Sir Larry Siedentops död

Sir Larry Siedentop, den angloamerikanske politiske filosofen, har avlidit. Det är verkligen tråkigt att detta faktum kommer att ha berört relativt få, särskilt de som bryr sig om Europas historia och kultur.

Larry Siedentop föddes i Chicago Illinois 1936. Han studerade vid Hope College i Michigan, en skola som var knuten till Reformed Church of America, och fortsatte sedan med att ta sin masterexamen vid Harvard. Han vann ett Marshall-stipendium som ges till ”intellektuellt framstående unga amerikaner [and] deras lands framtida ledare”, vilket gjorde det möjligt för honom att studera vid valfritt universitet i Storbritannien. Han doktorerade i filosofi vid Oxford University under överinseende av Sir Isaiah Berlin, den store förespråkaren för humanistisk brittisk liberalism. Han skulle bära med sig en del av Berlin i sina intressen och sin läggning under resten av sin karriär.

Han var stipendiat vid Nuffield College i Oxford 1965-1968, men Keble College, där han utnämndes till stipendiat, kom att bli hans hem under större delen av hans liv i Oxford. Efter sin pensionering från Oxford var Siedentop gästforskare vid Netherlands Institute for Advanced Study i Wassenaar, Queen Victoria Eugenia Professor vid Complutense University of Madrid och gästforskare i Philosophy and Public Affairs vid University of St Andrews.

Drottning Elizabeth tilldelade honom en CBE år 2004 och han adlades år 2016.

Det verk som han är mest känd för är hans tredje,Inventing the Individual: The Origins of Western Liberalism gavs ut 2014. Andra verk i samma anda hade utkommit tidigare, t.ex. Marcello Peras ”Why we must call ourselves Christians” som publicerades 2008. Tom Holland har haft stor framgång och berömmelse med sin Dominion: The making of the western mind. Båda är bra böcker och väl värda att leta upp, men djupet, lärdomen och omfattningen av Inventing the Individual gör den till en speciell bok.

Siedentop, som under hela sitt liv varit en sekulär liberal, ville utmana många av de truismer som länge varit vedertagna i den postkristna liberala historien. Den whiggska tolkningen hade varit att efter en lång mörk period av medeltida stagnation och vidskepelse hade återupptäckten av den hedniska klassiska antikens idéer inspirerat först renässansen och sedan upplysningen och gett upphov till den nya liberala demokratiska ordningen. Siedentop menar istället att det inte bara var idén om Polis eller republiken som gav upphov till liberalismen, utan att de inte heller kunde det. Han är inte den förste som hävdar att Paulus uppfann kristendomen, men han är ovanlig genom den centrala roll han ger den paulinska visionen i utformningen av vad som fram till nyligen var den allmänt vedertagna antropologin i väst. I en artikel i Financial Times säger han

”Ojämlikhet förblev kännetecknet för den gamla patriarkala familjen. ”Samhället” uppfattades som en sammanslutning av familjer snarare än av individer. Det var den kristna rörelsen som började utmana denna uppfattning. Den paulinska tron på själarnas jämlikhet inför Gud – upptäckten av människans frihet och dess potential – skapade en synvinkel som skulle förändra innebörden av ”samhälle”. Detta började undergräva traditionella ojämlikheter i status. Det var inget mindre än en moralisk revolution, och den lade grunden för den sociala revolution som följde. Individen ersatte gradvis familjen, stammen eller kasten som grund för den sociala organisationen.”

Hans berättelse betonar den långa organiska utvecklingen av idéer under medeltiden genom utvecklingen av kanonisk rätt och konciliärteori som i slutändan ger upphov till de idéer om konstitutionellt styre som vi finner hos Locke et at. Naturrätten och teorin om naturrättigheter har sitt ursprung i skolastiken som blommade ut i de stora skolorna i Salamanca och Coimbra. Han menar att det är de fruktansvärda religionskrigen efter reformationen som driver fram behovet av att skilja kyrka och stat åt och att denna drivkraft mynnade ut i ^1700-talets virulenta antiklerikalism och att det var denna antiklerikalism som gav upphov till vår ahistoriska syn på västerlandets utveckling.

Thomas Sowell påpekar ofta att ett av vänsterns stora misstag är tron att fattigdom på något sätt är onaturligt och att om man kunde utrota exploatörerna och dekonstruera makten så skulle människan i ett naturtillstånd blomstra. Sanningen är att fattigdom under mänsklighetens långa historia är normen för alla utom en handfull människor. Det som är ovanligt är välstånd och det finns bara en känd mekanism för att skapa välstånd för ett allt större antal människor. Vad Siedentop ger en djup känsla av är att vår kultur, liberal sekulär tolerant kommer från en mycket specifik historia och vad som var mycket konstiga idéer som för oss nu verkar banala. Individens unika moraliska värde, själens demokrati, är kristna idéer utan vilka det kanske är omöjligt att föreställa sig uppfinningen av det liberala Europa. Vår civilisation är inte enkel eller tillfällig, den är på sätt och vis onaturlig eller åtminstone atypisk. Om fler människor idag skulle läsa detta magistrala verk skulle vi kanske vara en aning mer försiktiga med de institutioner som vi har begåvats med genom mer än tusen års hårt arbete av våra kristna förfäder.

I prologen till The Invention of the individual ställer Siedentop frågan ”Är det en ren tillfällighet att den liberala sekularismen utvecklades i det kristna västerlandet?” Hans svar är ett tydligt och rungande nej.