Subscribe
Utmaningen mellan UEFA och klubben har en ekonomisk och politisk tyngd
Super League, en föreslagen tävling som syftar till att överträffa UEFA:s traditionella internationella cuper, inklusive Champions League, Europa League och Conference League, har återigen blivit ett diskussionsämne i fotbollsvärlden. Super League har utformats för att innehålla de bästa klubbarna från hela Europa, och idén introducerades först 2019. Förslaget mötte dock omfattande motreaktioner från både fans, fotbollsförbund och spelare, vilket ledde till att det sköts upp. Trots det inledande motståndet finns det fortfarande klubbar som är engagerade i Super League och som driver på för att den ska införas. Super Leagues potentiella inverkan på det nuvarande fotbollslandskapet är ett mycket omdiskuterat ämne, och dess framtid är fortfarande oviss.
Efter en lång och hård rättslig kamp löstes tvisten mellan Aleksandr Ceferin, UEFA:s ordförande, och de inflytelserika ordförandena för flera fotbollsklubbar, däribland Florentino Pérez för Real Madrid, Andrea Agnelli för Juventus, Joel Glazer för Manchester United, John W. Henry för Liverpool och Stan Kroenke för Arsenal, slutligen med en delvis seger för klubbarna. Den 21 december 2023 fattade EG-domstolen ett avgörande som innebar att det skulle strida mot europeisk lag att hindra ett annat förbund från att anordna klubbtävlingar som står i strid med de tävlingar som anordnas av UEFA. Domen innebar att UEFA:s monopol på internationell fotboll upphörde och banade väg för ökad konkurrens och mångfald inom den professionella fotbollen.
De ekonomiska aspekterna av idrott är alltid ett ämne som intresserar många människor. När det gäller UEFA samlar organisationen in ett årligt belopp på 1,8 miljarder dollar från TV-rättigheter kopplade till Champions League. Även om denna siffra kan verka hög är den betydligt lägre än de belopp som genereras av traditionella amerikanska sporter. Till exempel säljs värdet av ett enda NBA-mästerskap till 2,6 miljarder dollar per år, och NFL (American Football League) ingår fleråriga avtal till ett värde av imponerande 110 miljarder dollar. Det beror främst på att NFL:s final, den så kallade Super Bowl, lockar ett stort antal åskådare varje år. Till exempel såg 123 miljoner människor den stora finalen i år, vilket är ett nytt rekord. Genom att förstå de finansiella aspekterna av de olika sporterna kan vi få en tydligare bild av styrkorna och svagheterna i varje liga.
Europeiska fotbollsförbundet (UEFA) ger klubbarna en betydande del av de totala intäkterna från TV-rättigheter och sponsorer, vilket på ytan är en positiv aspekt. Det är dock viktigt att förstå hur mycket av detta bidrag som hamnar i de enskilda klubbarnas fickor. Till exempel börjar ett lag i Champions League-grupperna med ett prisvärt belopp på 14,8 miljoner euro, vilket ökar i takt med att de avancerar i tävlingen. Trots Champions Leagues lukrativa natur är den maximala summan som den vinnande klubben kan ta hem begränsad till cirka 200 miljoner euro, vilket är en avsevärd summa pengar. Det är dock fortfarande begränsat om vi tar hänsyn till att NBA-lagen, trots att de har en prispott som är mycket lägre än den i Champions League, har möjlighet att teckna privata avtal med andra TV-bolag och samla in liknande summor enbart för sponsring.
Enligt analysen har Super League uppstått som ett resultat av missnöjet hos flera europeiska toppfotbollsklubbar. Det föreslagna projektet innebär att stora klubbar deltar i en internationell tävling, där de skulle vara inblandade i ett system med upp- och nedflyttning mellan mindre interna ligor. Det föreslagna formatet skulle innebära en tävling i ligastil där varje klubb skulle spela mot alla andra lag. Detta skulle följas av en serie slutspel och play-outs, vilket skulle resultera i minst 16 matcher och högst 19 matcher per klubb, jämfört med nuvarande minst 6 och högst 13 matcher.
