Subscribe
Europa svängde kraftigt åt höger i valet till Europaparlamentet den 6-9 juni. Medan extremhögern i väst bekräftade analytikernas förutsägelser och vann mark, dominerades Europaparlamentsvalet i Central- och Östeuropa av pro-europeiska mittenpartier. Av de två största politiska krafterna i Europaparlamentet var det bara Folkpartiet som lyckades vinna fler mandat, medan Socialdemokraterna behöll sin andraplats men förlorade mandat. Renew – som ligger på tredje plats i den nuvarande mandatperioden – är den största förloraren i denna månads val, med flest förlorade mandat, eftersom partiet kommer att ha mer än 20 färre platser i Europaparlamentet under nästa mandatperiod än vad det har för närvarande. I den andra änden av spektrumet är de främsta vinnarna i detta val de högerextrema partierna, vars framgång i detta val, utöver att vinna fler platser i den europeiska lagstiftande församlingen, redan har orsakat interna politiska omvälvningar i flera länder. Enligt de senaste officiella uppgifterna kommer cirka 100 platser i Europaparlamentet att besättas av extremister. Och det är bara gruppen ID – Identitet och demokrati, som kommer att ha cirka 60, och den radikala vänstern, med ytterligare 30-plus, men lägg till de mandat som vunnits av andra populistiska och ultrakonservativa partier som inte ingår i dessa grupper.
Resultatet av valet till Europaparlamentet leder till tidigarelagda val i Frankrike och Belgien och instabilitet i Tyskland och Österrike
Frankrikes president Emanuel Macron har utlyst tidigarelagda parlamentsval efter jordskredssegern för Marine Le Pens extremistparti (och det förkrossande nederlaget för hans eget parti). I Belgien avgick premiärminister Alexander de Croo i tårar efter att hans parti lidit ett förkrossande nederlag i händerna på flamländska konservativa och högerextrema separatister, som sannolikt kommer att ta över landets styre efter att väljarna gett dem omkring 50% av rösterna i Europaparlamentet.
Att den koalition som stödde förbundskansler Olaf Scholz i Tyskland misslyckades visar att ”aldrig har en regering varit så impopulär som den nuvarande”, enligt chefen för ett tyskt opinionsinstitut. Österrikes förbundskansler Karl Nehammer går inte heller så bra, efter att hans parti förlorat – om än knappt – till extremhögern, där båda partierna fick omkring 25 procent av rösterna.
”Människor har generellt blivit mer euroskeptiska”, sa en av ledarna för det högerextrema partiet AfD, Alice Weidel, efter omröstningen. Alternativ för Tyskland (AfD) såg en stor ökning i väljarnas val och kom på andra plats i delstatens opinionsundersökning med cirka 15% av rösterna, före förbundskansler Olaf Scholz politiska parti, som bara fick 14%. Faktum är att alla Scholz koalitionspartier led nederlag, och de tre – SDU, FDU och De Gröna – nådde knappt upp till vinnarens CDU/CSU-resultat.
”Det här är inte ett bra resultat för de partier som försvarar Europa”, sade Frankrikes president Emmanuel Macron på valnatten efter att resultatet från vallokalsundersökningarna tillkännagivits.
”Jag kommer inte att kunna fortsätta som om ingenting har hänt”, hävdade han i ett försök att rättfärdiga sin gest att upplösa Frankrikes parlament och därmed öppna processen för tidiga val, en åtgärd som svarade mot begäran från den unge ledaren för Rassemblement National (RN), Jordan Bardella. Marine Le Pens parti RN vann Frankrikes Europaparlamentsval med en betydande marginal över resultaten från partierna i Frankrikes regeringskoalition. RN fick en tredjedel av de franska rösterna, medan Renässans, socialisterna och liberalerna, tillsammans knappt nådde upp till 30 procent. Efter sin seger i år kommer RN att ha 12 platser i parlamentet i Strasbourg utöver sitt nuvarande antal. RN kommer att ha 30 platser, vilket är hälften av det totala antalet platser i ID-gruppen, en grupp som bland annat har Marine Le Pen som grundare.
”Genom att ge RN-listan mer än 32% har fransmännen just gett oss det högsta betyget för ett parti under de senaste 40 åren”, reagerade Marine Le Pen.
Giorgia Meloni blir en av Europas viktigaste ledare
Medan några av Europas högsta ledare har ”tvingats ner på knä” i kölvattnet av detta val, har Italiens ultrakonservativa premiärminister Giorgia Meloni befäst sin ställning. Hennes parti, Fratelli D’Italia, som ingår i partigruppen ECR, fick nästan en tredjedel av de italienska väljarnas röster, fyra gånger mer än i det föregående Europaparlamentsvalet 2019, och hon blev en av Europas viktigaste ledare.
