Yttrandefriheten under attack

Yttrandefriheten är under attack, inte bara från radikala aktivister utan också från stora företag, statliga institutioner, mainstream media, universitet och till och med domare.
Exemplen är många.
Fram till maj 2021 tog Facebook och Twitter, som då dominerades av vänsterorienterade medarbetare, bort alla hänvisningar till teorin om att den världsomspännande covidepidemin – som krävt mer än tjugo miljoner liv – kan ha orsakats av en läcka från ett laboratorium i Wuhan i Kina.
Denna teori anses för närvarande vara åtminstone trolig.
Före presidentvalet 2020 förbjöd Facebook och Twitter också alla omnämnanden av innehållet i en bärbar dator som ägdes men övergavs av president Joe Bidens son Hunter Biden; den hade hamnat hos New York Post.
Den bärbara datorn – som var äkta – innehöll en del pinsamt eller till och med komprometterande material om dess ägare och möjligen också om hans far.
Dessutom stängde Twitter av New York Posts konto under en tid.
Både Facebook och Twitter stängde också av Donald Trumps konton på obestämd tid, även om han nu har återfått sitt X-konto (tidigare Twitter).
är det inte ett övertygande försvar att Facebook och Twitter som privata företag kan införa sina egna regler för sina kunder. Tvärtom. De är offentliga forum: allmänna transportörer som måste följa principen om icke-diskriminering, precis som ägaren till en väg som inte kan förbjuda kvinnliga förare att använda den, eller hotellägaren som inte kan neka afroamerikaner service.

Censur på frammarsch

Ja, exemplen är många.
I Storbritannien arresteras nu människor för att ha lagt ut memes på Facebook.
De fängslas till och med för att vifta med den brittiska flaggan.
Irland försöker förbjuda ”elaka memes”.
En brasiliansk vänsterdomare tvingade X (tidigare Twitter) att fly landet.
Australiens regering försöker censurera inlägg på X. EU försöker tvinga ägaren till X, Elon Musk, till självcensur.
I Venezuela har Maduro blockerat X. I ondskans axelmakter, Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea, är naturligtvis all tillgång till oberoende sociala nätverkssajter förbjuden.

Det är välkänt att man vid nordamerikanska universitet riskerar att bli avskedad om man anklagas för okänslighet vad gäller kön eller ras.
Sårade känslor går före hårda fakta.
Dessutom får man helt enkelt inte presentera vissa typer av resultat (sanna eller falska), t.ex. att afroamerikaners genomsnittliga IQ, intelligenskvot, skulle vara lägre än vitas (men ingen skulle nog säga något om man kom fram till att vitas genomsnittliga IQ skulle vara lägre än asiat-amerikaners); eller att klimatförändringar kanske främst orsakas av naturkrafter och att den faktor som orsakas av människan, även om den finns, förmodligen har överdrivits kraftigt; eller att män och kvinnor på många sätt föds olika och i genomsnitt kan ha olika förmåga för olika uppgifter; på vissa platser kanske man inte alls kan tala om män och kvinnor som två skilda kategorier.
(Jag skyndar mig att tillägga att jag personligen tvivlar på att mätning av IQ, än mindre beräkning av genomsnitt, är särskilt meningsfullt. Men akademiker borde vara fria att utforska frågan).

Ännu värre än alla synliga begränsningar av den akademiska forskningen är den osynliga censuren.
En kollega till mig vid Islands universitet som granskar ansökningar om forskningsanslag i ett annat nordiskt land berättade för mig att han får en checklista från forskningsfonden i fråga: om ansökningarna inte innehåller några referenser till den av människan orsakade globala uppvärmningen eller ”patriarkatets” förtryck av kvinnor, så har de liten chans att godkännas.
Personer med ”fel” åsikter anställs inte av universiteten, och om de på något sätt slinker in får de inga anslag, publiceras inte och blir inte befordrade.
De existerar knappt.
De ”förångas”, som George Orwell skulle ha uttryckt det.

