Subscribe
Sedan 2012 har antalet asylsökande och invandrare i EU ökat, från strax under 41 miljoner under det året till dagens 100 miljoner.
Istället för att begränsa trenden har EU beslutat att öka finansieringen för att klara av dessa ankomster. En nyligen genomförd studie som begärts av LIBE-utskottet i Europaparlamentet har dock visat att det på grund av de många olika finansieringskällorna och finansieringsformerna är nästan omöjligt att bedöma hur framgångsrik eller misslyckad en sådan finansiering är.
Även för den utgångna perioden 2014-2020 konstaterar studien att ”det inte är möjligt att fastställa hur mycket EU-finansiering som har använts för att stödja asyl, tvångsförflyttning och migration utanför EU”. Detta är ganska skandalöst. Det finns ingen ledtråd i Europeiska kommissionens GD HOME:s arkiv och det finns inte heller någon offentligt tillgänglig analys av de olika asyl-, tvångsförflyttnings- och migrationsrelaterade verksamheter som stöds av EU:s externa budget.
Följaktligen är det omöjligt att få en exakt bild av hur mycket pengar som har anslagits och till vilken specifik verksamhet; därav titeln på denna artikel. Under den nuvarande perioden 2021-2027 utökas möjligheten till EU-finansiering ytterligare, men det är fortfarande oklart om relevanta tillsynsmekanismer och skyddsåtgärder kommer att tillämpas.
Konkret innebar Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) under perioden 2014-2020 en ursprunglig finansieringsram på 3,1 miljarder euro, men den totala budgeten mer än fördubblade den siffran till 7,5 miljarder euro. 39 % av detta belopp förvaltades av Europeiska kommissionen genom GD HOME, medan resterande 61 % tilldelades nationella program.
Av den totala budgeten gick det största bidraget till EU:s förvaltningsfond för Afrika (EUTFA), som fick totalt 135 miljoner euro. Tyvärr har EUTFA inte tillhandahållit någon spårbarhet av medel till projekt.
Utöver Amif bidrog fonden för inre säkerhet – gränser och visering (ISF-BV) med 3 miljarder euro under den nämnda perioden för kontroll av de yttre gränserna. Hittills har dock Europeiska kommissionen inte lämnat någon information om dess användning utanför EU och mycket få medlemsstater (11 av 27) har heller gjort det.
Precis som med fonderna för inrikes frågor är det inte känt hur mycket pengar EU spenderade på asyl- och migrationsverksamhet utanför EU, och inte heller hur de spenderades genom fonderna för utrikes frågor. Studien ger en uppskattning på totalt 12,4 miljarder euro, varav merparten gick till Turkiet, Afrika (genom EUTFA) och Syrien.
När det gäller Turkiet var målet att hantera den kris som uppstått till följd av situationen i Syrien, för att förhindra irreguljära migrationsströmmar till EU. Det muslimska landet fick 3 miljarder euro från EU-budgeten, plus ytterligare 3 miljarder euro från medlemsländernas bidrag. Den turkiska regeringen tillhandahöll dock ingen uppdelning av finansieringsanslagen.
Europeiska revisionsrätten uttryckte oro över förvaltningen av medel genom EUTFA, ytterligare 3 miljarder euro. Enligt uppgift var syftet med hjälpen att ta itu med de grundläggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttningar och irreguljär migration. Det skulle inriktas på Sahelregionen och området kring Tchadsjön, Afrikas horn, Nordafrika och de afrikanska grannländerna till de stödberättigade länderna.
För perioden 2021-2027 har de totala beräknade medlen ökat till imponerande 191,4 miljarder euro. Medlemsstaterna har insisterat på att öka sin tillsyn och kontroll. Hittills har effektiviteten stått på spel på grund av det begränsade antalet organisationer som får finansiering, vilket är mycket misstänkt.
Studien betonar också vissa dysfunktionaliteter; till exempel är en hög potentiell migration från ett land ett incitament för att söka internationellt bistånd, inklusive från EU. Ett annat exempel är finansieringen av inköp av nya båtar till den turkiska kustbevakningen till en kostnad av 30 miljoner euro, vilket den turkiska regeringen hade haft råd med, utan någon meningsfull övervakning av vilken inverkan tillhandahållandet av dessa båtar hade i förhållande till människor på flykt.
Fortfarande i dag har fönstren för Nordafrika och Afrikas horn inga dokumenterade kriterier för urval av projektförslag. Istället har Europeiska kommissionen förklarat att den tar hänsyn till varje förslags relevans för regionala eller nationella strategier, samt potentiella genomförandepartners specifika expertis och närvaro på plats. Detta låter ganska vagt och föga övertygande.
Så sent som 2018 hade EUTFA fortfarande inget operativt övervakningssystem. När den slutligen blev operativ innebar det faktum att det inte var obligatoriskt att lämna information att inte alla genomförandepartner lämnade information. Ändå fortsatte EU-pengarna att flöda och gör så än idag.
Källa: FN:s nyheter