Under de senaste månaderna har Spanien fått erfara jordbrukarnas och primärsektorns vrede, med en rad massprotester och traktormarscher över hela Spanien, särskilt i huvudstaden Madrid. Den primära sektorn protesterade mot de stora svårigheter som den står inför, delvis orsakade av klimatproblem och internationella förhållanden, men i vilket fall som helst förvärrade av den katastrofala politik som de nationella, regionala och europeiska regeringarna konsekvent har genomfört.
I detta avseende krävde demonstranterna åtgärder från regeringen, inklusive åtgärder för att skydda europeisk livsmedelssuveränitet och europeisk produktion mot import och illojal konkurrens från tredjeländer, förbättringar och strikt genomförande av den spanska lagen om livsmedelskedjan, som förbjuder de olika nivåerna i livsmedelskedjan att tvingas sälja sina produkter med förlust, en minskning av byråkratiskt krångel samt en grundläggande reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, särskilt med avseende på dess bestämmelser och skyldigheter som rör miljön. I synnerhet motsätter sig jordbrukarna kraftigt den gemensamma jordbrukspolitikens så kallade ”ekosystem”, som jordbrukarna måste genomföra för att få bidrag, men som innebär oacceptabla miljöförhållanden som hämmar livsmedelsproduktionen och jordbrukarnas lönsamhet.
Även om protesterna i Spanien har ebbat ut finns jordbrukarnas ilska verkligen kvar, och trots symboliska gester från politikerna har de grundläggande, strukturella problem som jordbrukarna har pekat på inte lösts eller ens tagits upp. Politikerna, på sina kontor i Madrid och Bryssel, förblir helt avskilda från den sociala och ekonomiska verkligheten på landsbygden. Denna vecka har den spanske ministern för jordbruk, fiske och livsmedel, Luis Planas, lagt fram ett dokument med 43 åtgärder för organisationer inom primärsektorn, men de är för lite och för sent.
De 43 åtgärder som Planas har föreslagit, och som är fördelade på 7 kluster, inkluderar följande För det första föreslår Planas att man skall främja åtgärder på EU-nivå när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken. Ministern lovade särskilt att främja en förenkling, minskning av den byråkratiska bördan och en flexibilisering av den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive att ge större flexibilitet till och förenkla kriterierna för tillämpningen av ekosystem.
När det gäller den internationella scenen åtog sig Planas också att försvara ”spegelklausuler” och rättvis konkurrens i internationell handel. I detta avseende har ministern föreslagit att en arbetsgrupp skall inrättas för att övervaka import och export inom primärsektorn och för att förstärka gränskontrollerna av import från tredje land. Han lovade också att regeringen kommer att försvara att importerade produkter, när handelsavtal förhandlas fram i internationella forum, omfattas av samma villkor som gäller för producenter i EU.
I en annan mycket viktig fråga för jordbrukarna föreslår ministeriet att Spaniens ovannämnda lag om livsmedelskedjan ska stärkas, samt att inspektionskapaciteten och kompetensen hos AICA, den spanska myndigheten för livsmedelskontroll och information, ska stärkas. Ännu viktigare är dock att Planas har föreslagit att denna fråga även ska lyftas till europeisk nivå, eftersom han vill att förbudet mot försäljning med förlust även ska hanteras på europeisk nivå.
När det gäller ekonomiskt stöd är en anmärkningsvärd åtgärd i Planas dokument ministerns förslag att lansera en kreditlinje på 700 miljoner euro, i samarbete med ICO (det spanska officiella kreditinstitutet), som skulle fördelas på följande sätt: 500 miljoner euro för att garantera kreditverksamhet riktad till jordbrukare och 200 miljoner euro för unga jordbrukare och generationsväxling.
När det gäller skatter och bränsleavgifter föreslår jordbruksministern dessutom att den reducerade skattesatsen för jordbruksdiesel bibehålls, vilket skulle innebära en skatteförmån på 400 miljoner euro, och även ett avdrag på 35 procent på bränslefakturan för jordbruksanvändning och 15 procent på gödselmedel. Ministeriet föreslår också att nettoavkastningen sänks till 15% för 2023 när det gäller inkomstskatt.
När minister Planas lovordade sin egen vilja att ta itu med frågan, gjorde han dock ett oavsiktligt misstag. Han anklagade högerpartierna VOX och PP för att inte vilja ha en överenskommelse mellan regeringen och bönderna, och att de ”vill att protesterna ska fortsätta åtminstone fram till EU-valet i juni”. Men vad Planas inte insåg är att detta underförstått bevisar att högerpartier erbjuder ett mer effektivt svar på jordbrukarnas krav, och att jordbrukarnas situation till stor del har förvärrats av den spanska vänsterregeringens och Europeiska kommissionens stora koalitions politik.