Slutet på friheten i Afghanistan under talibanerna

I augusti 2021 upplöstes den reguljära afghanska armén, som utbildats av västliga styrkor och var lojal mot Ashraf Ghanis regering, snabbt inför talibanernas offensiv.
Talibanerna, som hade störtats av den USA-ledda invasionen nästan två decennier tidigare, återtog kontrollen över landet.
Bara timmar efter att Kabul intagits meddelade talibanerna att de upprättat det islamiska emiratet Afghanistan och återinfört sharialagstiftningen i dess striktaste tolkning.
Sedan dess har situationen i landet förblivit komplex och motsägelsefull.
Talibanerna har infört allvarliga begränsningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt för kvinnor och flickor, och förbjuder dem från många former av anställning och tillgång till högre utbildning.
Den islamiska rörelsen har också genomfört en omfattande censurkampanj, arresterat och torterat journalister och aktivister samt infört nya regler som ytterligare begränsar kvinnors yttrandefrihet och till och med förbjuder dem att använda sina röster offentligt.
En ny lag har antagits.
Enligt det afghanska ministeriet för främjande av dygd: ”Inshallah, vi försäkrar er”, sade ministeriets talesperson, ”att islamisk lag kommer att vara till stor hjälp för att främja dygd och eliminera last.”
Den kvinnliga röstens påstådda ”intimitet” används som en förevändning för att hindra kvinnor från att inneha offentliga roller eller delta inom områden som konst eller utbildning.
Denna nya lag eliminerar effektivt möjligheten för kvinnor att återvända till politiken, konsten eller undervisningen.
Deras reducering till tysta och osynliga ”spöken” förstärks ytterligare av förbudet mot att bära lätta, tajta eller korta kläder och att titta på män som inte är makar eller nära släktingar.
Dessutom måste kvinnor täcka sig i närvaro av icke-muslimska män och kvinnor för att undvika att bli ”korrumperade”.
Afghanistans redan bräckliga ekonomi kollapsade ytterligare efter att USA, Världsbanken och andra internationella givare upphörde med sitt utvecklingsbistånd.
Över 90% av den afghanska befolkningen lever med osäker livsmedelsförsörjning och en ökning av undernäringsrelaterade sjukdomar.
Enligt FN överlever en tredjedel av de nästan 40 miljoner invånarna på bröd och te, och arbetslösheten är utbredd.
I augusti 2021 upplöstes den reguljära afghanska armén, som utbildats av västliga styrkor och var lojal med Ashraf Ghanis regering, snabbt inför talibanernas offensiv.
Talibanerna, som hade fördrivits av den USA-ledda invasionen nästan två decennier tidigare, återtog kontrollen över landet.
Bara timmar efter att ha intagit Kabul meddelade talibanerna att de upprättat det islamiska emiratet Afghanistan och återinfört sharialagen i dess mest rigida tolkning.
Sedan dess har situationen i landet förblivit komplex och motsägelsefull.
Talibanerna har infört allvarliga begränsningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt för kvinnor och flickor, och förbjudit dem från många former av anställning och tillgång till högre utbildning.
Den islamistiska rörelsen har också genomfört en omfattande censurkampanj, arresterat och torterat journalister och aktivister samt infört nya regler som ytterligare begränsar kvinnors yttrandefrihet och till och med förbjuder dem att använda sina röster offentligt.
En ny lag har antagits. Enligt det afghanska ministeriet för främjande av dygd: ”Inshallah, vi försäkrar er”, förklarade ministeriets talesperson, ”att islamisk lag kommer att vara till stor hjälp för att främja dygd och eliminera last.”
Den kvinnliga röstens påstådda ”intimitet” används som en förevändning för att hindra kvinnor från att inneha offentliga roller eller delta inom områden som konst eller utbildning.
Denna nya lag eliminerar effektivt möjligheten för kvinnor att återvända till politiken, konsten eller undervisningen.
Deras reduktion till tysta och osynliga ”spöken” cementeras ytterligare genom förbudet mot att bära lätta, tajta eller korta kläder och att titta på män som inte är deras makar eller nära släktingar.
Dessutom måste kvinnor täcka sig i närvaro av icke-muslimska män och kvinnor för att undvika att bli ”korrumperade”.
Afghanistans redan bräckliga ekonomi kollapsade ytterligare efter att utvecklingsbiståndet från USA, Världsbanken och andra internationella givare upphörde.
Över 90% av den afghanska befolkningen lever med osäker livsmedelsförsörjning och en ökning av undernäringsrelaterade sjukdomar.
Enligt FN lever en tredjedel av landets cirka 40 miljoner invånare på bröd och te, och arbetslösheten är utbredd.
De redan svaga sjukvårds- och utbildningssystemen har försvagats ytterligare av bristen på medel och det terrorklimat som talibanerna har infört.
Trots detta har talibanregeringen lyckats behålla viss kontroll över territoriet och har försökt exploatera landets mineral- och jordbruksresurser, men hindras av svag infrastruktur, brist på expertis och otillräckligt kapital.
Vissa förbättringar har observerats vad gäller skatteuppbörd och minskad korruption jämfört med tidigare, men dessa framgångar har inte varit tillräckliga för att återuppliva ekonomin.
Internationellt har olika aktörer, däribland Pakistan, Iran, Kina och Ryssland, etablerat eller återupptagit relationer med talibanregeringen, om än ofta på ett begränsat och tvetydigt sätt.
