Tillståndet i unionen: Vilka perspektiv för Europa?

Den 13e september 2023 höll Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talet om tillståndet i unionen.

Talmannen skickade också en avsiktsförklaring till Europaparlamentets talman, Roberta Metsola, och till Spaniens premiärminister Pedro Sánchez, som för närvarande innehar ordförandeskapet i rådet. Von der Leyen vände sig till Metsola och Sánchez och gick igenom EU:s huvudprioriteringar för 2024, såsom den europeiska gröna given, digitalisering, ekonomin och EU:s industriella konkurrenskraft, vilka alla också behandlas i skrivelsen om tillståndet i unionen. Det speciella med texten till de två europeiska ordförandena är att kommissionens ordförande betonade och upprepade att målet fortfarande är att förbereda nästa generation av det europeiska projektet, och att kommissionen under denna långa resa alltid kommer att spela en central roll som både rådet och parlamentet kan förlita sig på. Det är ett uttalande som verkligen är beundransvärt, men som samtidigt antyder att hon kommer att sträva efter att inte förlora den position hon uppnådde 2019.

I skrivelsen ”State of the Union 2023” påminner talmannen naturligtvis om att det om mindre än 300 dagar kommer att hållas val till Europaparlamentet, vilket blir ett tillfälle för alla EU-medborgare att lägga sin röst och besluta om Europas framtid. Det kommer också att vara ett tillfälle att reflektera över de senaste årens arbete och att förstå vilka frågor som bör vara centrala.

Bland dessa finns kriget i Ukraina, klimatförändringar, artificiell intelligens samt ekonomi och arbetsfrågor. Och det är just i dessa frågor som Europas medborgare kommer att bestämma vem som bäst representerar och vem som bäst kan arbeta under de kommande åren.

I sitt brev betonar ordförande Ursula von der Leyen också behovet av att vinna folkets förtroende, vilket är ett grundläggande första steg för att svara på deras strävanden och farhågor.

Förutom att tacka parlamentet för dess arbete ville hon lyfta fram de viktigaste punkterna i det program som hon presenterade 2019 och som hon, enligt sina intryck, har kunnat genomföra under dessa år.

Hon hänvisade därför först och främst till miljöfrågan. Det var oundvikligt att hon skulle tala för den europeiska gröna given och de ambitiösa, men orealistiska, mål som denna plan syftar till att uppnå inom en alldeles för kort tidsram. Ursula von der Leyen upprepade vikten av att fortsätta på den väg som hon och hennes majoritet hittills har stakat ut och betonade hur avgörande det är att gå mot en rättvis och skälig övergång. Men i verkligheten var detta inte särskilt sant.

Den gröna omställningen åtföljs också av en utmaning för Europeiska unionen när det gäller ekonomi, sociala frågor och konkurrenskraft. I sitt tal säger hon att de tre viktigaste faktorerna att fokusera på är arbetskraft, inflation och företagsklimat. Det är dessa tre faktorer som bör beaktas för att återuppliva arbetsmarknaden och ekonomin, men också för att öka konkurrenskraften på EU-nivå. Men inte bara det, för en av de möjliga lösningar som föreslås är också kvalificerad migration, som enligt kommissionens ordförande bör uppmuntras. NextGenerationEU nämns sedan som ett instrument som har kunnat stimulera ekonomin och arbetsmarknaden i Europa, vilket ökar listan över prestationer som 2019 års program, enligt von der Leyens ord, skulle ha uppnått under dessa år.

När det gäller NextGenerationEU betonade von der Leyen att målet om 20 procents investeringar i digitala NextGenerationEU-projekt hade överträffats i fråga om digitalisering. I detta avseende betonades att digitaliseringen å ena sidan är en stor resurs som måste utnyttjas på rätt sätt, men att man också måste ta hänsyn till de höga riskerna. På samma sätt måste detta också göras när det gäller artificiell intelligens. ”Den kommer att förbättra sjukvården, öka produktiviteten och ta itu med klimatförändringarna. Men vi ska inte heller underskatta de mycket verkliga hoten”, bekräftade hon och tog hänsyn till det faktum att den utvecklas ännu snabbare än vad skaparna själva hade kunnat förutse. Lyckligtvis tog EU ett steg i den riktningen för en tid sedan genom att lägga fram den första lagstiftningen om artificiell intelligens.

Ett annat hett ämne som tas upp i brevet är säkerhet och migration. I synnerhet betonade von der Leyen: ”Vi måste visa samma enade målmedvetenhet mot Afrika som vi har visat för Ukraina. Vi måste inrikta oss på samarbete med legitima regeringar och regionala organisationer. Och vi måste utveckla ett ömsesidigt fördelaktigt partnerskap som fokuserar på gemensamma frågor för Europa och Afrika.” Hon nämnde vikten av att hantera invandringen effektivt och snabbt, eftersom detta är en av de mest angelägna frågorna på den europeiska men också den globala politiska dagordningen. Slutligen nämndes särskilt kriget i Ukraina. Presidenten tog tillfället i akt att bekräfta EU:s engagemang för Ukrainas sak, och att detta stöd bör fortsätta oförtröttligt till dess att fientligheterna upphör och så länge det är nödvändigt.

I slutsatserna av sitt tal hänvisar von der Leyen uttryckligen till unionens framtid, som kommer att bero på resultatet av det val som ska hållas i juni 2024, utan att dölja en förhoppning om att fortsätta på den väg som hennes majoritet inledde 2019. Men också medveten om att det kommer att vara viktigt att ”lyssna till européernas röst”.

Brevet från EU-kommissionens ordförande verkar nästan vara ett valmanifest och verkar ofta självrefererande och vill lyfta fram fler ljuspunkter än de många problem som den europeiska gemenskapen måste leva med och står inför varje dag. I dag verkar president Ursula von der Leyens prioriteringar inte återspegla prioriteringarna hos de medborgare som hon avser att tala till. Hon verkar snarare vara inriktad på att fortsätta ett projekt som redan är igång och som inte tar tillräcklig hänsyn till de oundvikliga, ofta plötsliga och oförutsägbara förändringar som vårt samhälle har genomgått, först och främst krisen i Ukraina och pandemin i covid-19, som för alltid har förändrat hur människor hanterar livet och ändrat deras prioriteringar.

I motsats till detta föreslår Europas konservativa i dag ett praktiskt och konkret alternativ till den tröghet som alltför ofta råder på EU-nivå. Det finns en vilja att reformera den ekonomiska styrningen genom att sätta tillväxt och investeringar i centrum, genom att stoppa ECB:s ständiga meningslösa räntehöjningar som inte får ned inflationen utan orsakar recession. Det finns en vilja att agera för en ekologisk omställning som bygger på realism och inte på ideologiska mål som inte tar hänsyn till företag och industrier, särskilt inom tillverkning och jordbruk. Det finns en vilja att avbyråkratisera Europeiska unionen, stödja och underlätta arbetet för små och medelstora företag och föra tillbaka strategisk produktion till Europa. Slutligen finns det en vilja att agera omedelbart för att hitta en konkret lösning mot människohandel och olaglig invandring som gör våra städer osäkra. Kort sagt, konservativa vill ha mer handling och mindre prat.

2024 representerar en viktig ny fas i Europas historia, som nu mer än någonsin har chansen att ändra kurs, om medborgarna tillåter en ny politisk koalition att visa hur det, på samma sätt som många högerregeringar i medlemsstaterna gör, är möjligt att ha ett stort och välstyrt konservativt Europa som verkligen prioriterar sina medborgares intressen och behov.