Stoppa människohandeln: Gränsöverskridande samarbete och kontroll av yttre gränser

Evenemanget ”Stop Human Trafficking: Cross-border Cooperation and Control of External Borders” hölls i Margaret Thatcher-rummet i Strasbourg och organiserades av ECR-gruppen i Europaparlamentet. Mötet samlade italienska och internationella politiker som diskuterade strategier för att bekämpa olaglig invandring och människohandel, med särskilt fokus på behovet av ökat samarbete mellan EU:s medlemsländer.

Ett politiskt åtagande för Europas säkerhet
Nicola Procaccini, medordförande i ECR-gruppen, inledde sessionen med att konstatera följande: ”Vi måste få ett slut på vänsterns hyckleri i invandringsfrågan. Europa måste försvara sina yttre gränser och krossa människosmugglingen. Vi kan inte tillåta att tusentals människor fortsätter att dö i Medelhavet för att vissa fortfarande vill försvara migrationsindustrin.”

Carlo Fidanza, chef för Fratelli d’Italias delegation i Europaparlamentet, betonade också behovet av en gemensam migrationspolitik: ”Människosmugglare utnyttjar svagheterna i vårt system för att berika sig själva på bekostnad av tusentals desperata människor. Ett kraftfullt agerande på EU-nivå är nödvändigt för att stoppa denna handel och stärka kontrollen av våra gränser.”

Evenemanget ägde rum samma dag som ett uttalande gjordes: ”Enligt vår information kommer italiensk nationell lag att gälla för centret, precis som den hittills har gjort för asyl. […] Och i princip är detta i linje med EU-lagstiftningen.” Dessa ord, som uttalades av Markus Lammert, talesperson för EU-kommissionen för inrikes frågor, under en pressträff, utlöste glädje bland de 24 ledamöterna från Fratelli d’Italia, som ingår i ECR-gruppen.

Fighting Clandestine Migration and Human Trafficking
Vid evenemanget deltog även parlamentsledamoten Alessandro Ciriani och vice utrikesminister Edmondo Cirielli. Den senare lyfte fram de åtgärder som vidtagits av den italienska regeringen och bekräftade Mattei-planens betydelse som en strategisk lösning för att ta itu med migrationskrisen vid dess rötter.

Biträdande minister Cirielli uttryckte bestämt regeringens ståndpunkt: ”Den italienska och europeiska vänstern bär ett stort moraliskt och politiskt ansvar för den illegala invandringens tragedi. I åratal har den stöttat en modell som underblåst människohandel och orsakat tusentals dödsfall till havs. Vi arbetar för att få ett slut på denna skamfläck.”

Han fortsatte ”Icke-statliga organisationer som är verksamma på Medelhavet är ofta, även om det är oavsiktligt, delaktiga i denna människohandel och gör det möjligt för migranter att utan urskiljning anlända till våra stränder. Vi behöver en radikal förändring av vårt förhållningssätt.”

Cirielli redogjorde sedan för de åtgärder som vidtagits av Melonis regering, bland annat förstärkt havsövervakning, avtal med afrikanska länder för att hantera migrationsflöden och ökade utvisningar av irreguljära migranter.

Carlo Fidanza uttalade sig i samband med evenemanget: ”Idag fick vi bekräftelse på det som vi redan var säkra på, nämligen att Italien fullt ut följer EU-lagstiftningen. Öppnandet av ett återvändandecenter (CPR) i Albanien är en av de så kallade innovativa lösningar som, tack vare Giorgia Melonis ansträngningar, nu är en del av de verktyg som godkänts av EU.”
Frågan om säkra tredjeländer kvarstår dock. Till följd av ett domstolsbeslut måste migranter som överförts till Albanien föras tillbaka till Italien. I detta ärende förklarade Fidanza att han ”inväntar den slutliga listan”. Detta bör göra det möjligt att påbörja återvändandeoperationer. Han höll inte tillbaka kritiken mot det ”politiserade rättsväsendet som genomför hänsynslösa initiativ för att blockera politik som syftar till att bekämpa olaglig invandring”.

Europas roll och den italienska modellen
Den franske parlamentsledamoten Nicolas Bay kritiserade Frankrikes och EU:s migrationspolitik och sade följande: ”Vi behöver en långsiktig politik. Den verkliga långsiktiga lösningen är att öka födelsetalen i Europa. Macron är ett exempel på slapphet, men migrationssituationen i Frankrike har blivit så komplex att till och med inrikesministern nu talar som Meloni. Den här frågan måste hanteras tillsammans – den är avgörande för det europeiska samhällets framtid.”

