Rysk gas till Europa via Turkiet

Sedan konflikten i Ukraina bröt ut har Europeiska unionen letat efter lösningar för att ersätta den ryska gasimport som så många europeiska länder var beroende av. Å andra sidan vill Ryska federationen också fortsätta att sälja sin gasproduktion till europeiska länder som inte längre vill köpa direkt från Ryska federationen på grund av EU:s ekonomiska sanktioner mot ryska produkter. Men för att få gas till ett rimligt pris behöver EU-länderna en mellanhand. I detta sammanhang har Turkiets värde som partner i ett triangulärt energisamarbete med europeiska länder och Ryssland ökat avsevärt på senare tid. Turkiets geostrategiska position har gjort landet till en idealisk kandidat för att ingå i ett Kreml-initierat projekt som, åtminstone vid första anblicken, alla tre parter kan vinna på. Men framgången för ett ryskt gasnav i Turkiet, som tillkännagavs av Rysslands president Vladimir Putin, beror på Turkiets president Recep Tayyip Erdogans ambitioner att bli den ”nya gas tsaren” när hans land går in i en ny ”energi era” med Turkiets senaste upptäckt av enorma oljefält i Svarta havet.

Kort efter explosionerna som skadade Nord Streams gasledning som förbinder Ryssland med Tyskland via Östersjön föreslog Rysslands president Vladimir Putin i oktober 2022 idén om att skapa ett gasnav i Turkiet. Även om den ryske vice premiärministern Alexander Novak nyligen meddelade att Moskva och Ankara förväntas nå en överenskommelse ”inom en snar framtid”. För närvarande finns det inga konkreta, officiella tidsfrister för detta projekt.

Vem kommer att kontrollera hanteringen av gashubben i norra Turkiet?

Den ryska sidan försäkrar att projektet kommer att genomföras och säger att Gazprom Group i Ryssland och Botas Group i Turkiet ”har ett nära samarbete och har diskuterat projektets färdplan”. Tidigare har en tjänsteman från Kreml hävdat att projektet var komplext och skulle ta tid att slutföra. Enligt honom finns det frågor som måste lösas, till exempel inrättandet av en gemensam arbetsgrupp, utvecklingen av en rättslig ram och ”system för handel och överföring av inköpt gas”. Även om de parter som deltar i byggandet av en gasknutpunkt i norra Turkiet officiellt har skyllt förseningarna på den förödande jordbävning som drabbade sydöstra Turkiet och Syrien den 6 februari 2023, har den internationella pressen via källor rapporterat att orsaken är oenighet om parternas befogenheter i projektet, eller mer exakt vem som ska kontrollera förvaltningen av knutpunkten.

Vissa huvudstäder i väst har uttryckt oro för att detta projekt skulle kunna göra det möjligt för Moskva att undvika ekonomiska sanktioner för sina militära aktioner i Ukraina och att dölja gasexporten genom att använda den turkiska staten som mellanhand. Enligt Moskvas officiella förklaringar innebär gasnavet i Turkiet att man skapar en elektronisk plattform för gashandel, som skulle kunna bli en plats där det slutliga gaspriset för europeiska konsumenter fastställs, vilket skulle utesluta politisering av frågan. Vissa energianalytiker hävdar dock att det turkiska gasnavsprojektet, genom att skapa en plattform för gasförsörjning och prissättning vid EU-gränsen, skulle kunna bli ett alternativ till andra gasprishubbar i Europa.

Med skapandet av den turkiska knutpunkten avser Ryska federationen att till Svartahavsregionen överföra de volymer som tidigare passerade genom Nord Stream-rörledningarna, och att underlätta skapandet av en försörjningsinfrastruktur genom Turkiet för länder som uttrycker intresse. Bulgarien, Serbien och Slovakien kommer naturligtvis att spela en viktig roll i detta projekt. Ryssland levererar gas till Turkiet genom Svarta havet via rörledningarna Blue Stream och TurkStream, varav den senare också är avsedd för export till södra och östra Europa, inklusive Ungern, Grekland, Bosnien och Hercegovina, Rumänien och Serbien. Det är känt att Gazprom från och med den 1 januari 2020 har börjat leverera gas via TurkStream, inklusive till Bulgarien och Nordmakedonien, vilket ersätter leveranser via den transbalkanska rörledningen genom Ukraina och Rumänien. Rörledningen invigdes den 8 januari 2020 av presidenterna Vladimir Putin och Recep Tayyip Erdoğan.

