Schengenutvidgningen: en prioritering för Spanien, men ingen garanti för Rumänien och Bulgarien

Bytet av ordförandeskap för Europeiska unionens råd ger Rumänien och Bulgarien nytt hopp om att kunna ansluta sig till Schengenområdet i slutet av detta år.

Även om Spanien, som tog över det roterande EU-ordförandeskapet den¹ juli, har gjort utvidgningen av området för fri rörlighet till en prioritet, finns det ingen garanti för att denna tio år gamla rumänska och bulgariska önskan kommer att uppfyllas under de kommande sex månaderna. Särskilt som det nya spanska ordförandeskapet har flera prioriteringar och frågor att ta itu med ”i sista minuten” före vårens val till Europaparlamentet.

”Det spanska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd anser att Bulgariens och Rumäniens inträde i Schengen är en av dess prioriteringar och kommer att arbeta för ett samförstånd om detta”, sade den spanske ambassadören i Sofia, Alejandro Polanco.

Men när det gäller europeiska säkerhetsfrågor vill Spanien också se en reform av migrationspakten med en ”balans mellan solidaritet och ansvar” för medlemsländerna.

”Detta kommer att kräva kompromisser och flexibilitet från vissa länders sida”, sade Polanco vid lanseringen av det spanska ordförandeskapet i Sofia.

”Jag skulle säga att Bulgariens anslutning till Schengensamarbetet 2023 förblir regeringens huvudmål”, kommenterade Mariya Gabriel efteråt.

”Vi räknar med ett nära samarbete med det spanska ordförandeskapet” och vi fortsätter dialogen med de länder som behöver övertygas”, sade vice premiärminister och utrikesminister Mariya Gabriel på värdländernas vägnar, citerad av Dnevnik. Hon syftade uppenbarligen på Nederländerna och Österrike.

Vid den senaste omröstningen i rådet gjorde Nederländerna sitt lands beslut beroende av EU:s senaste bedömning av rättsstatsprincipen i Bulgarien, medan Österrike har ställt krav på EU om migrationspolitik och yttre gränsskydd.

Det spanska ordförandeskapet har fyra huvudprioriteringar. Plus Ukraina

Detta är femte gången Spanien innehar ordförandeskapet sedan 1986 (då landet gick med i EU) och det sista fullständiga ordförandeskapet före valet till Europaparlamentet våren 2024. Prioriteringarna och logotypen för det nuvarande spanska ordförandeskapet i Europeiska unionen presenterades i juni 2023 av Spaniens premiärminister Pedro Sánchez: främja Europas nyindustrialisering, påskynda den ekologiska omställningen, stärka den sociala pelaren och stärka den europeiska enigheten, allt under mottot ”Europa närmare varandra”.

Ett toppmöte med EU:s södra grannländer väntas under det spanska ordförandeskapet för att diskutera migration, livsmedel, energisäkerhet och klimatfrågor. Nästa möte i Europeiska politiska gemenskapen, som består av EU, länderna i Öst- och Sydosteuropa, Förenade kungariket och Turkiet, kommer att äga rum den⁵ och⁶ oktober i Granada.

Men kriget i Ukraina och processen för Ukrainas anslutning till EU står också högt på dagordningen för de kommande 6 månaderna.

”Ur Europeiska unionens synvinkel på Ukrainas anslutning visar min närvaro på den första dagen av detta sex månader långa ordförandeskap (…) på ett klart och otvetydigt politiskt åtagande från EU-institutionernas sida”, sade Pedro Sanchez vid en gemensam presskonferens med president Volodimir Zelenski den 1juli^.

De kommande månaderna bör också innebära framsteg i förhandlingarna om den nya migrationspakten. Europeiska unionens råd tog ett avgörande steg mot att modernisera EU:s asyl- och migrationsregler i början av juni genom att enas om en förhandlingsposition om förordningen om asylförfaranden och förordningen om asyl- och migrationshantering. Denna ståndpunkt kommer att ligga till grund för rådets ordförandeskaps förhandlingar med Europaparlamentet och välkomnades av både Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europaparlamentets talman Roberta Metsola.

