Subscribe
Frågan om migranter kan inte längre skjutas upp. Europa verkar äntligen vara fast beslutet att nå en verklig överenskommelse. Den 28 september hölls mötet i Europeiska unionens råd (rättsliga och inrikes frågor), där medlemsländernas inrikesministrar deltog. En lösning borde ha hittats med ”Pakten om invandring och asyl”, men Tysklands förslag har inte övertygat fler nationer. Till exempel var både Polen och Ungern starkt emot. Den första för att den anser att pakten är otillräcklig, den andra för att den hävdar att förordningen kommer att leda till att dörrarna öppnas för irreguljära invandrare. Italiens inrikesminister, Matteo Piantedosi, deltog också endast i den första delen av rådets möte och gjorde inte ens några officiella uttalanden. Han föredrog att åka till Palermo för att träffa inrikesministrarna från Libyen och Tunisien. Det är viktigt att fortsätta arbetet med att blockera avgångar från Nordafrika. Dessutom för att Italien har bett om tid för att kunna göra alla nödvändiga analyser av de tyska kraven. Särskilt när det gäller den del av pakten som rör skydd av migranter och noden för icke-statliga organisationer.
Enligt förslaget ska en form av obligatorisk solidaritet aktiveras i vissa fall som erkänns av Europeiska kommissionen genom omfördelning av irreguljära migranter, eller alternativt genom ekonomiska bidrag till de länder som är mest utsatta för migrationsströmmar. Det huvudsakliga problem som det verkliga spelet handlar om gäller dock icke-statliga organisationer.
Italien väntar på svar från Tyskland, från den tyske förbundskanslern Olaf Scholz, till vilken Giorgia Meloni, ordförande för det italienska rådet och ordförande för de europeiska konservativa, skrev ett brev där hon bad om ett klargörande av de medel som den tyska regeringen har anslagit till icke-statliga organisationer som tar emot irreguljära migranter på italienskt territorium. Tvisten gäller de pengar som Berlin har gett till icke-statliga organisationer. I synnerhet: 780 000 euro till Sos Humanity (en frivilligorganisation under tysk flagg som verkar i Medelhavet) och 420 000 euro till gemenskapen Sant’Egidio som inte utför räddningsinsatser till havs utan hjälpinsatser på land. Detta har lett till flera meningsskiljaktigheter.
För att förstå hur viktig invandringsfrågan är, en strid som alltid har utkämpats av de konservativa, ingrep även FN: ”Situationen i Lampedusa är en orsak till allvarlig oro. UNHCR är på plats och uppskattar myndigheternas ansträngningar att snabbt få bort folkmassorna från ön, men Italien kan inte lämnas ensamt när det gäller att tillgodose de nyanländas behov”, sade Ruven Menikdiwela, chef för FN:s flyktingorgan i Nyköping, under ett möte med säkerhetsrådet. En verklig kris där den gemensamma ståndpunkten för alla europeiska konservativa är rätten att inte lämna sin egen nation.
Som det sades tidigare pressade talman Meloni den tyska förbundskanslern i denna fråga. Samma sak har utrikesminister Antonio Tajani gjort med sin tyska kollega Annalena Baerbock. Det som Italien föreslår verkar lika enkelt som det är logiskt: om en frivilligorganisation tar migranter till havs måste den landa i den nation vars flagga den bär. Som Meloni förklarar: ”Man kan inte visa solidaritet med andras gränser”. För att uppnå detta mål hade president Meloni, under Med9 på Malta, ett trilateralt möte med Frankrikes president Emmanuel Macron och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Macron sade själv att det behövs ett gemensamt europeiskt svar. Cypern, Kroatien, Frankrike, Grekland, Malta, Portugal, Spanien och Slovenien, de länder som drabbats hårdast av detta problem, befinner sig också i samma situation som Italien.