Subscribe
”Komplicerat” är det rätta adjektivet för att beskriva vad som har hänt de senaste timmarna. Först EU-toppmötet, sedan mötet i Riyadh mellan amerikanska och ryska tjänstemän. Lösningen på konflikten på Europas tröskel, som nu har pågått i tre år, är inte så nära. Tvärtom verkar spänningarna mellan de olika inblandade aktörerna ha eskalerat. Trump, som förespråkade toppmötet i Saudiarabien, var tydlig: ”Vi hör att de (syftar på ukrainarna) inte bjöds in till förhandlingarna. Men de har varit där i tre år. De borde ha löst frågan mycket tidigare. De borde aldrig ha startat kriget”. På den andra sidan stod president Zelensky som svarade: ”Beslut om att få slut på kriget i Ukraina kan inte fattas utan Ukraina. Villkor kan inte ställas utan vår inblandning”. En dragkamp med fyra armar, som inte utesluter en blandning av falska nyheter (som krigets ursprung) och uttryckliga tillkännagivanden (som att skicka EU-trupper till Ukraina).
USA:s ståndpunkt
Under den långa valkampanj som föregick hans seger och invigning i Vita huset lovade Trump upprepade gånger att få slut på kriget i Ukraina, att bli erkänd som den som skulle få slut på konflikter i världen, mer allmänt. För man får inte glömma att USA fram till för en vecka sedan hade en stark inblandning i förhandlingarna mellan Israel och Hamas, så stark att den villkorade frisläppandet av gisslan. Resultatet av mötet mellan Trump och Netanyahu hade inte glatt Hamas, precis som den israeliske ledaren inte hade gillat Egyptens och Jordaniens ståndpunkter om mottagandet av det palestinska folket. En intrasslad situation. Balansen mellan parterna är fortfarande ytterst prekär, men i dag har USA:s uppmärksamhet flyttats till den andra fronten: den rysk-ukrainska. Här intog magnaten återigen en mycket tydlig hållning och uteslöt Ukraina helt och hållet, trots att han hade haft kontakt med Zelenskyj dagarna efter installationen. Enligt Trump har Ukraina, och därmed Europa (även om han inte uttryckligen har sagt det), inte gjort något konkret för att få slut på kriget och därför tror han att han kan hantera alla förhandlingar med Ryssland utan att rådfråga de direkt inblandade. Dessutom antydde den amerikanske presidenten, från sitt residens i Mar-a-lago, inför reportrar att Zelenskys förtroendesiffra skulle ligga ”på 4 procent”: en tydlig hänvisning till behovet, ur hans synvinkel, av nyval i Ukraina. På denna punkt lät inte Zelenskys svar vänta på sig. Han anklagade magnaten för att leva ”i en bubbla av desinformation”. Trump anser att det steg som tagits är användbart för en verklig resolution. Inte minst eftersom det, enligt rapporter efter mötet den 18 februari, redan skulle finnas en överenskommelse om ett personligt möte med Putin, troligen i mars eller till och med, enligt trovärdiga Kremlkällor, redan i slutet av februari. De två har enligt uppgift redan talat i telefon i över en och en halv timme och hittat flera punkter där de är överens under samtalet. Ett stort frågetecken kvarstår när det gäller den roll som Europa måste spela för Trump i denna tvåvägsvision. Å ena sidan sade han sig vara positiv till att EU skickar fredsbevarande trupper till Ukraina, en idé som bara vissa stater har framfört men som inte delas av alla, men å andra sidan nämnde han aldrig EU-länderna som möjliga partner i denna förhandling. Detta öppnar upp för ett scenario som inte hade övervägts förrän för några veckor sedan: en tvåvägspakt. USA byter ansikte mycket snabbt; Trump tillträdde för bara en månad sedan, men de verkställande order som undertecknats och de mer än symboliska handskakningarna har redan omdefinierat USA och vad landet kommer att representera för resten av världen under de kommande åren. Det är upp till Europa, i det här fallet, att komma på hur man ska hantera denna nya verklighet.
EU-toppmötet i Frankrike
Det är förvisso inte lätt att hitta en ny nyckel, men man utgår från att EU inte vill agera utan USA. Det sade Giorgia Meloni, som också var närvarande på invigningsdagen, och det upprepades av Ursula von der Leyen under de senaste timmarna. Det nära samarbete mellan USA och EU som har präglat de senaste åren, i samband med kriget mellan Ryssland och Ukraina, verkar ha nått en vändpunkt: är det på väg att ta slut eller förnyas, men med ett annat skinn? Efter måndagens toppmöte var det EU-kommissionens ordförande som i Bryssel träffade den amerikanske generalen Kellogg, USA:s sändebud i den rysk-ukrainska frågan. Det var ett tillfälle för von der Leyen att upprepa ”EU:s grundläggande roll för att säkerställa den finansiella stabiliteten och försvaret av Ukraina, med ett totalt åtagande på 135 miljarder euro, mer än någon annan allierad”, enligt den officiella not som cirkulerade omedelbart efter mötet. Presidenten tillade också att det europeiska engagemanget inte kommer att upphöra och önskade därför en varaktig fred, och hon underlät inte att nämna att alla förhandlingar måste grundas på oberoende, suveränitet och territoriell integritet. Slutligen uttrycktes viljan att arbeta synergistiskt med Förenta staterna. En punkt, denna, som är grundläggande för att belysa uteslutningen från det inledande mötet tisdagen den 18 februari mellan Ryssland och USA. Bland klagomålen om att skicka fredsbevarande trupper till gränsen finns Giorgia Meloni, som har talat för Italien. Premiärministern anser, enligt vad officiella källor avslöjar, inte att denna lösning är effektiv. Enligt Meloni finns det andra vägar att gå, vägar som inte skulle innebära ett militärt engagemang i denna långa konflikt. När det gäller frågan om förvirring kompromissar inte den italienska ledaren, i likhet med von der Leyen, om möjligheten av ett främlingskap mellan USA och EU, eftersom ”Förenta staternas engagemang” är grundläggande, ”det är i det euroatlantiska sammanhanget som den europeiska och amerikanska säkerheten grundas”. Samma åsikt har Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, som i slutet av det toppmöte som Macron stod värd för inte bara med eftertryck ville upprepa att frågan om att skicka trupper varken var delad eller skulle undersökas i nuläget, utan också konstaterade att ”vi välkomnar verkligen det faktum att vi talar om fred, men det kan inte vara ett diktat, det kan inte påtvingas Ukraina”. Enligt den tyske ledaren är det nödvändigt att agera i samförstånd med Förenta staterna, och det får enligt hans åsikt inte förekomma någon arbetsfördelning, än mindre något ansvar för vad som händer på ukrainskt territorium. Faktum är att Scholz förklarade för medierna: ”Nato bygger på det faktum att vi alltid agerar tillsammans och delar på riskerna. Detta får inte ifrågasättas”. Under de senaste timmarna har även utrikesminister Antonio Tajani uttryckt sin syn, inte på en vapenvila utan på ett verkligt slut på konflikten. Faktum är att ministern förklarade att Ryssland är benäget att avsluta fientligheterna eftersom man fruktar Ukrainas upprustning. I ett samtal med Bruno Vespa på TV sade Tajani också att vi står inför ett komplicerat ”schackspel” där USA arbetar på två fronter: att distansera Ryssland från Kina och att försöka föra Ryssland närmare politiskt, för att hitta en nyckel till att lösa kriget. Slutligen berättade han om USA:s utrikesministers telefonsamtal till Natos utrikesministrar för att informera dem om innehållet i Riyadh-mötet.