Även om mittenpartierna i vissa länder har behållit sina positioner, visar den extrema, populistiska högerns starka uppgång, i många fall på andra plats, att den har lyckats kapitalisera på människors missnöje med stigande priser och sjunkande levnadsstandard inom EU, EU:s miljöpolitik, kostnaderna för krig och invandring etc.
Generellt sett har proeuropeiska mittenpartier gått bra i Central- och Östeuropa. Ett undantag är den populistiske ungerske premiärministern Viktor Orbans politiska parti FIDESZ, som visserligen vann valet, men som trots det extremt höga valdeltagandet inte gjorde något bra val. Även om den allmänna trenden i väst har varit att extremhögern har ökat, kom överraskningen från Nederländerna, där populistledaren Geert Wilders Frihetsparti, trots en stor framgång i förra årets nationella val, bara lyckades komma tvåa efter Frans Timmermans Socialdemokrater, tidigare vice ordförande i EU-kommissionen.
I Central- och Östeuropa vann centristiska, proeuropeiska partier, men högerextrema partier kom långt efter
I Polen, EU:s största östliga medlemsland, vanns valet till Europaparlamentet av mittenpartiet Civic Coalition under premiärminister Donald Tusk, tidigare ordförande i Europeiska rådet. Hans partis seger kommer efter en valrörelse som dominerats av säkerhetsfrågor mot bakgrund av hotet från Ryssland.
”Vi är en ledstjärna av hopp för Europa”, sade Tusk på valdagen efter att vallokalsundersökningarna hade offentliggjorts.
Warszawas ledare beskrev situationen i Frankrike som ”en dramatisk sorg”, medan han menade att makthavarna i Tyskland ”inte har någon anledning att vara glada”. Om sin egen seger, eller polackernas val, sa han att den var resultatet av ett val mellan ”en säker framtid i ett land i hjärtat av EU eller en farlig framtid” om hans huvudmotståndare från Lag och Rättvisa-partiet, som är känt för att vara i konflikt med byråkraterna i Bryssel, hade vunnit.
Även i Rumänien vanns Europaparlamentsvalet av en valallians mellan de två politiska partierna i regeringskoalitionen, PNL och PSD. De fick hela 54% av de rumänska rösterna. Tyvärr är det få rumäner som röstade på PSD-PNL-alliansen som vet att de två partierna ingår i två europeiska parlamentsgrupper som är helt motsatta i doktrinen. PSD är en del av S&D-gruppen och PNL av EPP-gruppen. Det viktigaste valresultatet uppnåddes dock av det konservativa, högerextrema partiet AUR – Alliance for the Union of Romanians – ett parti som 2019, vid det föregående EU-valet, inte existerade och som den 9 juni rankades tvåa i rumänernas preferenser, med cirka 15%, men även SOS-partiet, en avknoppning av AUR, ett parti som grundades inte långt före valet, som har överskridit valspärren på 5% och som också kommer att skicka en representant till det nya Europaparlamentet. Enligt analytiker beror AUR:s och SOS:s seger också på rösterna från rumäner i diasporan, som trots att de hade fler vallokaler än i förra valet inte röstade ens hälften så många gånger som de som röstade 2019.
Den ungerske premiärministerns FIDESZ har lyckats gå om Peter Magyars nystartade parti TISA, som gick till val på löften om att utrota korruption och återställa den demokratiska balansen som – enligt kritikerna – urholkades under landets långa period under Viktor Orban. TISA gjorde dock ett mycket bra val och hamnade bara cirka 10 procent bakom FIDESZ på andra plats. Progressive Slovakia, ett liberalt, västvänligt oppositionsparti i Slovakien, besegrade SMER-SD, det största partiet i den vänsternationalistiska regeringen som leds av premiärminister Robert Fico, som överlevde ett mordförsök förra månaden. I Tjeckien besegrade den populistiska oppositionen ANO mitten-högergruppen Spolu, som leder regeringen.
Vad händer härnäst? ….
Vissa analytiker menar att allt kommer att bero på den ultrakonservativa högerns och populisternas förmåga att förhandla i nästa Europaparlament. Men efter den signal som européerna gav i detta val kan man förvänta sig en period med en mer återhållsam klimatagenda (och en paus för Green Deal), en tuffare migrationspolitik och en översyn av diskussionen om ett europeiskt tillverkningsoberoende, och i allmänhet en period av ekonomisk och politisk-kulturell konservatism. Det kan också vara en signal att EPP:s kandidat för en ny mandatperiod på posten som EU-kommissionär, Ursula von der Leyen, efter att ha erbjudit socialdemokraterna och liberalerna att återupprätta den nuvarande koalitionen på posten som EU-kommissionär i det nya parlamentet, har meddelat att hon ”lämnar dörren öppen” för ytterligare överenskommelser.