Framför allt Kina har upprätthållit en öppen diplomatisk kanal med Kabul för att skydda sina strategiska intressen i regionen.
Detta pragmatiska förhållningssätt från vissa länder har väckt oro inom det internationella samfundet, som befarar att sådana relationer ytterligare kan legitimera en regim som anklagas för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Tre år efter talibanernas återkomst till makten har restriktionerna intensifierats.
Talibanregeringen har infört många av de tidigare restriktionerna i lag, bland annat vad gäller heltäckande slöja för kvinnor och klädsel för män.
De nya bestämmelserna förbjuder kvinnor att visa sig offentligt utan en manlig förmyndare och kräver att de täcker sig helt för att undvika ”frestelse”.
Dessutom förbjuder lagen publicering av bilder av levande varelser i media och uppspelning av musik, vilket signalerar slutet på all informativ verksamhet.
Internationella fördömanden följde snabbt. FN uttryckte oro över den nya lagen som kallas ”Promoting Virtue and Preventing Vice”. ”Det är en skrämmande vision för Afghanistans framtid”, sade Roza Otunbayeva, chef för FN:s stödmission i Afghanistan, och betonade att det är en lag som ”utvidgar de redan oacceptabla begränsningarna av afghanska kvinnors och flickors rättigheter”.
Nu ”anses tydligen till och med ljudet av en kvinnlig röst utanför hemmet vara en moralisk kränkning”, sade Otunbayeva i ett uttalande från sitt kontor i Kabul.
Europeiska unionen delade denna uppfattning och uttryckte sin bestörtning över det dekret som talibanerna nyligen utfärdat.
”Dekretet bekräftar och utvidgar de allvarliga restriktioner för afghanernas liv som talibanerna infört, inklusive införandet av klädkoder, särskilt att kvinnor ska täcka sina kroppar och ansikten offentligt. Dekretet stipulerar också att kvinnors röster inte får höras offentligt, vilket i praktiken berövar afghanska kvinnor deras grundläggande rätt till yttrandefrihet”, heter det i uttalandet.
Det internationella samfundet är dock oenigt om hur man ska hantera frågan, och vissa länder föredrar att hålla de diplomatiska kanalerna öppna av strategiska skäl, trots de pågående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.
Afghanistan, som fortsätter att vara en instabil zon med potentiellt destabiliserande konsekvenser för hela regionen, verkar ha hamnat långt ner på världssamfundets agenda, medan andra globala kriser, som de i Ukraina och Mellanöstern, dominerar världens uppmärksamhet.
Landets och dess befolknings framtid är dock fortfarande höljd i osäkerhet, i ett sammanhang av internationell isolering och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Vad som inte är möjligt för dem som alltid har varit civilisationens och frihetens fyrbåkar i världen är att stå bredvid och se på när en blodig regim förtrycker sina egna barn, särskilt sina döttrar.
Under de fruktansvärt upprörda olympiska spelen i Paris, som förolämpade deras egna rötter, fanns det extraordinära vittnesmål om motstånd mot Afghanistan från dem som vill att kvinnor ska vara tysta.
Denna form av uppror uttrycktes naturligtvis av afghanska idrottare som hade skrivit ”frihet för afghanska kvinnor” på sina uniformer.
Ett enkelt budskap för att sätta ljuset på dem som försvinner och dör i allmän tystnad.
Självfallet hade IOK absolut ingenting med initiativet att göra utan sanktionerade istället idrottarna.
Tydligen är politik inom idrotten bara acceptabelt när det går i linje med ”woke”-ideologier.
Var är feministerna?
Var är de välmenande människorna?
Var är vänstern, som alltid, bara i ord, har varit engagerad i kampen för rättigheter?
För upptagen med en ny splittrande och destruktiv ideologi som inte har något att göra med tankefrihet, utan tvärtom försöker införa endast en synvinkel.
Västvärlden måste inta en fast och enad hållning inför dessa globala utmaningar.
Risken med att ignorera vad som händer i Afghanistan är att det kommer att möjliggöra en konsolidering av en regim som inte bara trampar på de mänskliga rättigheterna utan också kan bli en ledstjärna för andra extremistiska krafter världen över.
Vi har inte råd att glömma Afghanistan, inte bara för rättvisans och de mänskliga rättigheternas skull, utan också för den internationella stabiliteten och säkerheten.
Västvärlden verkar dock splittrad och oförmögen att finna ett gemensamt och adekvat svar på de hot som växer fram. Situationen i Ukraina och Mellanöstern kräver uppmärksamhet, men den får inte avleda uppmärksamheten från den afghanska krisen.
Ekonomiska sanktioner och diplomatiska fördömanden räcker inte. Det behövs en mer välformulerad strategi och ett större engagemang för att stödja det afghanska folket, särskilt kvinnorna, som fortsätter att kämpa i det tysta för sina grundläggande rättigheter.
Europa, som historiskt sett har varit en förkämpe för mänskliga rättigheter, har en avgörande roll att spela.
Det är dags att ompröva politiken och agera med beslutsamhet.
Om västvärlden verkligen vill försvara värdena frihet och demokrati måste den visa detta inte bara med ord utan med konkreta åtgärder som kan påverka Afghanistans framtid och förhindra att landet definitivt faller i händerna på den mörkaste fanatismen.