock på en farlig normalisering av våldet i staden, som om medborgarna inte längre förväntar sig att vare sig polisen eller tunnelbanans säkerhetsvakter ska agera effektivt.
Detta är inte en isolerad händelse. Rapporter visar att antalet överfall i Barcelonas tunnelbana har ökat exponentiellt, vilket återspeglar en trend som verkar vara en direkt följd av dålig politisk styrning.
Säkerhetsproblemet i Barcelona har tagit en ännu allvarligare vändning. Tunnelbanans säkerhetsvakter, som ska fungera som första försvarslinje för att skydda passagerarna, har tvingats till strejk på grund av dåliga arbetsvillkor och bristande stöd från myndigheterna.
Bara några dagar före den senaste incidenten avblåste säkerhetspersonalen en strejk efter att ha nått en överenskommelse som gjorde det möjligt för dem att bära personliga försvarssprayer.
Barcelona, som en gång var en mönsterstad när det gäller säkerhet, befinner sig nu i kaos, delvis på grund av en slapphänt politik för allmän ordning. Vanliga medborgare har fått ta smällen för de politiska ledarnas passivitet på både kommunal och regional nivå.
Barcelonas borgmästare Jaume Collbonis administration har visat total likgiltighet inför de säkerhetsproblem som plågar staden. Hans prioriteringar verkar vara inriktade på ideologiska frågor, som att främja separatistisk politik, snarare än att ta itu med de verkliga problem som drabbar Barcelonas invånare.
På samma sätt har regeringen i Generalitat, som leds av Salvador Illa, visat sig vara lika oförmögen att garantera medborgarnas säkerhet. I stället för att genomföra en effektiv kontroll- och säkerhetspolitik har Generalitat fokuserat på att främja sin separatistiska agenda och bortsett från effekterna av denna försummelse på medborgarnas dagliga liv. Otryggheten i Barcelonas tunnelbana och på gatorna är inte en isolerad fråga, utan en del av ett bredare mönster av misskötsel som undergräver säkerheten i hela regionen.
Problemet tar inte slut här. I ett land där de lokala myndigheterna inte kan upprätthålla lagen faller ansvaret också på centralregeringen. President Pedro Sánchez och hans administration har varit medskyldiga till detta debacle. I stället för att fokusera på att garantera spanjorernas säkerhet och välbefinnande har Sánchez och hans allierade visat en alarmerande likgiltighet inför krisen på platser som Barcelona.
Bristen på samarbete mellan Spaniens centralregering, Generalitat, och Barcelonas kommunfullmäktige återspeglar ett institutionellt misslyckande som gör medborgarna försvarslösa.
Sánchez politik, som har prioriterat allianser med separatistiska partier framför försvaret av Spaniens enhet, har lett till att många regioner i landet, särskilt Katalonien, har hamnat i en kaosspiral. Det är inte bara separatismen som vinner mark, utan medborgarna överges också och får bära konsekvenserna av bristande säkerhet.
I Barcelona har denna försummelse blivit en kritisk fråga. Medborgarna känner sig inte längre trygga i sin egen stad och tunnelbanan, som borde vara ett tillgängligt och säkert transportmedel för alla, har blivit en plats med ständiga risker. Myndigheternas oförmåga att stävja våldet återspeglar det utbredda misslyckandet med det offentliga säkerhetssystemet i Katalonien.