Vilka är houthierna? Trumpadministrationens senaste mål

Houthirebellerna började som en relativt liten och lokal radikal rörelse i Jemen, men har sedan dess utvecklats till en betydande aktör med omfattande regionala (och numera globala) konsekvenser. Det som började som en religiös väckelse har förvandlats till ett fullfjädrat uppror som har destabiliserat Jemen, dragit till sig utländska makter och stört den globala handeln. Deras ambitioner, deras uppbackare och deras genomslagskraft gjorde dem till en kraft som inte längre kunde ignoreras.

Uppror blev maktövertagande

Houthiernas ursprung går tillbaka till 90-talet, då Hussein Badr al-Din al-Houthi grundade rörelsen för att främja zaydism, en gren av shiaislam som främst återfinns i norra Jemen. Deras mål var dock inte bara religiösa. De framställde sig själva som kämpar mot korruption, västerländskt inflytande och den jemenitiska regeringens marginalisering av deras samhälle. År 2004 hade saker och ting eskalerat till en regelrätt konflikt. Den jemenitiska regeringen, under dåvarande president Ali Abdullah Saleh, slog ner på gruppen och Hussein al-Houthi dödades i striderna. Hans bror, Abdul-Malik al-Houthi, tog över ledarskapet och styrde rörelsen mot ännu mer aggressiva politiska och militära mål.

Ett decennium senare, 2014, drog houthierna nytta av Jemens sönderfallande politiska apparat och gjorde sitt djärvaste drag hittills. De intog huvudstaden Sanaa. Detta var inte bara ett uppror, det var en fullskalig kupp. De störtade i praktiken den internationellt erkända regeringen och tvingade president Abdrabbuh Mansur Hadi att fly. Detta maktövertagande gjorde Jemen till ett slagfält för en större geopolitisk kamp, där Saudiarabien leder en militär koalition för att motverka houthierna och återställa Hadis regering. Resultatet? År av krig, tiotusentals döda och ett land i ruiner.

Övertagandet av Sanaa var inte bara en militär framgång utan också ett politiskt ställningstagande. Houthierna har sedan dess positionerat sig som en antivästlig och antisaudisk kraft och använt sin nyvunna makt för att etablera ett styrelseskick under egen kontroll. Deras styre har kännetecknats av hårda tag mot oliktänkande, arresteringar av politiska motståndare och ökat förtryck av medborgerliga fri- och rättigheter, samtidigt som de dragit nytta av en omfattande krigsekonomi som upprätthåller deras verksamhet.

Irans inflytande och krig genom ombud

Det som verkligen förvandlade konflikten från ett lokalt inbördeskrig till en bredare internationell kris var Irans inflytande som smög sig på från skuggorna. Houthierna har, av ideologiska skäl eller strategisk bekvämlighet, lierat sig med Teheran, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg i Irans regionala maktspel. Iran har försett dem med vapen, underrättelseinformation och militär träning, vilket har gjort det möjligt för houthierna att genomföra långdistansattacker med missiler och drönare, ofta riktade mot Saudiarabien och på senare tid även mot globala sjöfartsrutter.

Genom att förvandlas till en iransk proxy har houthierna intensifierat de regionala sekteristiska klyftorna och gjort Jemen till ett viktigt slagfält i det pågående kalla kriget mellan Iran och Saudiarabien. Deras missil- och drönarattacker har stört oljeanläggningar, drabbat civila områden och tvingat fram ett internationellt svar. Den saudiledda koalitionen, med stöd av USA och andra västmakter, har genomfört en omfattande flygkampanj mot dem. Men trots åratal av bombningar är houthierna fortfarande förankrade och kapabla att slå tillbaka.

Rapporter tyder på att Irans stöd sträcker sig längre än bara till vapenleveranser. Houthierna har utbildats av iranska agenter och libanesiska Hizbollah och lärt sig avancerad militär taktik och asymmetriska krigsstrategier. Denna utveckling har gjort dem till mer än bara en oorganiserad rebellgrupp, de är nu en välutrustad milis som kan genomföra sofistikerade attacker, vilket ytterligare försvårar försöken att neutralisera dem.

Maritimt hot

I slutet av 2023 tog houthierna sina terrordåd utanför Jemens gränser på ett sätt som fick globala återverkningar. De började attackera handelsfartyg i Röda havet, en av världens mest vitala sjöfartsleder. Motiveringen? De hävdade att de agerade i solidaritet med Hamas under kriget mellan Israel och Gaza. Men i själva verket utgjorde deras agerande ett direkt hot mot den internationella handeln, och de stora rederierna tvingades omdirigera sina fartyg till enorma kostnader.

