Subscribe
PiS (ECR) första parti, men oppositionen kan bilda regering
Den 15 oktober hölls parlamentsval i Polen, ett land där center-högerpartiet historiskt sett har uppnått mycket positiva resultat och har regerat oavbrutet sedan 2005. De två radikalt olika högerpartierna tävlar dock om regeringsmakten.
Å ena sidan finns PiS (ECR), Kaczynskis och Morawieckis parti med en konservativ, antikommunistisk och nationalistisk ideologisk bas, som regerade från 2005 till 2011 och från 2015 till idag. Å andra sidan finns PO (PPE), Donald Tusks liberala, proeuropeiska och kristdemokratiska parti. Två motsatta visioner, trots att de tillhör samma politiska område.
Valet gav ett splittrat resultat, men ett resultat som måste få oss att förstå hur den dynamik som vi redan sett i Spanien, med en återupptäckt betydande bipolaritet på den europeiska politiska scenen, blir alltmer utbredd. Om vi går till de numeriska resultaten är den röstsituation som ska slutföras följande: PiS och dess koalition kom fortfarande på första plats med drygt 35 procent av rösterna, följt av PO och hans allierade, som stannade på 30 procent; tredje plats för ett alternativt block, ”Terza Via”, som består av miljö- och jordbruksrörelser och som samlade 14 procent av rösterna; centrum-vänsterblocket Nowa Levica (8,48 procent) och gruppen ännu längre till höger om PiS, nämligen Konfederacja (7,17 procent), överskred också ett betydande antal röster.
Det är lätt att säga att regeringsblocket (eller åtminstone det ideologiskt närmaste) får drygt 40% av rösterna (43,15%) medan den gemensamma oppositionen i stort sett överstiger 50% (53,09%). Räkningen är inte så enkel: PiS har fortfarande flest röster och därmed flest mandat. Dessutom kommer det inte att bli lätt att hitta en stabil regeringsöverenskommelse för Tusk som måste hitta en överenskommelse mellan sitt folk, vänstern och de gröna med ett program som inte enbart syftar till att driva ut PiS från landets regering.
Analysen av rösterna understryker sedan några grundläggande aspekter: i Mindre Polen, Podlachien, Santacroce och Lublin översteg PiS 40 procent, medan det i Subkarpatien till och med hade en absolut majoritet med 52,83 procent, medan det inte nådde 30 procent i Västra Pommern, Lubusz och Pommern (där det uppnådde det sämsta resultatet med 27,39 procent). Vad har dessa regioner gemensamt?
Subkarpatien och Lublin gränsar till Ukraina, Podlachien till Vitryssland och Litauen, Lillpolen till Slovakien och Santacroce ligger nära dessa gränsområden; Västra Pommern, Lubusz och Pommern är de områden som gränsar till Tyskland och har utsikt över Östersjön. PiS fick därför många röster i byarna, särskilt i de södra och östra delarna av landet, som också var mer involverade i kriget mellan Ryssland och Ukraina, medan rösterna var svagare i städerna i nordväst. En röst exakt motsatt den för PO, som istället översteg 35% i städerna och nådde bara 20% i byarna, med ett utnyttjande från utlandet som dock involverade cirka 140 000 röster, inte signifikant för de slutliga resultaten av valet.
Den tolkning som skulle vilja att PiS straffas för sitt trogna stöd till Ukrainas sak måste därför omedelbart tillbakavisas eftersom de mest berörda områdena faktiskt till stor del har belönat regeringspartiet. Om något var det bara det kraftigt ökade valdeltagandet (73% valdeltagande jämfört med 62% 2019) som gjorde att PiS minskade sitt stöd medan PO återfick rösterna även från dem som hade avstått från att rösta förra gången.
Nu kommer nästa steg att bli hektiskt: det är ingen tvekan om att oppositionskoalitionen kommer att gå till regeringen, men den programmatiska och värdemässiga grund som överenskommelsen kommer att baseras på återstår att se. Det kommer säkert också att påverka valet till Europaparlamentet: en svag, eventuellt splittrad regering och ett oppositionsparti med stark väljarstöd kan snart återföra PiS till en dominerande ställning, både i landet och i Europeiska unionen.