Subscribe
Med liberalers och socialisters långsamt men stadigt växande skepsis mot öppna gränser kommer nya undersökningar och studier som understryker de starka negativa effekter som en sådan migrationspolitik medför. Om det under den senaste migrationsvågen (som startade 2015) var närapå tabu att publicera sådana studier, kan vi idag se en relativ liberalisering av information och en större tillgång för den inhemska befolkningen i olika EU-länder till statistik om de nyanlända eller andra generationens muslimer som bor i deras samhällen.
Le Journal du Dimanche (som av fransmännen betraktas som en ganska opartisk och officiell publikation), som senare citerades av Gatestone Institute, publicerade en av de mest omfattande och detaljerade studierna om detta ämne hittills och släppte den i slutet av januari 2024. Och även om resultaten inte fick någon viral spridning på sociala medier eller i den globala pressen, kategoriserar de analytiker som har tittat på dem dem som ganska ”oroande”. Den ovan nämnda studien handlar inte bara om de nyanlända invandrarna till Frankrike, utan snarare om den muslimska befolkningen i republiken som helhet. För att förstå situationen fullt ut behöver man alltså lite förhandsinformation om hur den muslimska befolkningen i Frankrike har blivit så talrik.
Hur blev Frankrike ”hem” för nästan 6 miljoner muslimer?
Historiskt sett går den muslimska närvaron i Frankrike tillbaka till kolonialtiden, särskilt under 1800- och 1900-talen då Frankrike hade kolonier i Nordafrika, särskilt Algeriet, Marocko och Tunisien. Dessa koloniala band underlättade betydande migrationsströmmar från dessa regioner till Frankrike, där många individer och familjer flyttade för att få ekonomiska möjligheter, utbildning och för att undkomma politisk instabilitet i sina hemländer. Migrationen av muslimer från tidigare kolonier till Frankrike intensifierades ytterligare av arbetskraftsbehovet under perioden efter andra världskriget, då Frankrike upplevde brist på arbetskraft för sina återuppbyggnadsinsatser.
Dessutom har geopolitiska händelser och konflikter i den muslimska världen också påverkat migrationsmönstren till Frankrike. Krig, politiskt förtryck och ekonomisk instabilitet i länder som Algeriet, Syrien och Irak har tvingat individer och familjer att söka skydd i Frankrike, vilket har bidragit till att den muslimska befolkningen har ökat genom asyl- och vidarebosättningsprogram. Det exakta antalet personer som anländer på grund av repressionen är okänt, eftersom det är mycket svårt att skilja dem från de ekonomiska migranter som har nått Frankrikes territorium. Många invandrare från länder med muslimsk majoritet lockades till Frankrike av löften om ekonomiska möjligheter, socialförsäkringsförmåner och en bättre levnadsstandard. Den socioekonomiska integrationen av dessa människor, särskilt de från missgynnade bakgrunder, har dock hittills inneburit allvarliga utmaningar.
Håller muslimer på att integreras?
Resultaten av undersökningen (som nämndes i början av artikeln) om franska muslimers attityder till katoliker, kyrkor och begreppet Frankrike är utan tvekan oroande och kräver noggrant övervägande om hur man skall gå vidare i politiska frågor.
Ett av de mest chockerande sociologiska resultaten är att 49 procent av de franska muslimerna vill att katoliker skall konvertera till islam för att känna sig integrerade. Detta tyder på en betydande nivå av religiös spänning eller en önskan om religiös dominans bland ett betydande antal individer inom det muslimska samfundet. En sådan häpnadsväckande siffra kan till och med väcka frågan ”kommer integration någonsin att vara möjlig?”. Den beprövade metoden för assimilering och kulturell homogenisering har alltid varit den omvända – den nyanlände anpassar sig till kulturen på den plats där han har anlänt. Att önska att ”värdlandet” ska ändra sin kultur och sina traditioner är helt klart en djärv (och på gränsen till fientlig) inställning.