Dessutom skulle hela tävlingen äga rum på en gratis onlineplattform, vilket skulle ge sponsorerna stora möjligheter att uppta reklamutrymme och bidra till en rik prispott. Det föreslagna formatet skulle därmed gynna inte bara de deltagande klubbarna utan även sponsorerna, genom att ge dem maximal exponering och avkastning på investeringen.
UEFA svarade på detta genom att ändra (för tredje gången sedan 1991) Champions League-reglerna: förutom de 8 grupperna med 4 lag i varje kommer 36 lag att delta och spela 8 matcher (4 hemma och 4 borta) mot motståndare som lottas, 24 lag kommer att gå till direkteliminering och ”play-off”-rundan kommer att införas för lagen från plats 9 till 24 i rankingen, för att sedan fortsätta med den traditionella metoden med 16-delsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final.
Båda lösningarna är felaktiga: Att minska det totala antalet lag (Super League skulle ha högst 64 deltagare i tre olika ligor, och UEFA skulle låta så många som 108 klubbar delta i slutfasen av sina tävlingar) har förvisso fördelen att dela upp ” med färre lag och därmed öka intäkterna, men de medel som krävs för utvecklingen av den ekonomiska sektorn för fotboll skulle gå förlorade i länder med mindre intresse för nationella mästerskap jämfört med de ”stora”; Å andra sidan leder den oproportionerliga ökningen av antalet klubbar och tävlingar till en intresseförlust, eftersom det är uppenbart att allmänheten är mer intresserad av att se en match mellan två stora klubbar än en match mellan ett stort lag och en mindre klubb. ”exotiska”.
Det som måste stå klart är skillnaden mellan europeisk och amerikansk sport: i NBA finns det faktiskt inga lag i sig! De är franchises, dvs. sporttitlar som tilldelats en viss stad och som kan tilldelas andra städer om det finns ett intresse för detta. Det finns inga upp- eller nedflyttningar, det finns ingen större tävling som ger tillträde på sportsliga meriter eftersom klubbarnas sportsliga titel förvaltas av förbundet. Bara i England finns det 20 lag i det nationella mästerskapet, liksom i Spanien och Italien, 18 i Tyskland, och så vidare, som alla ägs av enskilda företag eller familjer som, baserat på investeringar, bestämmer de sportsliga resultaten.
Fotbollens ekonomiska påverkan är en viktig aspekt som inte kan ignoreras. Det italienska fotbollsförbundet, även känt som FIGC, genererar en svindlande omsättning på 3,7 miljarder euro, och sporten som helhet har en betydande inverkan på den italienska BNP och bidrar med en vikt på 10 miljarder euro. Fotboll har seglat upp som den mest lönsamma sporten i världen, med en omsättning på 47 miljarder euro, vilket är en anmärkningsvärd bedrift.
Med tanke på dessa siffror är det viktigt att utveckla en seriös politik som kan övervaka framtiden för internationella klubbtävlingar. Denna policy bör syfta till att hitta en balans mellan att skydda klubbarnas sportsliga meriter och att undvika slutna tävlingar eller ”franchises”. Dessutom bör politiken inriktas på att hitta en lösning som kan berika sporten, som är Europas pulserande hjärta, utan att kompromissa med dess väsen.
Det finns en överhängande risk att Saudiarabien eller Förenta staterna kan ta detta rekord från Europa. Denna risk förvärras av det faktum att dessa länder redan har lockat till sig några av de största fotbollsnamnen, som Cristiano Ronaldo och Lionel Messi. Därför är det absolut nödvändigt att vidta proaktiva åtgärder för att se till att fotbollen förblir en levande och blomstrande sport, inte bara i Europa utan globalt.