Subscribe
Invandring är ett av de viktigaste ämnena som kommer att forma valspelet i det kommande EU-valet i juni. Olika ståndpunkter och visioner inom Europaparlamentet har länge kolliderat om hur man ska ta itu med en problematisk fråga som äventyrar säkerheten på den gamla kontinenten.
Av denna anledning har en undersökning genomförts för att få en djupare inblick i preferenserna hos de europeiska medborgare som snart kommer att kallas till valurnorna. Bör Europeiska kommissionen ta över ansvaret? Hur stor del av beslutsfattandet ska ligga direkt hos medlemsländerna? Vilken ställning vill de europeiska högerväljarna att deras företrädare ska inta inom institutionerna? Dessa frågor utgör grunden för undersökningen. Intervjuerna genomfördes med invånare från hela EU, fördelade proportionellt mot befolkningen i de 27 EU-länderna med en liten korrigering som möjliggör dataanalys på en paneuropeisk nivå och i 5 olika områden: Tyskland, Frankrike, Östeuropa, Nordeuropa och Sydeuropa.
Redan från början finns en tydlig uppdelning i vem som ska ansvara för politiken för kontroll av invandringen. 41% av de tillfrågade skulle föredra att EU-kommissionen hanterar frågan, medan 40% anser att medlemsländerna bör ta över ansvaret. Resterande 19% är osäkra. Bland ECR-väljarna finns det en preferens för myndigheter i medlemsländerna, 58% väljer dem jämfört med 33% som föredrar EU-kommissionen. Vänsterns syn är diametralt motsatt. 63% av de socialdemokratiska väljarna anser att beslutet bör ligga hos EU-kommissionen, och motsvarande siffra för de gröna väljarna är 58%. Väljarna i gruppen Identitet och demokrati (ID) är mer i linje med ECR, eftersom 64% av dem tror på medlemsländernas styrka.
En geografisk skillnad är också märkbar. I de undersökta urvalen litar italienare och spanjorer mer på EU-kommissionen, medan medlemsländerna föredras i öststaterna och Frankrike.
Den stora majoriteten av ECR- och ID-partiväljarna vill att större befogenheter ska återföras till de nationella regeringarna. I båda fallen överstiger procentsatsen 60%. Överraskande nog är EPP:s väljare jämnt fördelade mellan de som vill ha mer makt till EU (32%), de som vill ha mer makt till medlemsländerna (33%), de som är nöjda med den nuvarande situationen (23%) och de som är osäkra (12%). Denna trend verkar särskilt stark i Östeuropa. Detta svar är dock inte nytt för ECR, eftersom det sedan Giorgia Meloni blev ordförande för de europeiska konservativa har funnits ett starkt krav på att Europeiska unionen inte ska vara ”en byråkratisk jätte och en politisk dvärg” utan ”en politisk jätte och en byråkratisk dvärg”. Behovet är tydligt: Europeiska unionen måste fokusera på några få men viktiga frågor, särskilt i denna historiska period där allt verkar mer komplicerat och på gränsen till implosion, med tanke på de konflikter som är utspridda över hela världen. Dessa konflikter kan vara särskilt skadliga för invandringsfrågan i Europa.
Det finns dock inga goda nyheter om den koalition som bör befolka och styra Europaparlamentet från och med juni nästa år. Koalitionen mellan Socialists and Democrats, People’s Party och Renew har fått 40% stöd av de tillfrågade. Undersökningsresultaten visar att Sydeuropa är ett särskilt gynnat område. En lägre procentsats är dock för en eventuell borgerlig koalition bestående av Folkpartiet, Konservativa partiet och partiet Identitet och Demokrati, som stannar på 28%. En anmärkningsvärd siffra är dock de 32% av de svarande som hävdar att de inte vet vad de skulle föredra. Därför måste arbetet fortsätta med att övertyga om fördelarna med idéerna om en möjlig center-högerkoalition som verkligen skulle kunna förändra saker och ting positivt inom en maskin som länge har stannat av i produktivitet. Det är dags att ge sig iväg igen för att göra vårt Europa stort, och vi måste göra det innan det är för sent.