År 2022 har Rysslands totala export av gas via pipeline nästan halverats till 100,9 miljarder kubikmeter, vilket är den lägsta nivån efter Sovjetunionens fall. Förra året lovade många länder, däribland de allra flesta EU-medlemmar, att upphöra med eller begränsa importen av olja och gas från Ryssland. EU:s mål var två tredjedelar av importen under ett år. I stället har Storbritannien helt avskaffat dem.

Samtidigt som Turkiet arbetar med projektet tillsammans med Ryska federationen främjar landet sin egen agenda för gasexport. Mot bakgrund av den instabila utvecklingen på energiområdet planerar Ankara att inrätta ett finansieringscentrum för gasexportprojekt, i likhet med finanscentrumen i London och Hamburg.

”Världsmarknadspriset på naturgas kommer att sättas i Turkiet. Cirka 40-50 % av den naturgas som kommer till Thrakien kommer att täcka Turkiets behov, men Europa förväntar sig nu naturgas från oss”, sade Erdogan i mitten av september, enligt grekiska EnergyPress-journalister.

Den turkiske presidenten har redan identifierat var detta kommer att ske: affärscentrumet i Atasehir-distriktet i Istanbul, som kommer att bli ett centrum för handel med både energiresurser och metaller. I mitten av året inledde Turkiet produktionen av naturgas från en enorm gasreserv som upptäckts i Svarta havet. För ett land som fram till igår var beroende av gasimport från Ryssland är detta ett stort steg mot oberoende och lägre priser för turkiska konsumenter.

Turkiet kan när som helst blockera gasleveranser från Kaspiska havet till Europa

Turkiet upptäckte sina första stora naturgasreserver i Svarta havet 2020. Dessutom håller Turkiet på att färdigställa sitt första kärnkraftverk och sin flytande LNG-terminal i Sarosbukten och utvecklar många andra projekt för grön energi (vattenkraft, vindkraft) för att snabbt minska sitt beroende av importerad energi. Men man har också tillkännagivit ambitioner inom gasexporten. Dessutom har Turkiet visat att man när som helst kan blockera gasleveranserna från Kaspiska havet till Europa. Turkiet ligger i närheten av gasproducerande länder (Azerbajdzjan, Iran, Ryssland) och gasförbrukande länder som är medlemmar i Europeiska unionen.

Liksom andra EU-länder sökte Rumänien efter utbrottet av det rysk-ukrainska kriget alternativ till gasimport från Ryska federationen. En lösning – gas från Kaspiska havet, dvs. längs rutten Azerbajdzjan – Georgien – Turkiet – Grekland – Bulgarien. Sammanlänkningen mellan Grekland och Bulgarien slutfördes förra hösten, och den första icke-ryska gasimporten gjordes av Romgaz genom ett avtal med Socar, det azerbajdzjanska olje- och gasbolaget. Kontraktet slöts dock flera månader för sent eftersom det blockerades av Turkiet, som krävde orimliga transitavgifter. Ankara har därmed visat att man när som helst kan blockera gasleveranser från den kaspiska regionen till EU-länderna genom att införa ytterligare avgifter.

Tre veckor efter mötet mellan Putin och Erdogan i Sotji i september förra året meddelade OMV Petrom att man hade undertecknat ett avtal med det turkiska företaget Botas. Det rumänsk-österrikiska företaget kommer att leverera 4 miljoner kubikmeter per dag från Turkiet, vilket motsvarar nästan 10 % av Rumäniens förbrukning en typisk vinterdag. Enligt OMV Petroms ledning är Rumänien ”den viktigaste destinationsmarknaden för gas”. Det bör noteras att Rumänien ligger på 3:e plats bland EU:s medlemsländer när det gäller gasreserver.

Men Turkiet exporterar redan inte bara till Rumänien och genom Rumänien till Europa. För första gången i år undertecknade det turkiska företaget Botas ett avtal med MVM i Ungern om att sälja cirka 300 miljoner kubikmeter gas, vilket är första gången som Turkiet exporterar gas till ett grannland.