Vissa mer jämlika än andra

En spännande lista hade publicerats i National Review om det tudelade rättssystemet i Förenade kungariket.
Jag drar slutsatsen att alla människor där är lika inför lagen, men att vissa är mer lika än andra, för att återigen parafrasera Orwell.

Domare Mark Bury dömde tre män till över två års fängelse vardera för att ha deltagit i ett upplopp mot invandring.
Men några veckor tidigare hade samma domare inte dömt Simon Pritchett, som innehade flera hundra oanständiga bilder på barn, till något fängelsestraff.
I stället uppmanade han Pritchett att ”ta lite frisk luft och träffa folk”.

Domare Benedict Kelleher dömde David Spring till 18 månaders fängelse för att ha hotat polisen och deltagit i slagorden ”Who the f*** is Allah?” Samma månad dömde samma domare Ozzie Cush till endast 46 veckors fängelse för att ha angripit en polisman vid en demonstration.
Cush hade dömts för brott två gånger tidigare.

Domare John Temperley dömde Billy Thompson till tolv veckors fängelse för att ha skrivit en kommentar på Facebook med texten ”filthy ba*****s” med emojis av en etnisk person och en pistol.
Domaren såg ”ett rasistiskt inslag i meddelandet och i publiceringen av dessa emojis” och konstaterade att ”det här brottet måste tyvärr ses mot bakgrund av de rådande oroligheterna i samhället”.
Tydligen var tankebrott inte begränsade till Orwells dystopi.
År 2022 gav Temperley Christopher Emmens inget fängelsestraff för fem brott som rörde 46 oanständiga bilder på barn.

Domare Guy Kearl dömde Jordan Parlour till 20 månaders fängelse för att på Facebook ha skrivit att ”varje man och deras hundar borde slå sönder Britannia Hotel” (en plats för migranter).
År 2011 dömde samma domare en man till sex månaders fängelse för att ha innehaft över 8 000 oanständiga bilder på barn.

Domare Tan Ikram dömde 2022 James Watts till 20 veckors fängelse för att ha skickat memes som hånade George Floyd till en privat gruppchatt.
Nyligen gav samma domare inget straff till tre kvinnor som åtalats och dömts enligt terroristlagen för att ha deltagit i en pro-palestinsk protest och samtidigt burit jackor med bilder på Hamas-inspirerade skärmflygare.

Domare Rupert Lowe dömde Ryan Ferguson till nio månaders fängelse för rasistiska tillmälen som han ropat till en fotbollsspelare.
Samma domare gav inget fängelsestraff till Nicholas Chapman, en läkare som upprepade gånger hällde sin sperma i kaffe och gav det till en kvinna.

Domare Tom Bayliss dömde Samuel Melia till två års fängelse för att ha tryckt och distribuerat klistermärken med fraser som ”Det är OK att vara vit”, ”Förkasta vit skuld” och ”De söker erövring, inte asyl”.
Domaren sade till Melia att han var ”helt säker på att du tänker som en rasist och vit makt-anhängare”.
Detta var ännu ett tankebrott.
År 2017 gav dock samma domare inget straff till en man som innehade barn- och tidelagspornografi och sade: ”Jag låtsas inte för ett ögonblick veta vad som får någon som du att känna sexuell njutning av att se barn så unga som tre, sex eller sju år bli våldtagna, för det är vad du tittar på. Därefter kände han sig oförmögen att läsa den tilltalades tankar.

Det låga och det höga

I Spectator kommenterade Douglas Murray träffande att det var ”omöjligt att inte lägga märke till att det faktiskt är ”plebejerna” som har marscherat till domstolen i rask takt under den oväntade påskyndningen av vårt rättssystem i kölvattnet av denna månads upplopp”.

