USA, Dem är inte längre trovärdiga

”Det har varit den största äran i mitt liv att få tjäna som er president. Och även om det var min avsikt att söka omval, tror jag att det ligger i mitt partis och landets intresse att jag kliver åt sidan och enbart fokuserar på att fullgöra mina plikter som president under återstoden av min mandatperiod.”
Med dessa ord meddelade USA:s vicepresident Joe Biden på söndagseftermiddagen att han drar sig ur kampen om Vita huset.
I sitt brev nämnde USA:s 46:e president inte sin hälsa, men det var tydligt att han var tvungen att ge efter för det alltför stora trycket i denna fråga, som har intensifierats under de senaste veckorna.
Om republikanerna redan för en tid sedan hade börjat peka på Bidens prekära mentala tillstånd, så ryktades det att demokraterna också var oroade över hans hälsa och hans förmåga att prestera på världens viktigaste och mäktigaste plats.
Det måste sägas att hans kapitulation låg i luften.
Biden hade beskrivits som en stolt och ganska envis man som hade kämpat hårt hela sitt liv för att nå toppskiktet i amerikansk politik och som inte skulle ha gett upp rollen som USA:s president så lätt, blind för dem som anklagade honom för att ha kommit till Washington bara för att det inte fanns några andra namn att välja mellan bland demokraterna.
Nu har han dock, kanske efter påtryckningar från sitt eget parti, officiellt meddelat att han inte kommer att kandidera till Vita huset, och därmed bryter han även mot den oskrivna sedvänjan att den avgående presidenten väljs om för en andra mandatperiod.
I sitt brev meddelade Biden också att han inom kort kommer att hålla ett tal till nationen för att ytterligare förklara sitt beslut.
Det är svårt att förutse vad Biden kommer att säga och hur han kommer att motivera sitt beslut.

Joe Bidens avgång: Ett hårt slag mot hans presidentskap och det demokratiska partiets rykte

Hans avgång väcker dock en fråga av inte obetydlig politisk betydelse.
Genom att ge upp möjligheten att bli omvald för att leda USA i ytterligare fyra år erkänner Joe Biden i praktiken att han är olämplig för rollen.
Men det är en roll som han har haft sedan 2020, som han fortsätter att ha idag och som han kommer att fortsätta att ha i flera veckor efter valet i november.
I praktiken har Joe Biden erkänt att han under fyra år, och särskilt under de kommande månaderna, har varit olämplig att sitta i världens mäktigaste stol.
En situation som förvärras av det faktum att hans mentala tillstånd har varit föremål för debatt under en längre tid.
Det går till exempel tillbaka till kampanjen som ledde fram till valet av honom 2019, smeknamnet Sleepy Joe, som Donald Trump av uppenbara skäl gav honom.
Allt detta kan ha en betydande inverkan på resultatet av nästa valomgång: det indirekta erkännandet av Joe Bidens inkompetens kan också skada det demokratiska partiets rykte, som då skulle vara skyldigt till att ha nominerat och valt en person som inte var kapabel att inneha världens viktigaste ämbete.
Bilden av alla de demokrater som genom åren har uttalat stöd och beröm för Biden skulle fläckas.
J.D. Vance, republikanernas vicepresidentkandidat, skrev en svidande kritik av demokraterna i X: ”Den som uppmanar Joe Biden att dra tillbaka sin kandidatur utan att samtidigt uppmana honom att avsäga sig presidentskapet visar prov på en absurd nivå av cynism.
Om du inte kan kandidera kan du inte tjäna.
Han borde avgå nu.
Budskapet är tydligt: Joe Biden kan inte fortsätta att leda USA.

Tre och ett halvt år av misslyckande

I brevet finns det nästan ett försök att dölja frågan, att dölja det faktum att Bidens inkompetens har varit uppenbar under en längre tid.
Brevet inleds nämligen med en rad milstolpar som den amerikanske presidenten skryter med att ha uppnått: ”Under de senaste tre och ett halvt åren”, skrev han, ”har vi gjort stora framsteg som nation. I dag har USA den starkaste ekonomin i världen. Vi har gjort historiska investeringar för att återuppbygga vår nation, sänka kostnaderna för receptbelagda läkemedel för äldre och erbjuda överkomlig sjukvård till ett rekordstort antal amerikaner. Tillhandahållit kritisk vård till en miljon veteraner som utsatts för giftiga ämnen. Genomfört den första lagen om vapensäkerhet på 30 år. Nominerat den första afroamerikanska kvinnan till Högsta domstolen. Och antagit den mest betydelsefulla klimatlagstiftningen i världshistorien. USA har aldrig varit i en bättre position att leda än vad vi är idag. Ord som förmodligen fortfarande skulle hålla uppe det stora sandslott som byggts av demokraterna för att måla upp Biden som en bra president, samtidigt som man ignorerar de misslyckanden som har skett när det gäller hanteringen av invandringen, den ”woke drift” i skolor och universitet som invaderats av pro-palestinska demonstranter och hbt-försvarare, och den ”green drift” som har höjt levnadskostnaderna okontrollerat. Inte helt oväntat reagerade Donald Trump starkt: ”Den korrupte Joe Biden var inte lämplig att kandidera till presidentposten och absolut inte lämplig att tjänstgöra – och har aldrig varit det!
Han blev bara president genom att ljuga, sprida falska nyheter och aldrig lämna sin källare.
Se nu vad han har gjort med vårt land, med miljontals människor som korsar våra gränser helt okontrollerat och okontrollerat, många från fängelser och mentalsjukhus, och rekordmånga terrorister.
Vi kommer att lida mycket av hans presidentskap, men vi kommer snabbt att återställa all den skada han har orsakat.

Harris misslyckades

Bidens avgång väcker ett annat problem: att välja hans ersättare i kampen om Vita huset.
Demokraterna verkar, om inga ytterligare överraskningar inträffar, vara fast beslutna att välja Kamala Harris, USA:s nuvarande vicepresident, som redan har fått Bidens fulla stöd (”Mitt allra första beslut som partiets kandidat för 2020 var att välja Kamala Harris som min vicepresident. Och det var det bästa beslut jag någonsin har fattat. I dag vill jag ge mitt fulla stöd och mitt stöd till Kamala som vårt partis kandidat i år”) och andra partitoppar som Hillary Clinton.
Valet av Harris kan dock visa sig vara lika fruktlöst.
För det första för att Harris aldrig har haft något större namnkunnande bland väljarna och inom själva det demokratiska partiet, hon skrapade ihop ynka 1 procent i primärvalen och valdes till vicepresident endast för att hon låg nära president Bidens val (vilket också var fallet med Biden och Obama själv).
För det andra för att Harris står i kontinuitet med Biden: hon har utan att tveka stöttat alla hans sämsta politiska förslag, hon har varit en av hans största anhängare sedan presidenten började ge viktiga, oroande signaler om sitt hälsotillstånd.
Hon fortsatte att lovorda Biden efter att han blivit den nya presidentkandidaten: ”Joe Bidens prestationer saknar motstycke i modern historia”, sade hon.
I detta sammanhang, med så mycket osäkerhet i den demokratiska världen och med hans trovärdighet nu ifrågasatt, är det tydligt att Trump, stärkt av sitt nya par med Vance, hans efterträdare till många, har en stark fördel.
Republikanerna leder i opinionsmätningarna och paradoxalt nog har hans ord om nationell försoning efter mordförsöket där han riskerade sitt liv lyckats återställa en institutionell och internationell ställning som åratal av felaktig information hade urholkat.