Båda de rättsakter som rådet nådde en allmän riktlinje om ingår i pakten för migration och asyl, som består av en uppsättning förslag om att reformera EU:s regler om migration och asyl. Den nya migrations- och asylpakten från den ²³ september 2020 åtföljdes av en rad lagstiftningsförslag. Dessa omfattar en förordning om asyl- och migrationsförvaltning och en ändring av 2016 års förslag till förordning om asylförfarandet.

Ny migrationspakt kommer att innebära ett gemensamt förfarande i hela EU

I asylprocedurförordningen fastställs ett gemensamt EU-omfattande förfarande som medlemsstaterna måste följa när personer ansöker om internationellt skydd. Den effektiviserar förfarandena (t.ex. förfarandets längd) och fastställer normer för asylsökandes rättigheter (t.ex. tillgång till tolk eller rätt till rättsligt bistånd och representation).

Förordningen syftar också till att förhindra missbruk av systemet genom att fastställa tydliga skyldigheter för de sökande att samarbeta med myndigheterna under hela förfarandet. RPA inför också obligatoriska gränsförfaranden i syfte att vid EU:s yttre gränser snabbt bedöma om ansökningar är ogrundade eller inte kan tas upp till prövning. Personer som omfattas av asylförfarandet vid gränsen får inte resa in på medlemsstatens territorium.

Gränsförfarandet tillämpas när en asylsökande lämnar in en ansökan vid ett gränsövergångsställe för yttre gräns, efter gripande i samband med olaglig gränspassage och efter landstigning efter en sök- och räddningsinsats. Förfarandet är obligatoriskt för medlemsstaterna om den sökande utgör en fara för den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, om han/hon har vilselett myndigheterna med falska uppgifter eller genom att undanhålla uppgifter och om den sökande har ett medborgarskap med en erkännandefrekvens på mindre än 20 %. Den sammanlagda varaktigheten av asyl- och gränsförfarandet bör inte överstiga 6 månader. För att kunna genomföra förfaranden vid gränsen måste medlemsstaterna inrätta ett tillräckligt mottagande och tillräckliga personalresurser för att vid varje given tidpunkt kunna pröva ett visst antal ansökningar och verkställa beslut om återvändande.

På EU-nivå är denna tillräckliga kapacitet 30 000 personer. Varje medlemsstats tillräckliga kapacitet kommer att fastställas på grundval av en formel som tar hänsyn till antalet olagliga gränspassager och nekade inresor under en treårsperiod.

Förordningen om hantering av asyl- och migrationsfrågor (AMMR) bör ersätta den nuvarande Dublinförordningen när man enats om den. I Dublinförordningen fastställs regler för vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan. AMMR kommer att rationalisera dessa regler och förkorta tidsfristerna. Till exempel kommer det nuvarande komplicerade återtagandeförfarandet, som syftar till att återföra en sökande till den medlemsstat som ansvarar för hans/hennes ansökan, att ersättas av en enkel anmälan om återtagande.

För att balansera det nuvarande systemet, där ett fåtal medlemsstater ansvarar för de allra flesta asylansökningarna, föreslås en ny solidaritetsmekanism som är enkel, förutsägbar och genomförbar. De nya reglerna kombinerar obligatorisk solidaritet med flexibilitet för medlemsstaterna att välja individuella bidrag. Dessa bidrag omfattar omplacering, ekonomiska bidrag eller alternativa solidaritetsåtgärder såsom personalförflyttning eller kapacitetsuppbyggnad. Medlemsstaterna har full frihet att välja vilken typ av solidaritet de vill bidra med. Ingen medlemsstat kommer någonsin att tvingas till omlokalisering.

Det kommer att finnas ett minsta antal årliga omlokaliseringar från medlemsstater där majoriteten av människorna reser in i EU till medlemsstater som är mindre utsatta för sådana inresor. Detta antal är fastställt till 30 000, medan det lägsta årliga antalet för finansiella bidrag kommer att fastställas till 20 000 euro per vidarebosättning. Dessa siffror kan ökas vid behov, och situationer där inget behov av solidaritet förutses under ett visst år kommer också att beaktas.

