Taiwan: Världens öde passerar genom ön Formosa

De kommande valen öppnar upp för en stor geopolitisk fråga.

2024 är ett avgörande år på global politisk nivå: inte bara för valet till Europaparlamentet, inte bara för det amerikanska presidentvalet utan också för många valhändelser runt om i världen, som dock kan förändra det geopolitiska schackbrädet avsevärt.

Den första nationen – hur lämpligt detta begrepp än kan vara i det aktuella fallet – som går till omröstning är Taiwan, söndagen den 13 januari. Taiwans medborgare är kallade att välja ny president för ögruppen, efter att Tsai Ing-wens (DPP, nära RE) andra mandatperiod har löpt ut. Kandidaterna är redan kända och representerar hela det taiwanesiska politiska systemet.

Regeringspartiet DPP:s kandidat är den nuvarande vicepresidenten William Lai. Democratic Progressive Party är det parti som har gjort antikommunism och taiwanesisk nationalism till sina främsta kampfrågor och som – trots att det är mer vänsterinriktat i ekonomiska och sociala frågor – är starkt emot en återförening med Kina och snarare förespråkar självständighet från landet.

Lais främsta utmanare är Ho Yu-ih, den nuvarande borgmästaren i New Taipei och kandidat för Kuomintang (KMT, nära PPE). Alla som kan lite om kinesisk historia vet att Kuomintang var de kinesiska kommunisternas främsta rival och att splittringen mellan Taiwan och själva Kina härrör från tvisten om kinesisk suveränitet som uppstod i inbördeskriget mellan nationalisterna under ledning av Chiang Kai-shek och kommunisterna under ledning av Mao Zedong, där de förstnämnda flydde till Taiwan efter nederlaget. Trots de hårda konflikterna med kommunisterna och trots att Kuomintang ingick i olika internationella center-högerorganisationer, där även de amerikanska republikanerna ingick, närmade sig partiet positioner som var mer gynnsamma för återförening, även om det sedan valde en ”tredje väg”, dvs. varken självständighet eller återförening.

Den tredje och sista kandidaten är Ko Wen-je, tidigare borgmästare i Taipei (TPP), som presenterar sig som en alternativ kandidat, mer hängiven pacifism och reformism än sina rivaler. Utmaningen verkar dock främst vara koncentrerad mellan DPP och Kuomintang, även i den kinesiska retoriken.

I en intervju i tidningen Le Monde fördömer Taiwans utrikesminister hur Kina bedriver en massiv propaganda enligt vilken en seger för Lai skulle leda till krig och minskad tillväxt, medan en framgång för Kuomintang skulle garantera fred och välstånd. Kina har allt intresse av att bli av med DPP efter de åtta åren med Tsai Ing-wen som president, som alltid har positionerat sig som en anhängare av taiwanesisk självständighet till den grad att hon flera gånger har tagit emot framstående medlemmar av den amerikanska regeringen.

Xi Jinpings önskemål skiljer sig dock mycket från DPP:s politiska vilja: i sitt nyårstal sade den kinesiske presidenten att ”Kina kommer definitivt att återförenas i Taiwan” och tillade att ”alla kineser på båda sidor av sundet bör vara bundna av ett gemensamt mål och dela äran av den kinesiska nationens förnyelse”. Xi gav också en rad löften, såsom ökade reformer, öppnande ”på alla nivåer”, livlig ekonomisk utveckling och främjande av utbildning, och tillade också att Hongkong och Macao aldrig kommer att misslyckas med att få stöd från den kinesiska regeringen.

Oavsett hur man ser på det kinesiska stödet till Hongkong är det istället ett faktum att Kina har ökat det militära trycket på Taiwan med regelbundna övningar i skärgårdens farvatten som, i kombination med nyårsdeklarationerna, bara målar upp skrämmande scenarier för Taiwans framtid.

En eventuell militär upptrappning mellan Kina och Taiwan skulle oundvikligen också leda till ett amerikanskt engagemang, med tanke på att Taiwan alltid har försvarats av Förenta staterna, som stöder öns militära kapacitet. Problemet är också produktivt: över 60% av halvledarna i världen tillverkas i Taiwan, vilket garanterar en fortsatt fri hantering av kommersiella relationer på teknisk nivå. En underkastelse av Kina skulle oundvikligen innebära en seger för den asiatiska jätten, som skulle köpa ännu en ”råvara” för att dominera marknaden.

Lördagen den 13 januari kommer att bli ett datum för Taiwan då historien kommer att skrivas: fortsatt ”motstånd” mot kinesisk inblandning eller en gradvis återförening av ögruppen med Folkrepubliken Kina. De globala konsekvenserna av detta val kommer under alla omständigheter att bli betydande.