Normalt sett när man skriver om den avgrundsdjupa nivån på försvarsutgifterna i Irland och landets oförmåga att försvara eller ens övervaka sina hav och sin himmel så är jobbet gjort för ytterligare ett år. Ingen bryr sig egentligen och varför skulle de göra det om inte Irlands regering gör det? Den här veckan inträffade dock en av livets synkroniciteter och en händelse som åtminstone tillfälligt kan få Dublin att vakna upp och lägga märke till något.

The Sunday Times rapporterade att flygplan från Frankrike, Storbritannien och Norge deltog i sökandet efter en rysk ubåt utanför Sligos kust i förra veckan. Ett franskt Bréguet 1150 Atlantic-plan flög utanför Clares kust, medan ett Boeing Poseidon P-8-plan som skickats av Storbritannien och Norge flög utanför Sligo och Donegal. Poseidon 8 är specialiserad på att spåra ubåtar. Syftet med dessa manövrer är inte att stoppa ubåten utan att klargöra att man vet om dess närvaro och att dessa farvatten är osäkra. Ryska ubåtar har för vana att snabbt ge sig av när de upptäcks.

Detta var bara den senaste i raden av incidenter med ryska fartyg på irländskt vatten som nyligen rapporterats om i pressen. I december förra året läckte det ut att en rysk ubåt hade ”hovrat” mittemot inloppet till Corks hamn strax utanför 12-milsgränsen tillsammans med sitt satellitfartyg. Den fortsatte sin färd först efter att en brittisk helikopter placerat ut sonarutrustning i vattnet nära den oidentifierade ubåten. Denna åtgärd följdes av ankomsten av en ubåtsjaktfregatt från Royal Navy. När den här historien kom ut upptäckte irländarna också att inget irländskt fartyg i flottan sedan 1990-talet hade sonar, vilket inte hade varit fallet 30 år tidigare, och att den irländska flottan därför inte hade någon kapacitet att övervaka undervattensaktiviteter.

Historien var en världsnyhet och gav upphov till en del ganska fräna kommentarer. I The Telegraph var en artikel av Tom Sharpe försedd med rubriken och underrubriken

Putins ubåtar har avslöjat Irlands skamlösa hyckleri

Irland är rikare än Norge – varför är landet beroende av norska flygplan för att försvara sig?

Även om man bortser från snedvriden BNP är Irland inte rikare än Norge, vilket få länder är, och frågan är rättvis. Varför skulle ett EU-land och två Natoländer vara mer oroade över den ryska militärens verksamhet utanför den irländska kusten, nära viktig irländsk infrastruktur, än vad irländarna är? Irland är inte medlem i Nato och får pärlkramsanfall när det diskuteras att gå med i Nato eller ens bidra till något försvar eller några militära komponenter inom Europeiska unionen.

Michael Martin, vice premiärminister och försvarsminister, vilket inte är en ministerpost i Irland, uttalade sig tydligt

”Irland kommer aldrig att kunna delta i ubåtskrigföring på [anti], men jag tror att man kan utveckla strategier för att skydda viktiga ekonomiska tillgångar, särskilt när det gäller undervattenskablar.”

Vilka dessa strategier skulle kunna vara, förutom att snylta på sina vänner och grannar, framgick inte tydligt. Norge hade dock just åtagit sig att investera i en ny ubåtsflotta som kommer att öka dess operativa kapacitet till 6 båtar, för som Rear Adm Berdal från Royal Norwegian Navy förklarade är den ryska ubåtsförmågan större än någonsin under de senaste 30 åren, med ett stadigt ökande antal nya och mycket kapabla båtar.

Normalt är den enda press som de irländska väpnade styrkorna får en och annan historia om hur dåligt betalda soldater och sjömän är och följaktligen hur svårt det är att både behålla och rekrytera. Det har funnits en vag, obekymrad medvetenhet om minskningen av både antalet soldater i armén och antalet operativa fartyg i flottan. Känslan har alltid varit att Ryssland är långt borta och Storbritannien är nära, så varför oroa sig och ännu viktigare, varför spendera pengar? Särskilt pengar på vapen, som inte alls är en del av varumärket för Irland 2024.

De irländska politikerna ser för det mesta politik som något performativt och inte praktiskt. Det är därför Micheal Martin kan gå ut på Twitter och anklaga Ryssland för folkmord i Ukraina. En medlem av FN:s säkerhetsråd som anklagar en permanent medlem för folkmord borde ha varit det skott som hördes över hela världen, men det var i själva verket hunden som inte skällde om natten. På Irland var det bara en tidning som tog upp historien och den fick inget genomslag internationellt. Vilket bara kan bero på att ingen tar dem på allvar och varför skulle de göra det när de inte tar sig själva på allvar. Om ni verkligen trodde att en annan stat var inblandad i folkmord, skulle ni då tillåta dem att ha en ambassad och konsulär personal på er mark? Ryska ambassaden i Dublin ligger i Rathmines och är öppen kl. 09.00-11.45, tisdagar, onsdagar och torsdagar, med undantag för ryska helgdagar.