Passar för 55 och transport

Den 26 november 2024 publicerade Europaparlamentets generaldirektorat för inre politik en studie om hur EU:s klimatlagstiftning kommer att påverka transportsektorn. EU:s klimatpolitik ingår i det så kallade lagstiftningspaketet ”Fit for 55”, som i teorin är utformat för att minska unionens utsläpp av växthusgaser med 55 % fram till 2030, därav det märkliga namnet. ”Fit for 55” innebär dock utmaningar för väg-, luft- och sjötransporter. När det gäller vägtransporter innebär en av rättsakterna i ”Fit for 55”, förordning 2023/851, att förbränningsmotorer för vägfordon fasas ut 2035. EU-institutionerna har försvarat denna åtgärd med att utsläppen av växthusgaser från passagerartransporter står för cirka 20 procent av EU:s totala utsläpp. Vi vet dock redan att bilar med låga koldioxidutsläpp (elbilar) inte är överkomliga för de europeiska låginkomsttagarna, som skulle behöva betala en prisökning på 10-50 procent jämfört med ett fordon med klassisk förbränningsmotor. Om den befolkningen i stället hänvisas till begagnatmarknaden uppstår problemet med batteriernas begränsade livslängd. Den kinesiska befolkningen har bättre tillgång till elfordon, eftersom de inte behöver ta itu med problemen med brist på halvledare, flaskhalsar i leveranskedjan på grund av utbudet av sällsynta material och brist på offentligt stöd, vilket i Europa anses påverka konkurrensen. Som ett resultat av detta minskade detaljhandelspriset i Kina för elfordon med 2% 2023 jämfört med föregående år. Övergången till elektrifiering av personbilar, skåpbilar och lastbilar kommer att påverka efterfrågan på kraft från elnäten och därmed priset. Tyvärr innehåller studien inte någon dataanalys av sådana prisökningar och, när det gäller godstransporter, produktivitetsökningar. Regleringen av järnvägstransporter har utvecklats från en gradvis liberalisering till främjande av större trafikvolymer på järnvägsnätet, som ett alternativ till mer förorenande former av rörlighet. Energiskattedirektivet tar bort den fullständiga befrielsen från energiskatt för resor inom EU för både flygtransporter (fotogen) och sjötransporter (tung olja). Luftfarten står för cirka 2-3% av de globala koldioxidutsläppen och dessa beräknas öka ytterligare på grund av ökad efterfrågan. Studien förutspår högre biljettpriser för passagerare och lägre flygfrekvens för vissa rutter. Detta gäller både för kommersiella flygningar och för flygfrakt; i det senare fallet får en ökning av fraktpriserna konsekvenser för konkurrenskraften. Slutligen kommer även sjöfarten att få ökade biljettpriser för passagerarna. Sjötransporterna kommer på samma sätt att drabbas av högre driftskostnader och fraktpriser. Prisskillnaden mellan konventionella marina bränslen och alternativa bränslen kan vara ganska betydande, för närvarande 40% högre i det senare fallet. Rederierna kommer att uppmuntras att sänka hastigheterna för att minska bränsleförbrukningen och utsläppen, vilket förlänger restiderna och försämrar produktiviteten. Studien pekar på dominoeffekter på sysselsättning och vidareförbindelser för EU-hamnar som förlorar trafik, eftersom avlastare undviker eller minimerar hamnar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att undkomma effekterna av unionslagstiftningen.

Ett fartyg som reser från Kina till Europa kan till exempel välja hamnen i Tanger i Marocko i stället för Algeciras i Spanien, som ligger bara 30 kilometer bort. Subventionssystem för att kontrollera prisökningarna är inte ekonomiskt hållbara och innebär en oönskad marknadsintervention. Europeiska unionen har redan anslagit en budget på 25,8 euro för transport genom sin ”Fonden för ett sammanlänkat Europa” för perioden 2021-2027. Förespråkarna för ”Fit for 55” på transportområdet hävdar att sektorn kommer sist i EU när det gäller att införa förnybar energi, endast 8,9 %. Syftet med lagstiftningspaketet skulle vara att öka denna andel till 27-29 % fram till 2050. Källa till bilden: Splash 247