Svårt att hantera Belgiens EU-ordförandeskap: Att navigera mellan europeisk enighet, kris och förnyelse

Belgien är det land som från och med den 1 januari i år innehar ordförandeskapet för Europeiska unionens råd fram till den 30 juni 2024.

Denna praxis har gällt sedan 1952, då Förbundsrepubliken Tyskland för första gången innehade ordförandeskapet, och har sedan fortsatt under årens lopp, tills man kom överens om en rotation var sjätte månad från och med 1958.

Sedan dess har de nuvarande 27 medlemsländerna påbörjat en rotation för att ta över. För den belgiska representationen är det 13:e gången, efter Spaniens ordförandeskap och före Ungern i denna uppgift. I det här fallet förväntas dessa tre stater arbeta nära tillsammans och skapa ”trion”, en grupp som med förslag och beslut kommer att besluta om hur Europas framtid kommer att se ut under de kommande månaderna.

Vad handlar Europeiska unionens råds ordförandeskap om?

Den stat som tillfälligt tar över EU:s ordförandeskap måste delta i och organisera alla sammanträden och möten i Europeiska unionens råd, företräda det gentemot de andra institutioner som behandlar organet i fråga samt utföra gemenskapens normala arbete. I år är det dags för Belgien att ta itu med en mycket viktig uppgift under sin mandatperiod, nämligen förnyelsen av parlamentet, med tanke på valet till Europaparlamentet som kommer att hållas den 6-9 juni 2024. Men det är sannerligen inte det mest känsliga ögonblick som det kommer att ställas inför om vi ser till den situation som Europa befinner sig i just nu.

Vad förbereder sig Belgien för att möta under de sex månaderna av sitt ordförandeskap?

När man tänker på att vi har stått inför en global pandemi (sars covid-19) i några månader, att kriget mellan Ryssland och Ukraina har destabiliserat de huvudsakligen europeiska balanserna, att den nya krigskonflikten i Mellanöstern kraftigt splittrar den allmänna opinionen, för att inte tala om det överhängande behovet av att fördjupa problemet med energi- och miljökrisen och hålla samhällsrelationerna fasta, det kommande valet till Europaparlamentet och vikten av att uppmuntra människor att rösta, övertala de flesta att delta i ett politiskt och demokratiskt liv, mycket ofta förbises, blir en av de tråkigaste uppgifterna att ta hänsyn till.

Den belgiske premiärministern Alexander de Croo har sagt att en av de viktigaste aspekterna som kommer att behandlas av den regering han leder främst kommer att vara den ekonomiska, med en förstärkning av välfärden samt en inriktning av den ekonomiska och industriella tillväxten mot de värden som ingår i den gröna given, för att bidra till att uppnå den mycket omdiskuterade klimatneutraliteten senast 2050. Prioriteringen förblir i alla händelser, återigen enligt De Croos uttalanden till pressen, skyddet av medborgarna, ett begrepp som kanske är lite för slumpartat och förtjänar mer djupgående observationer med detaljerade och skarpa val som syftar till vardaglig konkretion genom att undersöka medborgarnas verkliga behov. Men det som också tynger den belgiska terminen är bristen på enighet vid det senaste Europeiska rådet, när medlemsstaterna hade olika ståndpunkter när det gäller budgetöversynen. I det fallet måste det land som har rätt till ordförandeskapet använda alla medel som står till dess förfogande för att övertyga de europeiska företrädarna och leda dem mot en kompromiss som kan tillfredsställa allas ståndpunkter.

”Innan vi expanderar måste vi förbättra oss själva.”

I en av sina intervjuer talar den belgiske ledaren återigen om behovet av att förbättra Europeiska unionens arbete när det gäller EU:s enighet och behovet av att ta fram lösningar snabbare än vad som hittills har gjorts. Uppenbarligen finns det därför fortfarande ett behov av att förbättra den byråkratiska aspekten, som anses vara alltför långsam och tungrodd. Man måste dock ta hänsyn till frågan om Östeuropa och Balkan, som enträget ber om att få bli en del av gemenskapen, men uppenbarligen är detta inte en av de prioriteringar som skall tas upp på dagordningen, åtminstone inte för närvarande.

I planen för det territorium som hyser Europeiska gemenskapens institutionella högkvarter finns det 150 åtgärder som införts för denna termin, men vid denna tidpunkt är det inte säkert att alla de uppsatta målen kommer att uppnås. Kanske borde den nya staten, som övervakar den viktiga rollen, se till att den lyssnar mer, för att ta större hänsyn till medborgarnas verkliga behov.