På samma sätt väcker statistiken som visar att 36 procent av de franska muslimerna vill att kyrkor ska omvandlas till moskéer frågor om religiös tolerans och samexistens i Frankrike. Även om det kan återspegla en önskan om ökad synlighet och tillgänglighet för islamiska platser för tillbedjan, belyser det också det tidigare nämnda behovet av dominans. Detta är särskilt problematiskt på grund av Frankrikes sekulära historia och tradition. En annan oroande siffra i detta avseende visar att 42% av de franska muslimerna anser att respekt för islamisk sharialag går före respekt för den franska republikens lagar (andelen är upp till 57% bland unga muslimer mellan 18 och 25 år).
Avslöjandet att 25% av de franska muslimerna förkastar ordet ”Frankrike” är särskilt gripande. Det tyder på en känsla av främlingskap eller frånkoppling från den nationella identiteten, vilket bara stärker farhågorna för att en mycket betydande andel aldrig kommer att kunna integreras, oavsett vilken strategi som myndigheterna i Paris eller i lokalsamhällena väljer. Även ur ett muslimskt perspektiv kan det vara frustrerande att bo i ett land som man inte alls identifierar sig med och som bidrar till ens egen självpåtagna segregation.
Vad som är ännu mer chockerande med denna statistik är att regeringen och många icke-statliga organisationer har investerat betydande resurser i assimileringsprocessen. Programmen för att hantera frågor om religiösa spänningar, social utslagning och identitet har varit många, liksom de ansträngningar som gjorts av beslutsfattare, samhällsledare och enskilda för att skapa ett mer inkluderande och sammanhållet samhälle.
Muslimernas fientlighet i Frankrike riktar sig dock inte bara mot fransmän och kvinnor. Enligt undersökningsresultaten erkänner 17% av muslimerna bosatta i Frankrike att de hyser känslor av ”hat” mot judar. Dessutom har 39 % negativa uppfattningar om judendomen och bedömer sina uppfattningar som antingen dåliga eller mycket dåliga.
När det gäller Israel är resultaten särskilt alarmerande. 45 procent av de franska muslimerna uttrycker en önskan om ett fullständigt utplånande av Israel. En lika stor andel franska muslimer beskriver dessutom de våldsamma händelser som Hamas-terrorister utförde i Israel den 7 oktober 2023 – med handlingar som massakrer, våldtäkter, tortyr, halshuggningar och bränningar – som ”motståndshandlingar”.
Brottslighet: en viktig fråga
Studien tar också upp vissa aspekter av brottslighet i samband med den stora muslimska befolkning som finns i Frankrike. Även om det är sant att stora migrationsvågor i allmänhet skapar en kraftig ökning av brottsligheten i början, verkar saker och ting i Frankrike bara ha blivit värre med tiden, visar uppgifterna. Varje dag inträffar över 120 incidenter med knivattacker i Frankrike. Majoriteten av dessa övergrepp utförs av personer med muslimskt ursprung som sedan uppger sitt förakt för icke-troende och Frankrike för polisen. Knivattacker med dödlig utgång uppmärksammas i media, men många andra rapporteras inte. I storstäderna har det blivit allt vanligare med rån och fysiska överfall. Dessutom bevittnar Frankrike mer än tvåhundra fall av våldtäkt dagligen, varav en betydande del tillskrivs muslimska män som kommit in i landet utan korrekta handlingar. Detta har likheter med Sverige, där den nationella televisionen har dokumenterat att 58% av de åtalade och dömda våldtäktsmännen är utlandsfödda.
I Frankrike är mer än 70% av de dömda fångarna av muslimsk härkomst och orsakerna är så uppenbara att även vänsterinriktade organisationer har slutat använda retoriken att detta skulle vara en produkt av ”systemisk rasism”. Det är oroväckande att endast en liten del (7%) av de illegala invandrare som döms uppmanas att lämna Frankrike eller riskerar faktisk utvisning.
För att återgå till frågan om antisemitism har det noterats att sedan det tragiska bortförandet, tortyren och mordet på Ilan Halimi i januari 2006 har alla fall där judar mördats i Frankrike begåtts av personer med muslimsk tro. Sammy Ghozlan, som är ordförande för National Bureau for Vigilance Against Anti-Semitism (BNVCA), en organisation som dokumenterar antisemitiska incidenter och stöder offren, har i över två decennier konsekvent betonat att nästan alla fall av våldsam antisemitism i Frankrike utförs av personer som identifierar sig som muslimer.