Socialdemokraterna på jakt efter framtiden

De svenska socialdemokraterna var en gång ett av världens mest framgångsrika partier. De regerade ohotade i 44 år och blev nästan synonyma med Sverige, både i landet och utomlands. Nu är de förlorade i tiden.

Hemligheten var att partiledaren Per Albin Hansson (f 1885- d 1946) tog avstånd från radikalismen, dvs. krig mellan samhällsklasserna och internationell solidaritet. Istället kopierade han de idéer som en svensk konservativ, professorn i statsvetenskap Rudolf Kjellén, hade utvecklat och kallat ”folkhemmet”.

Chock i det första valet med allmän rösträtt

Denna lösning var svaret på det faktum att socialdemokraterna förlorade det första parlamentsvalet efter den allmänna rösträtten. Förlusterna kom som en chock för partiet. Nu när arbetarklassen fick rösta valde de ändå inte att ge socialisterna majoritet.

För de reformerade socialisterna var demokrati inte en ideologi i sig, utan bara ett verktyg för att komma till makten utan revolution och blodspillan. Och på 1920-talet visade det sig att demokratin inte gav socialisterna makt. Vad ska jag göra nu?

Efter att de radikala hade brutit sig loss och startat ett kommunistiskt parti visste Per Albin Hansson att han kunde få med sig partiet på en ännu mindre radikal politik för att nå framgång i allmänna val.

Att vinna val och nå regeringsmakten har sedan dess alltid varit ett övergripande mål, viktigare än sakpolitik, för de svenska socialdemokraterna.

Här skiljer sig det svenska partiet från sina systerpartier i Europa, som sätter en radikal agenda före ett maximalt stöd i väljarkåren.

Historiskt tal om ”folkets hem”

Det var 1928 som Per Albin Hansson höll ett av de viktigaste talen i modern svensk historia. Han beskrev ”folkhemmet” som partiet nu skulle bygga.

– Grunden för hemmet är gemenskap och empati. Det goda hemmet känner ingen privilegierad eller missgynnad, ingen favorit och inga styvbarn. Där ser man inte ner på varandra, där försöker ingen skaffa sig fördelar på andras bekostnad, där förtrycker och plundrar inte de starka de svaga. I det goda hemmet råder jämlikhet, hänsyn, samarbete och hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folkhemmet skulle detta innebära att alla sociala och ekonomiska barriärer, som nu delar upp medborgarna i privilegierade och missgynnade, i rika och fattiga, bryts ned, sade Hansson.

Så var det: I stället för klasskonflikter skulle man söka samförstånd. I stället för Marx internationella solidaritet mellan proletariatet skulle all koncentration vara att ge välfärd åt de svenska arbetarna.

Med detta program styrde socialdemokraterna landet från 1932 till 1976.

Har du blivit radikal igen?

Men nu har partiet stora problem. Det är sant att de ligger på nivån 35 procent av väljarkåren, men samtidigt är de oroliga för att de röda och gröna stödpartierna inte kommer att räcka till för att nå majoritet i det kommande valet.

Sedan man förlorade makten 2022 har man därför febrilt sökt efter en ny politisk berättelse som kan locka väljare.

Som konservativ är det intressant att notera att debatten inom socialdemokratin tycks glida mer åt vänster. Återigen talar ledande analytiker om klasskrig. Om att behöva sätta vissa grupper före andra.

Ännu mer intressant är att det diskuteras om partiet skall göra invandrarna till den nya underklass som partiet skall kämpa för.

I partiets egen tidning Aktuellt i Politiken, AiP, skriver den politiske redaktören under rubriken ”Att bryta segregationen är vår tids stora klasskamp”. Här finns inte den gamla historien om folkhemmet med, utan krav på att partiet skall kämpa för en underprivilegierad grupp, mot andra grupper. Bland de övriga grupperna finns, anmärkningsvärt nog, svenska arbetare. Här diskuterar alltså socialdemokraterna att ta strid MOT den etniskt svenska arbetarklassen.

Det är ett tydligt steg i radikal riktning när socialdemokrater i ledande ställning talar i samma termer som kommunister. Och att det proletariat de tänker kämpa för är invandrare som talar dålig eller ingen svenska.

Klasskonflikter på grund av etnisk bakgrund

Redaktören talar om denna radikalt nya kurs mot bakgrund av att totalt 27 procent av den svenska befolkningen nu har utländsk bakgrund. Här kan vi återigen konstatera att socialdemokratin ser demokratin mer som ett verktyg för att nå makt, än som en värdering och livsstil. Andelen med utländsk bakgrund är nu så stor att man skulle kunna bli deras röst i politiken.

Detta är helt i strid med idén om folkhemmet, där samförstånd över klassgränserna är målet. Ett skäl till att överge detta gamla framgångskoncept är att de väljare som prioriterar det konservativt formade ”folkhemmet” redan har lämnat Socialdemokraterna för Sverigedemokraterna.

Men är det verkligen en väg till framgång att börja driva klasskamp efter etniska linjer? Det låter farligt för mig.