Subscribe
De flesta länder i Europa brottas med islamistisk extremism. Frankrike har drabbats hårt av terrordåd och i Sverige demonstrerar Hamas-sympatisörer öppet på gatorna. När det gäller att ingripa mot det växande hotet visar Frankrike vägen med tydliga budskap som följs upp med åtgärder. I Sverige är Sverigedemokraterna (ECR) ensamma om att vilja göra samma sak.
I en demonstration för palestinier i Göteborg, Sveriges näst största stad, deltog människor i full Hamas-uniform. På pannbandet stod det ”Nukhba”, vilket är namnet på elitstyrkan inom Izz ad-din al-Qassam, den militära grenen av Hamas. Nukhba ledde attacken den 7 oktober då kvinnor utsattes för tortyr och våldtäkt innan de mördades summariskt. Efter illdådet körde korteger runt i svenska städer. De tutade och viftade med palestinska flaggor för att fira Hamas seger.
Ingen i Sverige har gripits eller ens förhörts om sitt offentliga stöd för våldsbejakande extremism och massmord.
Majoritet av svenskarna stöder stängning av extrema moskéer
Attentatet fick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att på partiets kongress i höstas lägga fram ett förslag om att förbjuda moskéer som sprider extremistiska budskap.
Detta möttes av hård kritik i svensk media och från de flesta andra partier i riksdagen. Den ansågs motverka religionsfrihet och vara främlingsfientlig. Men svenska folket står bakom Åkesson. En opinionsundersökning som publicerats av nyhetskanalen Riks visar att cirka 60 procent av svenska folket anser att det är rätt att förbjuda och stänga moskéer som sprider extremistiska budskap. Det var bara väljare som identifierar sig med Miljöpartiet och det tidigare kommunistpartiet där det fanns en liten övervikt för att inte förbjuda moskéer som sprider extremism.
I övrigt fanns det i alla åldersgrupper en klar majoritet för ett förbud och endast 20-30 procent emot. Endast den yngsta åldersgruppen, 18-29 år, avvek och där vägde det jämnare.
Utvisa de som agerar mot svenska intressen
I mars följde Jimmie Åkesson upp sin tydliga politik i kampen mot islamistisk extremism med ett förslag om att regeringen åter ska få befogenhet att utvisa personer med utländskt medborgarskap som agerar mot rikets intressen.
Svenska regeringar hade denna möjlighet fram till 1970-talet, då politikerna ville undvika att fatta kontroversiella beslut och överförde utvisningsprocessen till särskilda migrationsdomstolar.
– En person som har dubbla medborgarskap och uppenbarligen har lojalitet mot en främmande makt, då kan det vara intressant att titta på om utvisning kan vara relevant, säger Åkesson.
För poliser är det allmänt känt att gängkriminella inte är rädda för att hamna i svenska fängelser som håller en mycket hög levnadsstandard, de är tvärtom rädda för att bli deporterade till sitt gamla hemland.
Sverigedemokraterna är ensamma – än så länge
Trots den intensiva debatt som Åkessons uttalande resulterade i har inga andra partier ställt sig bakom hans förslag. Inte ens center-högerregeringen (EPP/RE), som är beroende av Sverigedemokraterna (ECR) för att få majoritet i parlamentet, är beredd att vidta några strängare åtgärder mot islamistisk extremism i synnerhet. Detta trots att den svenska säkerhetspolisen har höjt terrorhotnivån sedan förra året.
Frankrike gör det på ett annat sätt
I Frankrike har de kommit mycket längre. Landet har drabbats av flera blodiga terrordåd. Nyligen uteslöts imam Mahjoubi efter att vid upprepade tillfällen ha predikat en intolerant och våldsam tolkning av islam. De franska myndigheterna konstaterar att sådana predikningar uppmuntrar till diskriminering av kvinnor, judehat och jihadistisk radikalisering.
Och Frankrikes regering, trots att den är liberal (RE), är redo att gå ännu längre. Inrikesminister Gérald Darmanin har uttalat sig för att införa en särskild status för imamer, vilket innebär att de kommer att tvingas genomgå en särskild utbildning för att få verka som religiösa ledare i Frankrike.
Skillnaden i politisk beredskap att ingripa mot religiös extremism är alltså stor mellan Sverige och Frankrike. Det som är klar och tydlig regeringspolitik i det senare landet är det bara Sverigedemokraterna som står för i Sverige. Alla andra partier är emot påtagliga och konkreta insatser för att skydda landets befolkning, trots att terroristsympatisörer nu är mer synliga på gatorna.
Frågan är om det krävs ett terrordåd av samma magnitud som det i Frankrike för att Sveriges politiker skall inse faran med att rycka på axlarna åt extremismen?