I september 2023 undertecknade det Giorgia Meloni ledda Italien, i samband med G20, ett samförståndsavtal med Indiens premiärminister Narendra Modi, vilket blev startskottet för vad som har kallats ”den nya Sidenvägen”, som svar på och i motsats till den tidigare premiärministern Contes avtal med Kina.
Projektet, som också stöds av USA, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Frankrike, Tyskland och EU, omfattar två förbindelser: en järnvägsförbindelse mellan Europa och Persiska viken och en sjöförbindelse mellan Indien och Persiska viken.
Och det är just på den maritima länken som Italien har beslutat att satsa sina bästa marker, på styrkan i en maritim tradition som är erkänd över hela världen.
Enligt senator Giulio Terzi di Sant’Agata, ordförande i utskottet för Europeiska unionens politik, kan denna nya ”sjöväg” skapa en ny global axel för våra ekonomier. ”Vi befinner oss i spelets centrum”, sade han, ”Italien, Mare Nostrums bultande hjärta, kan inte annat än spela en ledande roll. Trieste är vårt trumfkort.”
Genom den ekonomiska korridoren Indien-Mellanöstern-Europa (IMEC), ett initiativ som lanserades av det indiska ordförandeskapet vid det senaste G20-mötet, är Italien en av de första undertecknarna.
Initiativet till den nya ekonomisk-kommersiella korridoren, som har fått namnet IMEC (India-Middle East-Europe Economic Corridor), har en strategisk relevans som går långt utöver ett enkelt infrastrukturprojekt, fortsatte den tidigare utrikesministern Terzi, särskilt när det bedöms mot bakgrund av alltmer riskfyllda krisscenarier – från Ukraina till Gaza, från houthiernas attacker i Röda havet till Kinas militära påtryckningar på ön Taiwan – och aggressiva och revisionistiska makter som Ryssland, Iran och Kina.
I sådana nuvarande och framför allt framtida sammanhang och scenarier kommer västvärlden att behöva vara oberoende, diversifiera handelsvägarna och säkra försörjningskedjorna, som nu befinner sig i ständig kris och svårighet.
Därav behovet av att skapa en ny och säker väg, som just IMEC, som kan förbinda Indo-Stillahavsområdet med Europa och västvärlden. Ett gångbart alternativ till Sidenvägen i Contis minne, som snart visade sig vara ett ok på grund av Kinas aggressiva politik, orättvisa handelsmetoder, brist på insyn och rovgiriga investeringar.
Som Terzi själv påpekade är IMEC dock allt annat än det. Den vill vara ett förenande element mellan regionerna, en garant för de normer och regler som är inskrivna i WTO, en gemensam strategi, från Indien till Italien.
För detta har Italien satt sig i förgrunden och följt en exakt strategisk plan, och alltid för detta strategiskt Trieste, med sin hamn väl representerar slutdestinationen för IMEC.
Som senator Terzi också påpekar, jämfört med andra landföringar, ”utgör Trieste en direkt port till Europa, oberoende av störningar. Tajmingen är där. För president Meloni utgör IMEC ”en milstolpe i arbetet med att stärka de globala förbindelserna” och kommer i själva verket att vara ett centralt tema som diskuteras vid årets italienskledda G7-toppmöte. Toppmötet är inte bara ett bra tillfälle att marknadsföra korridoren, utan också att inkludera andra intressenter. Som Kaush Arha och Carlos Roa föreslår i en lysande artikel i The National Interest kan länder som Japan också vara intresserade av att ansluta sig till ett initiativ med en sådan djupgående strategisk betydelse. För ett nytt globalt arrangemang.”
Utmaningen med en ny rutt har således inletts, vilket än en gång bekräftar Giorgia Melonis framsynthet och vision på medellång och kort sikt, som kan engagera även andra nationer i ett marknadsperspektiv som nödvändigtvis måste börja en väg av oberoende från kinesiska rutter.
FeMo