Två synsätt på skogsbruk och klimatvänlighet

I januari besökte Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen norra Europa, där skogarna sträcker sig mil efter mil. Hon hade inte en aning om hur hållbart skogsbönderna har arbetat i många generationer för att skapa återväxt och därmed binda koldioxid.

Besöket var ett resultat av att kontinentaleuropéer anser att träd bara växer i små parker och därför bör skyddas från att huggas ned. Men i norra Europa finns några av de största skogsområdena i världen.

EU:s klimatlagstiftning säger att Sverige ska öka nettoinlagringen av koldioxid i skog, mark och träprodukter. För att arkivera detta tror Bryssel att ett stopp för avverkning av skog skulle klara det. De två nordiska statsministrarna från Sverige och Finland påpekar vikten av att skogen används som den gör nu, inklusive en hög avverkningsnivå. Produkter från skogen kan ersätta andra material, t.ex. plast. Detta säkerställer att saker som är gröna, miljö- och klimatvänliga tillverkas.

EU ser skogen främst som en kolsänka som lagrar koldioxid när den växer och får stå länge utan att avverkas. För Sverige och Finland skulle detta innebära en lägre avverkningsnivå.

Vi hör ofta talas om vikten av biologisk mångfald, förekomst av äldre skog, död ved och lagring av kol, men sällan om vikten av att bevara och vårda skogen, vilket är den ekonomiska drivkraften bakom skogsägarna.

Skogsbruk liknar jordbrukssamhälle

De nordiska statsministrarna framförde till kommissionen att skogsbruket är hårt pressat av EU:s energi-, klimat- och miljölagstiftning. Skogens lagring av koldioxid nämns som ett exempel på en skogsfunktion som ”upprätthålls på bästa sätt genom nationell praxis och expertis”, sade de till Ursula von der Leyen.

De svenska och finska regeringarna vill inte ha ett starkt europeiskt regelverk som begränsar hur skogssektorn ska agera.

Skogsägare är till stor del privatpersoner som lever på sin mark. Att det finns många privata skogsägare, som i Sveriges fall över 300.000, är ovanligt i EU-länderna, förutom i Sverige, Finland och i liten utsträckning i ett fåtal andra EU-länder. I Sverige är det en kvarleva av ett jordbrukssamhälle med självhushållning där skogen gav ved och virke och där det även fanns tamdjur.

Små skogsägare har ofta skogen som den huvudsakliga inkomstkällan för att finansiera inköp av saker som behövs för att driva deras jordbruk och företag och som registreras i deras bokföring. Detta trots att de flesta skogsägare också har andra inkomster, från förvärvsarbete inom ett annat område än det som har anknytning till skogen.

Två sätt att se på skogar

Det finns två olika synsätt på hur man ska beakta skogens klimatnytta. Medlemsländer med stora skogsarealer och hundraårig erfarenhet av skogsbruk anser att skogen ger den bästa klimatnyttan genom att odla och leverera råvaror som kan ersätta fossila produkter. Forskarna kallar den klimatnytta som då uppstår för substitutionseffekten.

Den andra synpunkten som EU i Bryssel står för, innebär att skogen ger bättre klimatnytta om den får vara kvar. Det skulle öka lagringen av koldioxid. På så sätt är det också möjligt att bevara den biologiska mångfalden i skogar med höga naturvärden.

Gör skogsbrukare till inkomstbortfallare

Ett förbud mot skogsavverkning skulle innebära ett stort ingrepp i äganderätten. Skogsbönderna har planterat och skött sina skogar i generationer. Skogen har varit deras tillgång som har vuxit i takt med träden. De skulle bli utan inkomst om de inte fick avverka skogen när den kan avverkas.

EU-kommissionen kommer att få svårt att få igenom regler om att mer skog inte skall avverkas för att öka avskiljningen av koldioxid. Det skulle ses som ren kommunism om staten skulle förbjuda jordbrukare att få tillgång till sina tillgångar.

Regeringarna i Sverige och Finland kommer att motsätta sig detta. De har flera väljare som är direkt eller indirekt beroende av skogsindustrin. Det skulle vara politiskt katastrofalt att acceptera bestämmelser som kan komma från EU om att minska avverkningen för att öka koldioxidavskiljningen.