Radikaliserad islamism

Om det var en nyhet som präglade EU-valet så var det utan tvekan islamistattackerna i Mannheim, som krävde en polismans liv. Islamistiska attacker mot konservativa politiska aktivister som uppmanar till kamp mot islamismen, som fördömer det växande jihadistiska våldet och den radikaliserade islams invasion av offentliga platser som en gång var fria men som nu är begränsade.

Man får inte glömma att dessa attacker kom efter en islamistisk demonstration i Hamburg samma dag som den tyska valkampanjen inleddes, där man offentligt krävde att ett kalifat skulle införas i Tyskland och att demokratiska konstitutionella och civila lagar skulle ersättas av islamisk lag.

Situationen upprepas i större eller mindre utsträckning i nästan alla EU:s medlemsländer. Massiv och okontrollerad invandring, med helt oacceptabla nivåer av illegal invandring, är roten till dessa mycket allvarliga spänningar i de europeiska samhällena. Vi får inte glömma att när vi talar om olaglig invandring syftar vi på dem som inte har passerat någon gränskontroll eller som inte har kontrollerats av de europeiska myndigheterna. Vi vet inte var de kommer ifrån, deras personliga bakgrund eller brottsregister, och framför allt inte deras verkliga avsikter, och därmed erkänner vi att det i Europa finns människor vars syfte är att bekämpa och förstöra de sanna europeiska värdena.

I Katalonien, en av de mest islamiserade regionerna i Spanien, finns det ett stort antal olagliga moskéer, och den typ av diskurs som imamerna i dessa moskéer för fram är helt okänd. Vi vet dock att roten till de fruktansvärda islamistiska attackerna i Barcelona den 17 augusti 2017 var de radikaliserade tal som hölls av imamen i Ripoll, en liten stad i norra Spanien. Den utländska befolkningen i Katalonien är mindre än 20 procent, även om den når 50 procent om vi räknar in dem som sitter i fängelse. När dessa ovedersägliga uppgifter läggs fram begränsar sig de politiska vänsterkrafterna till att förolämpa dem som lägger fram dem offentligt, och mainstreammedierna bidrar till att tysta ned en verklighet som européerna upplever, och med ökande risk.

Brysselinstitutionerna måste fatta beslut i detta avseende, till exempel genom att sätta stopp för finansieringen av organisationer och föreningar med anknytning till Muslimska brödraskapet, en av de viktigaste rörelserna för islamisk radikalisering. En av dess grenar är Hamas, den terroristorganisation som begick de avskyvärda brotten mot den israeliska befolkningen den 7 oktober.

Finansieringen till UNRWA och palestinska organisationer och bristen på verklig kontroll och insyn i vad dessa medel verkligen går till var redan föremål för en parlamentsdebatt under den förra mandatperioden.

Det brådskande behovet av att bekämpa radikal islamism, som öppet hotar vår laglighet och samexistens, är ett skriande budskap i hela Europa. Detta är en utmaning för den nya lagstiftande församlingen och vi måste ta oss an den med beslutsamhet. Tysklands förbundskansler Scholz och utrikesministern tillkännagav en demokratisk offensiv mot radikaliserade moskéer. Detta är ett stående förslag från patriotiska och konservativa partier i hela Europa.

Det bör noteras att detta inte är en religiös fråga. Det handlar egentligen inte ens om religionsfrihet. Det är inte en fråga om muslimsk fromhet utan om islamismens försök att införa sin civilisatoriska, politiska, sociala, kulturella och till och med ekonomiska modell i de europeiska samhällena. Framför allt, och som något obestridligt, försvaret av mäns och kvinnors likhet inför lagen. Detta kan inte avstås från. Det är Europa, för det är kristendomen.

Vi får inte falla i vänsterns dialektiska fälla. Vi har all rätt, och skyldighet, att försvara vår kultur, våra rättssystem och vår samhällsorganisation.

Liv står på spel. Må den tyske polisman som sköts i ryggen i Mannheim vila i frid.