Matteiplanen för Afrika: A New Approach to Cooperation
En av de centrala punkterna i debatten var Matteiplanen, som Cirielli förklarade i detalj: ”Matteiplanen för Afrika är den enda strukturella lösningen på migrationsfenomenet. Vi måste investera i utvecklingen av ursprungsländerna, skapa jobb och möjligheter för unga afrikaner så att de inte tvingas migrera.”

Biträdande ministern förklarade att planen omfattar investeringar i jordbruk, utbildning och infrastruktur i afrikanska länder med vilka Italien har upprättat avtal. Han tillade: ”Vi har tecknat konkreta avtal med Tunisien, Libyen, Senegal och Ghana. Detta innebär att vi skapar jobb i Afrika samtidigt som vi minskar avresorna till Europa.”

Procaccini upprepade också vikten av projektet och betonade att ”verklig hjälp för afrikanska länder inte kommer från att urskillningslöst välkomna migranter, utan från att ge dem chansen att leva med värdighet i sina egna hemländer”.

En konservativ vision för migrationspolitiken
Det konservativa synsättet på invandring, som talarna vid evenemanget gav ett brett stöd, grundar sig på principen om att försvara den nationella suveräniteten och den sociala stabiliteten. Enligt denna vision riskerar massinvandring och okontrollerad migration att undergräva den sociala sammanhållningen, överbelasta välfärdssystemen och öka hotet om otrygghet i europeiska städer.

Den konservativa högern insisterar på en politik med nolltolerans mot illegal invandring och kräver omedelbara utvisningar av dem som inte har rätt att stanna. Laglig invandring, när den är nödvändig, måste planeras, regleras och begränsas till landets faktiska ekonomiska och demografiska behov.

Detta synsätt står i stark kontrast till den tillåtande modell som förespråkas av den progressiva vänstern, som i praktiken har uppmuntrat öppna gränser och en urskillningslös mottagningspolitik. ”Det är inte främlingsfientlighet att vilja försvara våra gränser”, sade Alessandro Ciriani, ”det är sunt förnuft och ansvar gentemot våra medborgare och gentemot dem som kommer till Europa lagligt och med en önskan att integreras.”

Ett Europa som vill överleva har inte råd att förlora kontrollen över vilka som kommer in på dess territorium. Invandring måste vara ett val, inte en fatalitet. En återgång till realism och försvaret av nationella intressen är grundpelarna i varje framtida migrationsstrategi värd namnet.

The Human Trafficking Summit and the Role of Keir Starmer
Ett annat viktigt ögonblick i kampen mot människohandel var toppmötet om organiserad invandringsbrottslighet (OIC), som samlade representanter från 40 länder. Den brittiske premiärministern Keir Starmer uppmanade till internationell enighet: ”Vi måste avveckla nätverken för människohandel en gång för alla.”

Starmer presenterade Storbritanniens strategi för att ta itu med problemet: ”Vi måste slå samman våra resurser, dela underrättelser och taktik och ta itu med problemet uppströms – i varje skede av resan från Nordafrika och Mellanöstern.”

Hans kommentarer upprepades av Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som anslöt via videolänk och bekräftade Albaniens modell som en referenspunkt. ”Jag är glad över att kunna räkna med Storbritanniens stöd och samarbete i denna utmaning”, förklarade den italienska premiärministern och betonade vikten av en gemensam strategi mot människohandel.

Slutsatser: En ny strategi för Europa
Evenemanget bekräftade att migrationskrisen är en av de mest akuta utmaningar som Europa står inför och att lösningen inte kan vara en politik som innebär ett urskillningslöst välkomnande. Som Fidanza upprepade: ”Italien kan inte vara Europas flyktingläger. Vi behöver en gemensam strategi som bygger på att stoppa landstigningar och försvara våra gränser.”

Italien, med sin pragmatiska inställning och Mattei-planen, framställer sig som en modell för Europa. Migration är nu ett centralt tema i europeisk politik, och som Cirielli påpekade: ”Om vi inte agerar nu kommer vi inom några år att befinna oss i en situation som är utom kontroll, med förödande effekter på vårt samhälle och vår ekonomi.”

Europa står inför ett tydligt val: stärk kontrollerna och det internationella samarbetet, eller fortsätt att lida av konsekvenserna av en ineffektiv och skadlig politik. Tiden för illusioner är över: det är dags att agera.