Rådet och parlamentet enas om att reformera EU:s elmarknad

Förra veckan, den ¹⁴ december, meddelade Europeiska unionens råd och Europaparlamentet att de hade nått en ”preliminär överenskommelse” om ett av de mest komplexa men ändå avgörande pågående lagstiftningsärendena: reformen av EU:s elmarknad. Även om detta preliminära avtal är en mycket viktig milstolpe i de komplicerade förhandlingar som har ägt rum under de senaste åtta månaderna för att driva igenom denna reform, finns det ett sista hinder som väntar, eftersom det preliminära avtalet nu måste ratificeras formellt av rådet och parlamentet innan reformen kan träda i kraft.

Den föreslagna reformen av EU:s elmarknad introducerades av Europeiska kommissionen för 8 månader sedan, i mars 2023, i samband med energikrisen och de skyhöga elräkningarna som förvärrades av den ryska invasionen av Ukraina.

Framstående medlemsstater som Spanien och Frankrike förespråkade också en översyn av elmarknadens utformning.

Europeiska kommissionens reformförslag bestod av två rättsakter: förslaget till förordning om ändring av förordningarna (EU) 2019/943 och (EU) 2019/942 samt direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 för att förbättra utformningen av unionens elmarknad.

Den andra är förslaget till förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011 och (EU) 2019/942 för att förbättra unionens skydd mot otillbörlig marknadspåverkan på grossistmarknaden för energi.

Målet med paketet är att ”påskynda en kraftig ökning av förnybara energikällor och utfasningen av gas, göra konsumenternas räkningar mindre beroende av volatila priser på fossila bränslen, bättre skydda konsumenterna från framtida pristoppar och potentiell marknadsmanipulation samt göra EU:s industri ren och mer konkurrenskraftig”.

I detta avseende kan vi bland bestämmelserna i kommissionens förslag lyfta fram kommissionens förslag om att underlätta införandet av mer stabila långsiktiga avtal, såsom energiköpsavtal, genom vilka företag upprättar sina egna direkta energileveranser och därigenom kan dra nytta av mer stabila priser på förnybar och icke-fossil kraftproduktion.

Syftet är att ”göra elräkningarna mindre beroende av priserna på fossila bränslen genom att skapa en buffert mellan kortsiktiga marknader och de elräkningar som konsumenterna betalar”.

Kommissionen föreslog att tvåvägskontrakt för skillnader (CfD) skall användas för offentligt stöd till nya investeringar i elproduktion från förnybara och icke-fossila energikällor som är marginell och måste drivas för att ge elproducenterna stabila intäkter och skydda industrin från prisvolatilitet.

CfD innebär att om elmarknadspriserna ligger under det fasta ”strike price” får producenten mellanskillnaden, medan om marknadspriset ligger över strike price betalar producenten tillbaka mellanskillnaden, som staten sedan omfördelar till konsumenterna.

Kommissionen föreslog också åtgärder för att ”skydda och stärka konsumenterna”, såsom att ge konsumenterna ett ”bredare urval av avtal och tydligare information innan de undertecknar avtal, så att de har möjlighet att låsa in säkra, långsiktiga priser för att undvika överdrivna risker och volatilitet”.

Reformförslaget innehåller bestämmelser för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi och utfasningen av gas genom att ytterligare underlätta integreringen av förnybar energi i elsystemet och förbättra villkoren för användning av flexibilitetslösningar som efterfrågeflexibilitet, lagring och andra väderoberoende förnybara energikällor och koldioxidsnåla energikällor.

Användningen av CfD har dock varit föremål för utdragna förhandlingar mellan kärnkraftsförespråkarna, som leds av Frankrike, och kärnkraftsmotståndarna, som leds av Tyskland.

Sedan reformförslaget lades fram har Frankrike lobbat för att få använda CfD för att finansiera förnyelsen av sin befintliga kärnkraftsflotta, men Tyskland och kärnkraftsmotståndarna har motsatt sig detta, i Tysklands fall på grund av oro för att detta i praktiken skulle ge franska företag orättvist statligt stöd och en konkurrensfördel.

En annan knivig fråga under förhandlingarna, som slutligen inkluderades i det preliminära avtalet, var ett ”exceptionellt undantag” från tillämpningen av koldioxidutsläppsgränsen för redan godkända kapacitetsmekanismer, som Polen hade krävt för att kunna avvika från EU-reglerna och aktivera sina befintliga kolkraftverk i händelse av en energikris, med tanke på landets beroende av fossila bränslen för energi.

EU-ledarna från de tre största institutionerna välkomnade överenskommelsen. Maroš Šefčovič, vice ordförande med ansvar för den europeiska gröna given, interinstitutionella relationer och framsynthet vid Europeiska kommissionen, betonade att ”reformen av elmarknaden kommer att underlätta den välbehövliga integrationen av förnybara energikällor i vårt energisystem … göra det möjligt för våra industrier att dra nytta av mer stabila och förutsägbara energipriser, [and] kommer att hjälpa våra medborgare … att klara av energipriserna”.

Teresa Ribera, den spanska ministern för ekologisk omställning som har lett förhandlingarna under det spanska ordförandeskapet i EU, sade att avtalet ”är goda nyheter, eftersom det kommer att hjälpa oss att minska EU:s beroende av rysk gas ännu mer och främja fossilfri energi för att minska utsläppen av växthusgaser”, samt ”stabilisera långsiktiga marknader, påskynda utbyggnaden av förnybara och fossilfria energikällor, erbjuda mer prisvärd el till EU:s medborgare och stärka industrins konkurrenskraft”.

Slutligen har Nicolás González Casares (S&D), spansk parlamentsledamot och föredragande för lagstiftningsärendet i parlamentet, sagt att ”Europa kommer att ha en socialt rättvis elmarknad som bättre skyddar medborgarna, särskilt de mest utsatta, med åtgärder för att säkerställa överkomliga priser för medborgare och företag, och påskynda energiomställningen.”