Trumps plan för invandring

Inledningen av Donald Trumps andra mandatperiod som USA:s president har präglats av en rad drastiska beslut rörande invandring och utrikespolitik. Två händelser på senare tid har visat att den amerikanska administrationen är fast besluten att driva en hård linje både mot illegala invandrare och mot utländska regeringar som hindrar utvisningar. Den första gäller det diplomatiska dödläget mellan USA och Colombia, som slutade med en avgörande seger för Washington; den andra gäller tillkännagivandet av nya förvar för migranter i Guantanamo.

Fallet Colombia: Tariffhotet och Petros kapitulation

Det första avsnittet handlade om Gustavo Petro, Colombias socialistiske president, som inledningsvis nekade amerikanska flygplan med deporterade migranter att landa i hans land. Denna åtgärd, som motiverades med hänsyn till migranternas värdighet och att militärflygplan inte fick användas för deportationer, utlöste en hård reaktion från Trumpadministrationen. Washington svarade med att hota med att införa tullar på upp till 25% på colombiansk export till USA, en procentsats som kunde ha stigit till 50% inom några dagar. Med tanke på att den amerikanska marknaden absorberar 28% av den colombianska exporten – vilket motsvarar cirka 18 miljarder euro årligen, främst drivet av olja – hade hotet en enorm tyngd. Petro försökte inledningsvis svara med en ömsesidig åtgärd genom att införa 50-procentiga tullar på import från USA. Denna strategi visade sig dock vara ohållbar med tanke på Colombias ekonomiska beroende av den amerikanska marknaden. Förutom ekonomiska åtgärder meddelade Trump en rad diplomatiska sanktioner, inklusive ett reseförbud för colombianska regeringstjänstemän och återkallande av visum för institutionell personal. Trycket blev outhärdligt för Bogotá, som till slut accepterade alla villkor som Washington ställde, inklusive att de utvisade irreguljära migranterna skulle återvända utan restriktioner. Denna incident är den första större konflikten mellan Trump och ett latinamerikanskt land under hans andra mandatperiod, och visar hur den amerikanska administrationen är beredd att använda ekonomiska och diplomatiska verktyg för att säkerställa fullt samarbete kring migrationspolitiken.

Guantanamo: Det nya interneringscentret för migranter

Parallellt med konfrontationen med Colombia meddelade Trump sin avsikt att inrätta nya anläggningar för att internera upp till 30.000 migranter som utvisats från USA på militärbasen i Guantanamo på Kuba. Beslutet formaliserades genom ett memorandum från presidenten och är en del av en rad restriktiva åtgärder mot invandring. Guantanamo är känt för sitt högsäkerhetsfängelse som öppnades 2002 och som länge kritiserats för anklagelser om tortyr och brott mot de mänskliga rättigheterna. Trumps plan innebär dock inte att migranter placeras i fängelset utan snarare i en separat befintlig anläggning, Migrant Operations Center (GMOC). Detta center, som tidigare användes för att hysa kubanska och haitiska migranter, har för närvarande en kapacitet på 120 personer men kan utökas med tillfälliga strukturer som tält och baracker. Regeringen har sagt att den avser att använda GMOC som en fullfjädrad förvarsanläggning för irreguljära migranter som bedöms vara farliga. Enligt Tom Homan, Trumps immigrationsrådgivare, skulle även migranter som fångas upp till havs av kustbevakningen kunna interneras där. Detta beslut väntas väcka kontroverser, särskilt som en rapport från 2024 från den icke-statliga organisationen International Refugee Assistance Project beskrev förhållandena på GMOC som ”omänskliga”.

Den politiska kontexten: Laken Riley-lagen och de hårda åtgärderna mot invandring

Tillkännagivandet om Guantanamo sammanföll med att Trump undertecknade Laken Riley Act, den första lag som antogs av kongressen under hans andra mandatperiod. Lagen innebär att alla papperslösa migranter som grips för stöld eller våldsbrott ska häktas före rättegång och att deportationsförfarandena påskyndas. Lagen är uppkallad efter Laken Riley, en student som 2024 dödades i Georgia av en papperslös venezuelansk migrant, en händelse som fick stor inverkan på den allmänna opinionen i USA. Denna åtgärd är en del av ett bredare tillslag mot invandring: under de senaste veckorna har cirka 40.000 migranter redan överförts till privata fängelser, lokala fängelser eller militärbaser som godkänts av ICE.

Guantanamos historiska kontinuitet som migrantcenter

Trumps förslag att utvidga Guantanamo för att hantera invandringen är inte helt nytt. Under 1990-talet inhyste basen mer än 34.000 haitiska och kubanska migranter, dock inte alla på en gång. Under årens lopp har amerikanska säkerhetsstyrkor genomfört övningar för att förbereda sig inför en potentiell storskalig migrationskris. Men medan tidigare användningar av basen var inramade i humanitära termer, siktar Trump tydligt på en repressiv strategi. Detta är en skarp brytning med tidigare demokratiska regeringar, som (utan framgång) hade försökt stänga Guantanamofängelset.

Slutsats: En ny era av politisk stränghet

Dessa två episoder illustrerar en tydlig bild av Trumps invandringspolitik: absolut fasthet och användning av ekonomiska påtryckningsmedel för att säkra samarbete från tredjeländer. Den diplomatiska segern över Colombia visar hur administrationen är villig att riskera strategiska ekonomiska relationer för att genomdriva sin agenda. Samtidigt utgör Guantanamo-projektet ytterligare ett steg mot en alltmer restriktiv invandringspolitik, vilket väcker allvarliga humanitära frågor. I detta scenario står de latinamerikanska regeringarna inför ett svårt val: att samarbeta med USA och acceptera stränga villkor eller att utmana Washington med risk för allvarliga ekonomiska och diplomatiska återverkningar. Colombia har redan kapitulerat. Kommer andra regeringar att följa efter?