Dessa attacker var inte bara en olägenhet; de utgjorde en allvarlig ekonomisk och säkerhetsmässig risk. Röda havet är en viktig pulsåder för den globala handeln och förbinder Europa med Asien. Varje störning där innebär högre kostnader för varor, försenade transporter och ökad instabilitet i en redan instabil region. Västländerna, i synnerhet USA och Storbritannien, hade inte mycket annat val än att svara militärt.

Det maritima hotet var ingen tillfällighet. Houthierna har i allt högre grad betraktat de globala handelsvägarna som legitima mål och använder sig av missilattacker, drönare och snabba attackbåtar för att trakassera den kommersiella sjöfarten. Deras mål verkar vara tvåfaldigt: att orsaka ekonomisk smärta för sina motståndare och samtidigt hävda sig själva som en regional makt som kan utmana status quo. Denna upptrappning har lett till ytterligare internationella fördömanden och placerat houthierna i skottgluggen för västvärldens militära svar.

USA:s svar

År 2025, när situationen förvärrades, vidtog Trumpadministrationen avgörande åtgärder. Den amerikanska militären inledde en serie flyganfall riktade mot houthiernas positioner i Jemen, i syfte att återupprätta avskräckningen och skydda den maritima säkerheten. Försvarsminister Pete Hegseth förklarade att dessa attacker var nödvändiga för att förhindra ytterligare aggression och upprätthålla stabiliteten i en av världens mest trafikerade vattenvägar.

Utförandet av dessa attacker var dock inte utan kontroverser. En bisarr händelse var att Hegseth enligt uppgift inkluderade journalisten Jeffrey Goldberg i en konfidentiell gruppchatt där attackerna diskuterades. Denna oavsiktliga läcka avslöjade känsliga detaljer om operationen och ledde till en pinsam situation för administrationen. Trump viftade bort blundern och kallade det för ett ”tekniskt problem”, men skadan var redan skedd.

De amerikanska attackerna markerade ett skifte i hur västvärlden engagerar sig i houthierna. Tidigare hade luftangreppen till stor del överlåtits till den saudiskledda koalitionen, men USA:s direkta militära inblandning signalerar en mer aggressiv hållning. Trump-administrationens budskap var tydligt: om houthierna fortsatte att hota internationell sjöfart skulle de få direkta konsekvenser.

Den humanitära katastrofen i Jemen

Utöver de militära och politiska manövrerna har kriget i Jemen skapat en av de värsta humanitära kriserna i modern tid. Miljontals jemeniter befinner sig på randen till hungersnöd och sjukdomar som kolera sprider sig okontrollerat. Även om flera parter delar ansvaret för lidandet – inklusive den saudiledda koalitionens bombningar och blockader – har houthierna spelat en viktig roll i att förlänga konflikten.

De har vid flera tillfällen vägrat att förhandla i god tro, använt svält som ett vapen genom att blockera hjälpleveranser och begått brott mot de mänskliga rättigheterna i områden som de kontrollerar. Deras styre i norra Jemen har präglats av förtryck, tvångsrekrytering av barn och undertryckande av oliktänkande. Houthierna har gång på gång visat att de prioriterar makt, inte välbefinnandet för de människor de säger sig företräda.

Dessutom har det internationella samfundets insatser varit inkonsekventa och det humanitära biståndet har ofta inte nått fram till de mest behövande på grund av houthiernas inblandning. Rebellerna har också enligt uppgift plundrat hjälpsändningar och använt förnödenheter för sina krigsinsatser, vilket förvärrar civilbefolkningens lidande.

Den större bilden

Houthierna är inte längre bara ett jemenitiskt uppror. På bara några år har de lyckats bli en destabiliserande faktor på den globala arenan. Deras band till Iran, deras attacker mot den internationella handeln och deras roll i Jemens förödelse gör dem till en viktig aktör i Mellanösterns geopolitik. Deras motståndskraft har gjort dem svåra att rubba, men deras agerande har också lett till att de förblir ett mål för militära och diplomatiska påtryckningar.

Med allt detta i åtanke kommer en lösning på krisen i Jemen att kräva att man antingen neutraliserar houthiernas militära kapacitet eller tvingar dem till seriösa förhandlingar. Inget av alternativen kommer att vara enkelt, men att ignorera problemet är helt klart inte ett alternativ längre. Världen har sett vad som händer när houthierna lämnas okontrollerade, och kostnaden för deras agerande fortsätter att stiga.