Ryssland-Ukraina: från Riyadh-mötet till toppmötet i Frankrike

Det här är avgörande timmar för konflikten mellan Ryssland och Ukraina som har pågått i mer än tre år nu. Donald Trumps medling har ännu inte gett några påtagliga resultat, och detsamma kan sägas om Europa, som fortsätter att stödja Zelensky och hans folk och till och med funderar på en eventuell direkt inblandning. ReArm Europe har bytt namn till Readiness 2030, men innehållet förändras inte: det är en kapplöpning om det väpnade försvaret, och de 800 miljarder som von der Leyen föreslog finns fortfarande med i planerna. EU har bland annat också ”sensibiliserat” medborgarna för möjligheten att ha ett nödpaket, vilket antyder att det kan finnas en överhängande fara. Det finns fortfarande inga tecken på avspänning mellan parterna, i själva verket vacklar Ryssland kring Trumps förslag och bemöter EU:s planer genom att kalla dem falska. Det ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova har under de senaste timmarna påpekat hur viljan att sätta in ”västliga fredsbevarande styrkor i Ukraina – särskilt från Londons och Paris sida – ur Kremls synvinkel i själva verket är en omvandling till en militär intervention”. Så klimatet är långt ifrån avslappnat.

Mötet i Riyadh
I tisdags den 25 mars träffades USA och Ukraina i Riyadh för att inleda samtal om eldupphör. Trumps mål är att nå överenskommelser som gynnar den amerikanska ekonomin, men också att se till att steg tas mot att utkristallisera kriget. Det säger sig självt att det handlar om en tillfällig vapenvila och inte ett långsiktigt ingripande som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen efterlyser. Under samtalen lades en del grundarbete, till exempel möjligheten att få säker navigering i Svarta havet. I praktiken, i den not som USA cirkulerade, verkar avskaffandet av användningen av våld och ett slut på användningen av kommersiella fartyg för militära ändamål vara ett villkor. Kiev bekräftar, men hävdar också att minsta lilla kränkning, eller segling av ryska militärfartyg ut ur den västra delen av Svarta havet, utan tvekan skulle utgöra ett hot mot det ukrainska folket, som då skulle känna sig fullt berättigat att försvara sig, vilket förklarades av Ukrainas försvarsminister Rustem Umerov. Kort sagt, det är som att gå på lina. Å andra sidan skulle Ryssland, i samförstånd med USA, kräva återinträde på världsmarknaden och därmed få ”att sanktionsrestriktionerna hävs mot Rosselkhozbank och andra finansiella institutioner, som tillhandahåller transaktioner för internationell handel med livsmedel och gödningsmedel, och att deras förväntade anslutning till Swift-systemet också kommer att göras”, enligt Maria Zakharova. Frågan om energikällor förblir också öppen: i de släppta noterna, både den som rör Ukrainas krav och den som rör Ryssland, skulle det också finnas ett åtagande att inte slå mot energianläggningar i båda länderna. Slutligen, punkten om frisläppandet av gisslan: Zelensky och hans folk har krävt utväxling av krigsfångar, särskilt de barn som mot sin vilja överfördes till Ryssland. Trump framhärdar i sin önskan att ”få slut på dödandet, att uppnå en varaktig fred”, men trots samtal och ord har de ryska attackerna de senaste dagarna inte upphört. Därför måste det gå lång tid innan vi kan tala om verkliga förhandlingar och en tidsbestämd fred. Inte minst därför att när det gäller de samtal som i stället ska hållas mellan Moskva och USA har Kremls talesman redan påpekat att de kommer att ske bakom stängda dörrar och att det inte kommer att vara möjligt att få tillgång till dagens innehåll. I vilket fall som helst, även med tanke på allt som har hänt under de senaste veckorna, har möjligheten att se Putin och Zelensky sitta vid samma bord aldrig ens vågats.

Den europeiska sidan: mötet den 27 mars och Macrons uttalanden
Samtidigt tar Europa också sina egna steg, men inte alltid på ett sammanhållet sätt. Det råder oenighet bland EU:s olika medlemsländer om vad som ska göras, särskilt när det gäller att skicka trupper till Ukraina. Frankrike har tagit ledningen genom att vara värd för toppmötet den 27 mars, men också genom att tillsammans med England förespråka en eventuell fredsbevarande insats och fullt stöd för Ukraina. Målet, har Macron alltid klargjort, är att uppnå en varaktig fred. Så den 30-dagars vapenvila som USA har föreslagit skulle naturligtvis vara bra, men det finns enligt den franske ledaren ett behov av att lägga grunden för att återupprätta en robust internationell balans genom en permanent vapenvila. Ett svårt resultat med tanke på att Ryssland inte på något sätt godkänner att EU skickar soldater till Ukraina och att EU inte heller är benäget att avsluta sanktionerna, snarare tvärtom. Det allra senaste toppmötet i Paris resulterade i ett enhälligt ”nej” från EU- och Natoländerna till att avsluta sanktionerna mot Moskva, samt i utvecklingen av en strategi som skulle göra det möjligt för Europa att försvara sig utan USA, om förtroendeförhållandet mellan parterna skulle brytas. Även om Marcon vid presskonferensen kallade USA för en pålitlig allierad. Den franske presidenten tillade att en anglo-fransk delegation snart kan komma att skickas till Ukraina för att stödja trupperna. Dessutom planerar Frankrike och Storbritannien en återförsäkringsstyrka för att hjälpa Ukraina som ska ”verka i luften, på land och till sjöss”. På denna punkt råder det dock ännu ingen enighet. Italien, tillsammans med Tyskland, tillhör de länder som från första stund har bromsat att skicka trupper till Ukraina, även om det bara handlar om fredsbevarande uppdrag. Under de senaste veckorna har både premiärminister Meloni och utrikesminister Tajani vid flera tillfällen upprepat att Italien kommer att stå fast vid sidan av de människor som leds av Zelensky, men att man inte kommer att skicka trupper och inte heller anser att det är lämpligt att tala om ämnet i nuläget. I ett meddelande från Palazzo Chigi som publicerades under de senaste timmarna får vi veta att den italienske premiärministern under toppmötet i Paris bekräftade alla europeiska och västliga partners åtagande att vilja uppnå en rättvis och varaktig fred och också klargjorde att ”solida och trovärdiga säkerhetsgarantier” som ”har sin grund i det euroatlantiska sammanhanget, också på grundval av en modell som delvis kan spåra det som föreskrivs i artikel 5 i Washingtonfördraget” måste diskuteras. Återigen insisterade premiärministern på att Italien inte under några omständigheter kommer att skicka trupper till ukrainskt territorium och uppmanade till att man vid en eventuell vapenvila särskilt skulle titta på skolor och sjukhus, kort sagt civil infrastruktur. För närvarande är dock USA:s svar på den försvarsprocess som Europa har infört fortfarande oklart. Tullkriget ger förvisso inte hopp om en lösning som skulle innebära att EU och USA rör sig sida vid sida, men som Macron påpekade under sitt tal finns det fortfarande hopp om att Trump, med tanke på det geopolitiska sammanhanget, kommer att avstå från det han har deklarerat om tullar under de senaste månaderna. Om så inte sker sade sig Frankrike vara redo att arbeta nära ”Europeiska kommissionen för att stödja alla ekonomiska sektorer som kommer att påverkas och för att tillhandahålla lösningar. I vilket fall som helst tror jag inte att detta beslut kommer att öka tillväxten och välståndet i våra samhällen. Därför hoppas jag att president Trump efter några tillkännagivanden kommer att se över detta beslut.”