Spaniens tre scenarier efter valet

Tvåpartisystem och tydlighet har sedan länge övergivit den spanska politiken. Sedan 2011 har vinnarna i de allmänna valen misslyckats med att nå upp till de 176 platser i kongressen som krävs för att bilda regering. De tidiga val som hölls söndagen den 23 juli 2023 är ännu ett exempel på val där det inte finns någon tydlig vinnare. Tekniskt sett är det högerpopulistiska partiet (PP, EEP) vinnare i denna valomgång, eftersom de har vunnit flest antal platser i kongressen, totalt 136. Men även med stöd av det konservativa partiet Vox (ECR) 33 kongressplatser kan PP inte nå de 176 kongressplatser som krävs för att bilda regering.

Så vad händer då? Vänstern verkar samlas bakom den sittande premiärministern Pedro Sánchez, men för att få ihop det antal mandat som krävs krävs stöd från regionalistiska och separatistiska partier, där kungamakaren verkar vara det ökända parti som skapades av den katalanska separatisten Carles Puidgemont. Det finns till och med en chans att de spanska medborgarna kommer att kallas till valurnorna igen senare i år. Endast framtiden kommer att utvisa Spaniens politiska framtid, men medan vi väntar är det lämpligt att analysera de möjliga scenarierna för de kommande månaderna.

Osannolikt: Feijoó och Partido Popular når absolut majoritet

PP:s tillväxt i kongressen, med 47 fler platser, samt den absoluta majoriteten i senaten pekar på en seger för högern. Att vinna valet betyder dock inte mycket om PP:s ledare Alberto Nuñez Feijoó inte lyckas samla tillräckligt många mandat. Långt ifrån vad opinionsundersökningarna förutspådde skulle ett högerblock bestående av PP och Vox bara få 169 mandat, sju under den nödvändiga majoriteten.

Ställd inför denna verklighet finns det två alternativ kvar för PP-kandidaten. För det första skulle Feijoó, efter att ha misslyckats med att säkra en absolut majoritet i den första omröstningen i kongressen, kunna be PSOE att lägga ned sina röster i den andra omröstningen. I denna andra omgång krävs endast en enkel majoritet för att få regeringsmakten. Detta är dock osannolikt, eftersom ledningen för Partido Socialista Obrero (PSOE, S&D) inte bara har uttryckt sin ovilja att göra detta, utan det skulle också krävas samråd med partiets militanta grupper och en positiv omröstning.

Det andra alternativet för Feijoó är att säkra stöd från mindre partier för att nå de 176 kongressplatser som krävs. För att göra det måste han övertyga Baskiska nationalistpartiet (PNV, Förnya Europa) med sina 5 mandat, Coalición Canaria (CC) och Unión Pueblo Navarro (UPN) med ett mandat vardera. Om det lyckas, och endast med stöd av Vox 33 mandat, skulle PP kunna samla det antal mandat som krävs för att bilda regering. PNV har dock redan varnat för att man inte kommer att stödja en regering där Vox deltar. Detta kommer troligen inte att förändras med tanke på närheten till de baskiska autonoma valen, där PNV vill vinna tillbaka den förlorade marken till EH Bildu. CC har dessutom uttryckt sin ovilja att bilda regering med Vox.

Sannolikt: Pedro Sánchez ”Frankenstein”-koalition

Hur paradoxalt det än kan verka har vänsterpartiet PSOE, trots att det inte är det parti som fått flest röster, förmodligen bättre chanser att säkra regeringsmakten under de kommande fyra åren. Precis som under den föregående mandatperioden kommer detta att kräva en komplicerad och invecklad koalition som sammanför skilda och ofta motstridiga intressen. För det första kommer det att kräva stöd från det nybildade progressiva Sumar-partiet, som samlar upp till 14 olika extrema vänsterpartier, inklusive Podemos (GUE/NGL). Den delaktighet som kandidaterna visat under valdebatterna och de försäkringar som getts under valmötena tyder på att detta är ett mycket troligt fall. Ännu viktigare är att detta endast skulle innebära 153 platser, vilket kräver att separatistiska och regionalistiska partier får plats.

För närvarande har galiciska Bloque Nacionalista Gallego (BNG) och baskiska EH Bildu redan meddelat att de inte kommer att blockera en regering ledd av Sanchéz. Sánchez saknar fortfarande 16 mandat för att få majoritet och skulle behöva vända sig till sin tidigare koalitionsmedlem, separatistpartiet Esquerra Republicana de Catalunya (ERC, De gröna). Men som de har varnat för kan detta stöd endast säkras om eftergifter i den katalanska frågan beviljas. Detta skulle ge vänsterblocket 172 mandat, vilket skulle göra det möjligt för dem att bilda regering efter en framgångsrik andra omröstning om Junts per Cataluña med 7 mandat lägger ned sina röster, vilket gör det till kungamakare i detta val. Separatistpartiet, som tidigare leddes av den förrymde Carles Puidgedemont, har klargjort att ”vi kommer inte att göra Pedro Sánchez till president i utbyte mot ingenting…vår prioritet är Katalonien, inte den spanska statens regeringsduglighet”. Men Pedro Sánchez har under tidigare mandatperioder visat sig vara en hänsynslös pragmatiker som inte ser någon möjlighet att ge efter för den katalanska separatismen.

Mest troligt: Upprepning av val

PSOE:s triumf i Katalonien och separatistpartiernas tillbakagång kan tyda på att partier som ERC, som samarbetar med regeringen, riskerar att förlora stöd – partiet har förlorat över hälften av sina platser – om de ingår i en koalition med PSOE. Detta skulle kunna övertyga dem om det meningslösa i att acceptera eftergifter före en folkomröstning, vilket skulle göra skapandet av en vänsterkoalition till en omöjlighet.

Dessutom gav röster från spanska medborgare som bor utomlands ytterligare ett mandat till PP, vilket innebär att höger- och vänsterblocket är oavgjort och vardera har 172 mandat. Nu måste Puigdemonts parti rösta för vänsterblocket för att lyckas, vilket kan bli mycket svårare än det verkar.

Om de båda blocken misslyckas med att bilda en regering kommer det oundvikligen att leda till att valet måste göras om. Om valet upprepas kan det leda till att PP stärks, vilket PP:s ökning av antalet mandat under valet 2016 visade, eller åtminstone att den nuvarande situationen bibehålls, vilket PSOE:s antal mandat efter valet 2019 visar. I vilket fall som helst är det alldeles för tidigt att förutse något av dessa scenarier.

Nästa steg

Vad vi vet är att ingenting är hugget i sten än så länge. Som det ser ut nu är det mest troliga scenariot att inget av blocken lyckas säkra den nödvändiga majoriteten för att styra Spanien under de kommande fyra åren. Än mer oroande är att om de gör det kan det ske till priset av viktiga eftergifter till separatisterna och ytterligare fyra år med en koalition bestående av partier på yttersta vänsterkanten, inklusive ett parti bestående av medlemmar från den tidigare terroristgruppen ETA. Ironiskt nog skulle det mest sannolika – och utan tvekan att föredra – resultatet vara att återgå till valurnorna.