Willmoore Kendall om jämlikhet

I en kort essä som publicerades under vintern 1964-1965 med titeln ”Equality and the American Political Tradition” diskuterar den store konservative filosofen Willmoore Kendall frågan om jämlikhet i Amerikas förenta stater. Han konstaterar att självständighetsförklaringen, som den allra första av de sanningar som folket i USA betraktar som självklara, slår fast att ”alla människor är skapade lika”. Denna uppenbara rätt till jämlikhet har dock en första svaghet. Påståendet ”alla människor är skapade lika” hade, även i det ögonblick det uttalades, helt olika innebörd för olika personer. Professor Kendall identifierar åtminstone sex olika betydelser. För vissa betydde det bara att alla människor var skapade lika i Guds ögon. För andra betydde det att alla människor skapades med lika rätt till rättvisa enligt gällande lagar. För en annan grupp uttryckte det hoppet – och bara ett hopp – att den republik som skulle bildas skulle vara det land, det första landet av alla länder någonsin och överallt, där människor skulle bli jämlika, det vill säga uppnå den jämlikhet som ödmjuka och missgynnade män ofta har drömt drömmar om som andra män har kallat utopiska. Enligt en fjärde tolkning kunde man hoppas att USA skulle vara ett land där ojämlikheten mellan män skulle vara mindre uppenbar, mindre intimt förknippad med det vi kallar födelseolyckan och mindre benägen att gå i arv till senare generationer. Men det kan fortfarande finnas ytterligare en annan tolkning, nämligen en förhoppning om att den nya republiken skulle vara en republik där män – vita män, och endast manliga män, inte kvinnliga män – skulle rösta lika i åtminstone vissa val till offentliga ämbeten. Eller, som en sjätte möjlighet, hoppet om att USA skulle vara ett land där regeringen, det vill säga den politiska makten, skulle vidta åtgärder för att göra män jämställda; åtminstone hänvisar professor Kendall till detta som en möjlighet, kanske bara som en hypotes, eftersom det är detsamma som kommunism. Det kan naturligtvis fortfarande finnas flera kombinationer av de förstnämnda. Och ändå uppstår ett andra problem med att betrakta en sådan tvetydig jämlikhet som en rättighet: det proklamerade förslaget i självständighetsförklaringen nämndes inte av författarna till Philadelphias konstitution. Och detta gjordes inte ens i ingressen, där de gör en paus för att lista de syften för vilka USA:s folk utfärdar och etablerar denna konstitution: en mer fulländad union och frihetens och rättvisans välsignelser, bland annat – men utan något spår av jämlikhet. När Madison under kongressens första session skrev Bill of Rights nämnde han inte heller jämställdhet. Kendall drar därför slutsatsen att jämlikhetstanken försvann från USA:s viktigaste politiska dokument efter självständighetsförklaringen. Den dök upp igen efter inbördeskriget i det fjortonde tillägget, som återinförde ordet ”jämlik” i nationens politiska vokabulär. Men det hänvisade uttryckligen till ”lika skydd av lagarna”, vilket i sin tur kan betyda ett av två alternativ. Å ena sidan kan det tolkas som att alla människor har rätt till samma skydd av befintliga lagar; å andra sidan kan alla människor ha rätt till lagar som i själva verket ger lika skydd åt alla. Endast den andra tolkningen skulle ge en människa rätt att gå till domstol för att få en lag förklarad som grundlagsstridig för att den strider mot det fjortonde tillägget.

En sådan tolkning möjliggör, enligt professor Kendall, en juridisk revolution som Högsta domstolen genomförde mot kongressen och delstaternas lagstiftande församlingar. Högsta domstolen höll först fast vid den första tolkningen under årtionden, men fortsatte sedan att revidera och omtolka delstatslagar så att de i själva verket gav lika skydd för alla och förbjöd diskriminering till förmån för vissa personer och mot andra personer. Vår författare menar dock att en sådan tolkning strider mot – och till och med implicit upphäver – det tionde tillägget i konstitutionen, som förbjuder federala myndigheter att fatta beslut om rösträtt, utbildning eller religion, där det uppenbarligen kan finnas frågor om jämlikhet. Källa till bilden: Rowman & Littlefield