För att kompensera för ett eventuellt underskott i antalet utlovade omlokaliseringar kommer ansvarskompensation att finnas tillgänglig som en andragrads solidaritetsåtgärd till förmån för medlemsstater som gynnas av solidaritet.

AMMR innehåller också åtgärder som syftar till att förhindra missbruk från den asylsökandes sida och undvika sekundära förflyttningar (när en migrant lämnar det första ankomstlandet för att söka skydd eller permanent vidarebosättning någon annanstans). I förordningen fastställs till exempel skyldigheter för asylsökande att lämna in ansökningar i de medlemsstater där de först reste in eller lagligen vistades. Det motverkar sekundära förflyttningar genom att begränsa möjligheterna att avsluta eller överföra ansvaret mellan medlemsstaterna och minskar därmed den sökandes möjligheter att välja i vilken medlemsstat han eller hon skall lämna in sin ansökan.

Förutom vissa meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna skapar migrationsfrågor också interna spänningar. Det var frågan om att begränsa migrationen som, efter veckor av förhandlingar, ledde till att den nederländska regeringen ledd av Mark Rutte föll.

Rutte meddelade att hans koalitionsregering avgår med hänvisning till ”oöverstigliga” skillnader efter hetsiga förhandlingar mellan de fyra regeringspartierna om flyktingpolitiken. Ett försök av Ruttes konservativa VVD-parti att begränsa flödet av asylsökande till Nederländerna har splittrat hans fyrpartiregering eftersom två lägre rankade partier har vägrat att stödja hans förslag. Spänningarna tilltog när Rutte bad om stöd för ett förslag om att begränsa inresan för barn till krigsflyktingar som redan befinner sig i Nederländerna och tvinga familjer att vänta i minst två år innan de kan återförenas, enligt Reuters.

En kort historik över Rumäniens och Bulgariens Schengenanslutning

Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet stod inte på dagordningen för det sista mötet i det svenska ordförandeskapet för rådet (inrikes frågor) i juni, även om läget för området för fri rörlighet diskuterades. EU-kommissionen fortsätter dock att försäkra att Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengenområdet 2023 förblir en prioritet, och EU-kommissionären för inrikes frågor, Sveriges Ylva Johansson, har upprepade gånger sagt att hon kommer att göra sitt yttersta för att få ett positivt beslut i slutet av detta år.

Rumänernas besvikelse över Österrikes nej till Schengenmedlemskap den ⁸ december 2022 har omvandlats till handling. Under dagarna efter omröstningen i RIF-rådet cirkulerade uppmaningar till bojkott, bilder på österrikiskägda banker som drog in kort och löften om att österrikiska skidorter inte längre skulle ha rumänska kunder på sociala medier. I grannlandet Bulgarien, där Rumänien behandlas som en ”paketlösning” i Schengenfrågan, kräver samtidigt en del av befolkningen, som tröttnat på att behandlas som ”andra klassens” i Europa, att ett ”litet Schengen” bildas, där Rumänien och Turkiet skulle ingå.

Rumäniens uppfyllande av kriterierna i Schengenregelverket bekräftades den ⁹ juni 2011 vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor). Dessförinnan, den ⁸ juni 2011, avgav Europaparlamentet ett positivt yttrande om utkastet till beslut om Rumäniens och Bulgariens anslutning till Schengensamarbetet. Rumäniens framgångsrika slutförande av de åtgärder som föreskrivs i Schengenregelverket bekräftades också av Europeiska rådet (den ^13-14 december 2012).

”Anslutning till Schengenområdet är en rättighet och en skyldighet som följer av fördraget om anslutning till EU (artikel 4 i protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen, fogat till fördraget om anslutning av Rumänien och Bulgarien), och Rumänien önskar delta i alla former av samarbete som syftar till att fördjupa den europeiska integrationen. Rumänien har de facto garanterat säkerheten vid EU:s yttre gränser sedan landet anslöt sig till EU i januari 2007. Avskaffandet av kontrollerna vid Europeiska unionens inre gränser är en av de mest synliga och viktigaste effekterna av den europeiska integrationsprocessen”, står det på det rumänska utrikesministeriets webbplats.