Ännu ett extraordinärt exempel från Storbritannien är att utbildningsministern Bridget Phillipson har skrinlagt ett lagförslag som syftade till att införa en skyldighet för universiteten att aktivt främja yttrandefriheten på campus.
Anledningen är att vissa brittiska universitet har campus i Kina som skulle påverkas negativt av detta.
En talesman för Free Speech Union kommenterar: ”Det blir allt tydligare att anledningen till att universiteten lobbade för att regeringen skulle stoppa Freedom of Speech Act är att de är oroliga för att det ska äventyra deras mysiga relation med olika auktoritära regimer, särskilt Folkrepubliken Kina.

Frihet att vara oense, till och med att ta fel

Tragiskt nog äger detta rum i John Stuart Mills och George Orwells land, med dess starka frihetstradition.
Det är därför lägligt att påminna om ett av huvudargumenten för yttrandefrihet: det är också yttrandefrihet för din konkurrent, rival eller till och med fiende, dissidenten och underdogen, fantasten, bigotten, skurken och knekten.
I Essän om frihet
skrev Mill: ”Det märkligt onda med att tysta en åsikt är att man berövar mänskligheten, eftervärlden såväl som den nuvarande generationen, de som har en annan åsikt än den, ännu mer än de som har den. Om åsikten är riktig berövas de möjligheten att byta fel mot sanning; om den är felaktig förlorar de, vilket är en nästan lika stor fördel, den klarare uppfattningen och det livligare intrycket av sanningen som uppstår genom dess kollision med felet. Återigen utbrast Orwell: ”Om frihet betyder något alls, så är det rätten att säga till människor saker som de inte vill höra.

Frihet för Loke såväl som för Tor

Det bör noteras att före Mill och Orwell framfördes detta argument av två anmärkningsvärda och orättvist förbisedda nordiska tänkare.
År 1765 valdes den finlandssvenske pastorn Anders Chydenius in i den svenska riksdagen.
Han inledde omedelbart en kampanj för avskaffande av censur och tryckfrihet.
Han menade att ”pennans fria bruk” måste uppmuntras.
Idéer måste sättas på prov.
”Om påståendet är absurt kommer det snart att finnas de som kommer att motbevisa det. Om det är grundat på sanning kommer det att förbli oövervinneligt, och ingen fästning kan lovordas högre än den som har stått emot de svåraste belägringarna. Om fallet är tvetydigt, måste sanningen fastställas genom publicerade utbyten”, sade han i ett memorial till ett riksdagsutskott.
Det var faktiskt nyttigt att avslöja felaktigheter: ”Lögnen skämmer ut sin upphovsman men gagnar nationen genom att sanningen blir etablerad och kan slå fastare rot. Det var till stor del tack vare Chydenius ansträngningar som riksdagen 1766 enades om att avskaffa censuren och införa en lag om tryckfrihet, den första i sitt slag i världen.

År 1832 publicerade den danske prästen och poeten Nikolaj F. S. Grundtvig en lång dikt om det nordiska arvet med denna strof, som är känd i Norden men föga känd i andra länder:

Frihet, vårt ledord, måste vara i norr!

Frihet för Loke såväl som för Tor.

Loke och Tor var båda bland de gamla hedniska gudarna i Norden, Aesir, med den skillnaden att Loke var en skurk och Tor en hjälte.
Grundtvig betonade behovet av yttrandefrihet, även för dem som har impopulära åsikter eller tillhör föraktade minoriteter.
Många av de personer som nu straffas för sina yttranden i Storbritannien kan vara obehagliga.
De kanske tillhör Lokis parti snarare än Tors parti.
Men de bör inte förnekas sin yttrandefrihet, såvida de inte begår eller är klart ansvariga för våld.
En isländsk humorist, professor Arni Palsson, sade en gång att fyllbultarna inte skulle tillåtas att föra alkoholen i vanrykte.
Detsamma kan sägas om yttrandefriheten.
De som missbrukar den – vilket många av de personer som nämns här gjorde – ska inte tillåtas att föra det fria ordet i vanrykte.
Det enda botemedlet mot frihet är mer frihet.