Växande front av EU-länder mot gemensam fond för CAP

Under de senaste månaderna har diskussionen om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) fått en central roll inom EU:s institutioner.

I Bryssel motsätter sig ett växande antal medlemsländer tanken på att slå samman CAP-medel med andra program i EU:s nästa långtidsbudget (2028-2034). Detta förslag, som lagts fram av EU-kommissionen, har väckt starka farhågor hos flera regeringar, som fruktar en försvagning av jordbrukssektorns strategiska självständighet. Från Frankrike till Belgien, via Österrike och Luxemburg, uttryckte många europeiska huvudstäder sitt missnöje under det senaste mötet i EU:s jordbruks- och fiskeråd. Idén att integrera de mer än 500 program som för närvarande är separata, inklusive sammanhållningsfonderna och jordbruksfonderna, i en enda ”nationell fond” avvisades av många politiska företrädare.

Frankrikes jordbruksminister Annie Genevard betonade vikten av att bibehålla en särskild budget för den gemensamma jordbrukspolitiken, med tillräckliga resurser för att möta framtida utmaningar. Enligt Genevard är det viktigt att bevara ”CAP:s gemensamma karaktär” och undvika att den ingår i en enda fond som skulle kunna splittra resurserna till jordbrukssektorn. Italien uttalade sig också bestämt mot sammanslagningen av den gemensamma jordbrukspolitiken med andra europeiska fonder. Statssekreteraren för jordbruksfrågor, Patrizio Giacomo La Pietra, upprepade den italienska regeringens stöd för en ”stark” gemensam jordbrukspolitik med en separat budget och tillräckliga resurser. En ståndpunkt som delas av den spanske ministern Luis Planas Puchades, enligt vilken CAP måste behålla ”sin egen personlighet och en god finansiell grund”. Andra länder, som Belgien och Österrike, har uttryckt liknande farhågor. Belgiens jordbrukschef David Clarinval varnade för att en minskning av anslagen skulle kunna äventyra den europeiska jordbrukssektorns strategiska självständighet. Österrike å sin sida upprepade behovet av att behålla den gemensamma jordbrukspolitiken som en gemensam politik, för att undvika risken för fragmentering i 27 separata nationella politikområden. Luxemburg och Grekland uttryckte också sitt stöd för en oberoende gemensam jordbrukspolitik och betonade vikten av att säkerställa en självständig budget som inte absorberas av en större och mindre specifik fond för jordbrukets behov. Medan många medlemsstater har intagit en tydlig ståndpunkt har Tyskland ännu inte uttryckt någon definitiv åsikt. Den avgående jordbruksministern Cem Özdemir deltog i sitt sista ministermöte utan att officiellt uttala sig i frågan. Debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid i Tyskland är därför fortfarande oavslutad, i väntan på att en ny regering bildas som kan påverka den europeiska jordbruksbudgeten under de kommande åren. EU:s jordbrukskommissionär Janusz Wojciechowski svarade för sin del inte direkt på de olika medlemsstaternas farhågor. Han sade sig dock vara ”ganska lugnad” av de inlägg han hade hört och uttryckte förtroende för att nästa CAP kommer att ha en tillräcklig budget. Tanken på att integrera jordbruksfonderna i en bredare finansiell container är mycket oroande för sektorn. Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett viktigt verktyg för att stödja europeiska jordbrukare, säkerställa marknadsstabilitet och bevara livsmedelsförsörjningen på kontinenten. Om jordbruksfonderna skulle slås samman med andra program skulle det finnas en risk för att resurserna sprids ut och att direktstödet till jordbrukarna minskar. En reform som försvagar den gemensamma jordbrukspolitiken skulle dessutom kunna få negativa konsekvenser för innovationen inom sektorn, för den miljömässiga hållbarheten och för medlemsstaternas förmåga att ta itu med utmaningarna i samband med klimatförändringarna och den globala konkurrenskraften.

EU:s nästa fleråriga budgetram kommer att fastställas under de kommande månaderna, och ett officiellt förslag väntas under sommaren. Under tiden kommer debatten om den gemensamma jordbrukspolitiken att fortsätta att vara central på den europeiska politiska dagordningen. Länder som motsätter sig den gemensamma fonden kommer att fortsätta att göra sina röster hörda för att säkerställa att jordbruket förblir en oberoende prioritering i EU:s budget. Ställningstagandet från länder som Frankrike, Italien, Spanien, Belgien och Österrike visar att det finns ett brett samförstånd om behovet av att bevara en separat budget för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det återstår dock att se vad EU-kommissionens slutliga ståndpunkt kommer att bli och vilka kompromisser som kan komma att uppstå under förhandlingarnas gång.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en viktig del av den europeiska ekonomin och av kontinentens livsmedelsförsörjning. Idén att slå samman jordbruksfonderna med fonderna för andra program riskerar att försvaga hela sektorn, minska stödet till jordbrukarna och äventyra EU:s strategiska självständighet inom livsmedelsproduktionen. Det växande motståndet mot detta förslag från många medlemsstater är en tydlig signal: den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbli en oberoende politik, med särskilda resurser och en struktur som garanterar dess effektivitet. Under de kommande månaderna kommer diskussionerna på EU-nivå att vara avgörande för att fastställa jordbrukets framtid på kontinenten och för att säkerställa att sektorns behov beaktas på ett adekvat sätt i nästa EU-budget.

Alessandro Fiorentino